Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Vad jag odlar i min nästäppa

Statistics


Blue = Katarina Berlin
Green = Anders Bylund
Red = Måns Svensson

   Efter en längre tids förkylning bestämde jag mig för att underkasta mina nasala regioner en ny och fräsch kulturupplevelse, nämligen en smärre örtträdgård i syfte att både svara för kultur, hälsa och väldoft. Det var inte min egen idé egentligen. Jag har sedan tre år tillbaka umgåtts en del med hortikulturstudenter och deras jämlikar, så det var väl deras inflytande som satte griller i huvudet på mig. Vilket som; jag skred energiskt till verket. Planen var att eucalyptysodling i näsan skulle göra Vicks Blå överflödigt. En lagom snabbväxande art, radsådd och nedmyllad med efterharv och övergödsel, passade bra till denna trädodlings förberedande. Såbäddens bearbetning ombesörjdes med en liten näshårstrimmer som min farbror byggt om till miniatyrharv. Ehuru ej fallen för ringvälten och tiltpackaren som efterföljer harvandet står även tre pyttesmå tomtenissar till förfogande som arbetskraft. Nog om såbäddsberedningen. Bevattningen var jämförelsevis enkel att få till. Jag satte helt enkelt dammsugaren till trädgårdskranen och vred på fullt ös, och därmed var en våldsam väta snart ett faktum. Efter det var det bara att vattna varannan torsdag. Snart spirade en frodig grönska, en del trodde att det var övervuxet och mögligt näshår, men efter en kort demonstration såg de att det var en välskött häck eucalyptus, så jag fick flera uppskattande kommentarer.

Under sommaren kunde jag skörda
vad jag sått under vintern. Jag använde en vässad spatel och skar av skotten, det trodde jag var bäst, men senare nämnde min svåger Erik att det kan skada tillväxtpunkten utan återvändo, och bättre vore att försiktigt fila av dem med en liten nagelfil, sagt i största förtroende. Helt klar över varför detta egentligen skulle vara bättre, blev jag aldrig. I själva verket tycktes ju proceduren bli märkbart sinkad av skördetekniken. Nåja, det räckte gott till frukostbehoven, och ville jag ha högre effektivitet kunde jag alltid gödsla med lite kaffesump rätt upp i mumindalen.

Nästa
säsong kände jag mig tillräckligt mogen för att prova på vad proffsen håller på med: sådd medelst radiostyrd miniatyrtraktor. Det kändes fräscht, men var knappast praktiskt i min situation. Jag har nämligen oturen att vara allergisk mot däckgummit på traktorerna, så jag fick utslag i svalget. Dessa svällde upp och gav andningsvårigheter, tillbaks på ruta ett igen alltså.
Nästa
försök var inspirerat av kubismen. Att stoppa tärningar i näsan var en början, men då detta knappast kunde förslå i längden om jag ville uppnå nirvana genom min blygsamma odlingsverksamhet. Jag bokade därför tid hos en hortonom tillika handpåläggare tillika cirkusdomptör av allra högsta klass, vars renomme var av det bättre slaget.

I samma stund
som jag kände hans handfasta tag om min sköldkörtel, insåg jag att detta var en man av många talanger. Mina minnen av barndomen i Flen poppade genast upp; små papphattar fyllda med fosfatberikad blomjord, plastmuggar som stått för länge i solen och börjat smälta samt mammas köttbullar på vörtlimpa under den trasiga gamla trampsymaskinen en försommardag. Jag minns plastmattorna och deras unkna doft, träskorna med döda undulater nedproppade i tåändan, mammas operaimitationer och kattskrället som bara dykt upp en marsafton med hela mellangärdet försatt i trans. Mysko, min barndom var mysko. Riktigt mysko. Nog om det som var mysko.

Vad blir då kvar? Inte
mycket. Vidare, alltså!

Nästa projekt
hemligstämplades delvis av SÄPO, varför jag tvingas avsluta berättandet här.   

  

Diskutera
Vad jag odlar i min nästäppa




Administrator: Anders Bylund