Statistics

   En sak är utmärkande för äldre tegelhus i Skåne: Där bor sällan någon. Folk vill helt enkelt inte. Vad kan vara orsaken till det? 1967 föreslog K-W Hultman lektor i byggnadsvård vid Kumla Minnesgymnasium att man skulle infånga lämpliga bostadsgäster och slumpmässigt utplacera dem i godtyckliga bostadsområden för att möjliggöra en socialantropologisk studie. Detta hörsammades och finansiering tillsköts från flera offentliga och privata håll eftersom många på den tiden var oaktsamma med de medel som de hade till förfogande. Kontentan blev att man lade mer och mer resurser på att fånga in allsköns folk och fä i akt och mening att uppfylla försöksuppläggets första hypotes, nämligen att folk frivilligt skulle bosätta sig i de utvalda bostäder med tegelfasad som man gjort till provhus. Emellertid visade det sig att de flesta som rekryterats hade kriminella böjelser och rymde innan de ens hade fått sig någon bostad tilldelad. Vid det här laget hade Hultman hunnit publicera flera resultat i ansedda tidskrifter, vilket resulterade i att många trodde att projektet blivit en succé. Enstaka kritiska röster påpekade att det fanns brister i Hultmans studier, men de flesta var så imponerande av Hultmans karisma och förmåga att snacka sig ur de mest otroliga situationer att de godtog denna blaska till forskningsresultat. Hultman intervjuades i både TV, radio och tidningar Tegelhusen i fråga stod tomma, men inget verkade uppmärksamma detta. Hultman for fram och tillbaka mellan olika TV-studior och uppträdde i folkparker som om han vore nån slags dansbandsmusiker eller frikyrkostjärna. När folk fick se honom blev de alldeles knäsvaga och det fanns dom som tatuerade in hans namn eller hans tumavtryck både här och där. En dag tog det hela en oväntad vändning när Hultman tog på sig en uniform och tillkännagav sitt rätta jag med ett långt tal till Maos ära, i vilket han underströk