Statistics

   Det finns olika möbler. För olika ändamål. Ett exempel är som en öken i ett vattenglas: omöjligt och frustrationsdrivande. Endast den självupplevda erfarenheten kan ha ett värde i detta sammanhang, medan teoretiska och tillrättalagda anvisningar om hur saker är beskaffade är ovidkommande.


Ett vackert rockokomöblemang måste upplevas för att förstås! Sätt dig i en fåtölj, för helvete! Tryck på ryggstödet med vänsterarmen och sjunk ner i de tagelstoppade plymåerna. Känn hur gammalt och poröst träet är. Känn det av pälsängrar söndergnagade tyget på undersidan av sofflocket och se hur stoft och damm ansamlas under dynorna. Bli hänförd av de svarvade mahognybenen, som graciöst svänger ner mot de utsnidade golvplankor som rätt och slätt utgör det bärande lager som i dagligt tal kallas golv. Sträck ut dig på divanen där fordom provencalska kurtisaner vältrade sig i synd och lättja ätandes små jävliga fikon som väl någon slav hade arbetat ihjäl sig för att få fram till dessa otacksamma, dekadenta provencalska kurtisaner. Fy fa-an! Här borta står en sittmöbel som de förmodligen också använde. Men där borta finns något som de dessutom slog i huvudet på oliktänkande, nämligen något slags avart av en gungstol eller liknande.


Carl Malmsten var helt medveten om att hans hantverkskunnande främst fanns inom det vi idag kallar frukostflingor. I en intervju i Hemmets Journal 1959 berättar han om hur han med stor möda lyckats sammanfoga hundratusentals havregryn till en fåtölj, bara för att redan nästa dag äta upp den med gräddmjölk till frukost.


En sittplats skall möbleras. Ingen vill sitta på hårda, kalla golv med skrovligt, smutsigt ytskikt. Därför uppfann männniskan stolen. Den kan vara utformad på en mångfald olika vis med eller utan stoppning, men grundidén förblir densamma. Sitt ner och håll käft! Ska det vara så förbannat svårt. Kolla på stolen. Den är av trä, helt normalt. Skinnklädsel är vulgärt. Du är också vulgär faktiskt. Sitter där som en gammal snabbköpskassörska som fått ett tuggummi fastkletat bakom örat och inte har en jävla aning om vad du har för dig. Va?


En gång råkade jag sätta mig på en en helt underbar liten skalbagge, en riktig femetta faktiskt. Som en guldpeng av guld, fast mjuk och av choklad. Ja, eller kitin egentligen för det är väl det skalbaggar bestå av. En guldkitinbagge eller kitinguldbagge eller whatever, jag vill inte ringa in en enskild grej liksom.


Nu vill jag gärna demonstrera hur man rent generellt gör när vill åstadkomma en riktigt trevlig sammankomst för mig. Börja med att erbjuda mig en bekväm sittplats. Ge mig därefter en stor konjak och presentera en ny version av den här berälttelsen så blir jag riktigt jävla tokfet och orimlig!