Statistics

   Flera gånger hade Bobby hört hotelserna: "Om du steppar under dubbelgöken så kommer mor din gå en plågsam dans till mötes." men det var inte den värsta hotelsen som han fått kastade på sig. Nej Bobby hade vid flertalet tillfällen fått huka sig för både den om dalmasen som skirade smör och om dansken på charterresa i solen. Bobby var minst sagt skärrad men det gällde att inte låta huvudet kallt om hotelserna vandra...

Fräsar-Magnus hade precis satt sig i skotern och tagit sikte på Kittelfjäll, tre var hans motton: åk fort, åk ohämmat, åk som om lule-polisen jagade dig. Sån var han, Fräsar-Magnus, en legend bland kittelfjälls kriminella skoterentusiaster. Han ruvade dock på en stor hemlighet, men just nu koncentrerade han sig på fotot som satt fastklistrat mellan hans båda handtag. Fotot föreställde hans kusin, Klas-Kristian, och kusinens dysfunktionella pudel poserandes framför ishotellet i Jukkasjärvi.
Med hög fart var han på väg mot sitt mål; väl där skulle han äntligen få möta Bobby i egen hög person.

Bobby satt med pannan i djupa veck; han hade under lång tid förberett sig för mötet med Magnus. Flera gånger hade han dubbelkollat det: mötet skulle äga rum på tisdag vid midnatt, då den norrlänska solen var som mest potent. Som reporter på Sydsvenska Dagbladet var han inte van med den midnattliga solen. Han tittade ut över älven som flöt bred och kall nedanför hans hotellfönster. Snart skulle Fräsar-Magnus komma åkandes, inte gåendes eller flygande, utan åkandes. Snart skulle Bobby få sin hämd. Allt pekade på det. Efter så många hotelser från den norrlänska legenden var Bobby rädd men idag kunde inget stoppa honom.

Utan att använda hjälm, bälte eller uppmärksamhet fräste Magnus genom hjortron-myrar och över fjälltoppar. Han passerade skräckslagna renhjordar och skrikande lappkvinnor på sin väg mot Överkalix, som var bara 10 mil därifrån. Härjar-Hans skulle möta honom där och de två skulle tillsammans ta reda på vad de kunde göra för att stoppa Bobby från att skriva sin artikel.
Bobbys första artikel hade handlat om hur Fräsar-Magnus och hans kumpaner hade häcklat Lapp-Lisa och klåpar-jens i deras husvagn vid Piteå havsbad. Uppföljaren skulle handla om hur Fräsar-Magnus höll hela Tornedalen i skräck genom en elaborerad plan, som involverade tolv SJ-pallar med renskav och en låda med franska ostar.
Om Fräsar-Magnus fått bestämma hade Bobby aldrig fått sätta sin fot på en tidningsredaktion igen. Nu var det ju dock inte han som bestämde den saken utan fick spela med fula kort för att driva fjollträskjournalisten söderut.
Väl framme i överkalix hoppade Magnus av skotern och slank raskt in på en bakgård där Härjar-Hans var i full tag med att skinna en ripa han skjutit.
-"Är allt iordningställt inför aktionen?" frågade Magnus sin kumpan. Härjar-Hans nickade jakande. Hans var fåordig som få men hade ett sätt att nicka på tilltal som gjorde den tuffaste lapp säker på Härjar-Hans och hans intentioner.
-"Vi måste se till att den där Bobby får något utöver det vanliga att fundera på". Härjar-Hans nickade.
-"Han ska inte tro att han kan skriva sådan smörja ostraffat" fyllde Magnus i.

Samtidigt lyfte Bobby telefonluren och slog numret till huvudkontoret. Rösten som svarade honom var Ingvar, hans närmaste chef.
-"Du vet vad som gäller, Bobby. Du måste få erkännandet att verka naturligt och han får inte förstå att du bandar samtalet."
-"Men om han fattar då?" frågade Bobby oroat, "Han kommer göra processen kort med mig" Ingvars tystnad gjorde inte Bobby mindre nervös. Tystnaden kunde skäras med kniv.

Med darriga knän stod Bobby utanför Hannas ölcafé. Genom Kittelfjälls gator ven en obarmhärtig vind. Det var kallt som i graven och Bobby kände en isklump i halsen som långsamt förlamade honom. Med kylslagna händer kände han på dörren till cafét. Det var dunkelt därinne, vilket passade bra med hans dunkla huva han gömde mikrofonen i. Väl inne satte han sig vid det mest avskilda bordet och inväntade Magnus.

Fräsar-Magnus satt tillsammans med Hans och förberedde sig på mötet med den förhatlige journalisten. De hade blivit kontaktade av Bobbys chef och Magnus hade nu helt klart fattat misstankar om Bobbys uppsåt. Chefen hade inte direkt hotat honom, men Magnus hade hört mellan raderna att något var i görningen.

Med en självsäker knuff sköts dörren till Hannas upp och fräsar-magnus klev in med Härjar-Hans på släp. De gick självsäkert fram till Hanna och beställde var sin öl. Fräsar-Magnus valde som vanligt en Norrlands guld medan Hasse tog den mer exotiska Lapin Kulta. De två vände sig om och såg Bobby sitta längst ut på kanten av stolen. De log.

Bobby kände sig i underläge. Framför honom stod två av norrlands främsta ölhävare. Det vilade en obehaglig hund intill honom också. Stor och sladdrig låg den och tittade anklagande på Bobbys mjölkglas som om även mjölken i glaset gjort honom en mer Fantomenliknande Stockholmare. De två norrlänningarna svepte lätt var