| Sanningen var betydligt mer banal: Evert hade rymt från hemmet gång på gång och hade varje gång lyckats trampa ner den sorgfälligt inrättade blomsterrabatt som omgärdade hemmets tomt. Med tulpaner eller åtminstone sorgliga rester av Gerbera hängande efter sig vacklade Evert därefter omkring i stan halva förmiddagen innan han spårades upp av en lågtysk lönnmördare på uppdrag av avundsjuka konkurrenter. Denne lönnmördare misslyckades alltid, vare sig det gällde mattläggning elleröverlagt våld, och vore det inte för Everts grälla nattsärk skulle han antagligen ha missat även nu. Dock lyckades han efter en mängd pricka skalden med slangbellan, och där tog sagan slut. Visst.
anders | 2013-07-25, 11:23:46
En fantastisk sammanfattning av ett mindre sidospår i en berättelse jag knappt visste om. Vilket koncept! En ny konstform, möjligen! Buken värker fortfarande.
| marten | 2013-07-25, 08:50:37
En lykttändare som heter Holmberg märkte kanske ut en kobbe med rosa lättbetongblock - meningarna verkar gå isär. Av någon anledning ska han ha gjort det naken i januari. Denna eventuella insats anses "heroisk" och därför hålls en årlig fest till Holmbergs ära. Festen i sig beskrivs inte alls, men däremot de rigorösa åtgärderna för att en ovidkommande maharaja ska ha någonstans att sitta och kunna se det som händer på kobben. Sittplatsen utgörs av en trähistoria som ställts ovanpå en mås som är fastkedjad i en grävling i flytväst. Grävlingen är inte ensam i vattnet eftersom belysningsfrågan lösts med vattentrampande tyska gästarbetare med luciakronor. Dessa slocknar i vätan varför nya tändstcksförsändelser ideligen flygs in. I en något bisarr men dock insiktsfull strävan att kompensera för denna brist i belysningfrågan passar man också på att napalmbomba havet runt kobben. Vilken effekt detta får på gästarbetare och sittanordning är oklart. Å andra sidan spelar det kanske mindre roll eftersom maharajan av begripliga skäl aldrig dykt upp.
| Mans | 2012-05-16, 08:19:35
Jo, den var bättre än den kändes, eller hur man ska uttrycka det. Ett intressant stickspår är Everts brev till Weimar Eskilsson-Taubes dödsbo, där han efter sin underskrift skriver ut en parentes där han börjar räkna upp sin titulatur, vilket kommer av sig lite då han påpekar att han även är ägare till en tragiskt missförstådd handskrift benämnd Codex Sueciae, i vilket man finner diverse nödrim till Ernst Rolfs ära, av vilka ett smakprov följer. Parentesen avslutas aldrig, men får väl tänkas upphöra denna korta dikt/sång.
| marten | 2012-05-16, 07:39:02
Jag trodde den här var totalt meningslös från start till mål, men den har rätt hygglig styrfart. Några gånger tappar vi totalt bort oss även i pågående meningar, och vid något tillfälle blir det en "vi" berättelse, men i stora delar är illusionen av ett vrickat konvolut närvarande. Sångtexterna är fina.
| marten | 2012-05-14, 16:50:10
En halv påfågel worth of fjädrar i hatten åt dig i så fall.
| Mans | 2012-05-14, 04:07:24
Och tro inte att jag missade din referens till Ricky Bruch där...
| marten | 2010-08-17, 11:49:45
Ja, här är det riktigt för jävligt.
| Mans | 2010-08-17, 07:41:52
Problemet med radavstånd etc. gäller fortfarande, men verakr vara knutet till vissa berättelser, särskilt den här.
| Mans | 2009-11-27, 09:02:32
Nej! Det verkar inte spela någon roll om det är datorn hemma, på jobbet eller om det är en sunkdator i Argentina som jag använder.
| marten | 2009-11-26, 09:15:21
Det lyckas bli enorma mellanrum när du gör returslag mellan raderna, Måns. Har du nån aning om varför?
| Mans | 2009-10-24, 00:02:01
Jag tar idag planet mot Argentina, mest för att göra research på plats för den här berättelsen förstås. Under de dryga två veckor jag befinner mig där blir det sannolikt tunnsått med skrivandet. Tillbaka 10 november eller så.
|
 |
