Dock lät Flinckman bestämd, ja nästintill obeveklig, när han lade på basrösten och begärde hämtning av ohyfsad uppstickare.

När agenterna grep Sverker hade han inte hunnit längre än till hissen, och bryskeligen kånkade de tillbaks honom till polishuset för en redig omgång med tillhörande utfrågning. Hans vackra drömmar höljdes i mörker.

En vacker dag sent om hösten kan man fortfarande när vinden ligger på från nord-nordväst känna doften av spräckta planer från Sverkers svit i Lilla Hotellet på rum 509, och ekot av hans protester skallade mellan de trånga grändernas en liten stund. Sedan blev det tyst.

Otäckt tyst.