Statistics

   Måndag 15 april. Började planera för städning av vardagsrummet. Redskap och rengöringsmedel finns, men saknar kartan över vardagsrummet. Den kanske kommer fram när jag städar köket.


Torsdag 14 november. Tog ett tag med golvmoppen under kökssoffan. Den fastnade. Den satt som berget, förmodligen sylt eller något annat kletigt som jag ätit nångång. I och för sig äter jag inte sylt, men jag vågar inte kolla under soffan. Det liksom luktar lite sötaktig. Kan det vara aspvirke?


Lördag 16 november. Hittade kartan, men eftersom vardagsrummet har byggts om efter helt nya idéer är kartan värdelös. Knödde mig med visst besvär in under matsalsbordet och knuffande undan en stins som av oklar låg och sov där. Han vaknade inte, utan rullade bara av mattan.







Söndag 17 november. Stinsen heter tydligen Pierre. Han är bra. Ärlig och inte rädd för för dammsugare. Vi städade gemensamt den gamla askkoppen.


Måndag 18 november. Pierre och jag ska gifta oss när vi är klara med inbjudningarna och placeringskorten. Åh, så kul det ska bli! Särskilt ser jag fram emot dukningen. Det får bli farmors servis tror jag. Men först städningen... det kommer ju gäster! Jag måste försöka ta mig in i deras tänkesätt. Hur uppfattar de den här labyrinten i mitt hem? Kommer gästerna att överhuvudtaget märka att här är lite lite stökigt, eller är det något som de kommer att uppfatta endast som en undermedveten gest av vänlighet från något slags gud som finns i huset.


Tisdag 19 november. Pierre säger att det är svårframkomligt och dammigt här och att han har hittat en tågvärd som ligger fastklämd mellan travar av gamla tidningar. När jag ifrågasatte påståendet visade han en tidningssida han höll i och mycket riktigt, det var från en tidning. Jag påpekade att visst var det lite synd att en så trevligt gammalt exemplar av Nerikes Allehanda skulle förfaras på det viset, men Pierre verkade frånvarande på något sätt. Ibland undrar jag om han verkligen gillar att städa med mig. Älskar han mig eller vill han bara leka med mig? Var tusan har jag lagt disktrasan? Och var är resten av vardagsrummet?


Onsdag 20 november. Tågvärden heter Lars. Han är rätt trevlig men har inte Pierres charm. Dammade en fönsterkarm. Hittade en död fluga. Torsdag 21 november. Pierre och Lars verkar bonda bra. Idag städade de tillsammans kände mig utanför. Tog ett tag med skurborsten och råkade stöta på en hel säck med mögliga morötter. Jag tror att det var morsan som på sin tid ställde den där, hon var allt en riktig matmor hon, håhåjaha.







Fredag 21 november. Lars är faktiskt trevligare än man först tror. Han har lite torr humor men han får gärna vara sån, tycker jag. Pierre fräste ifrån idag när han såg att Lars och jag sorterade tidningar tillsammans, men jag tycker att han måste förstå att detta inte är nån grej.









Måndag 24 november. Nya dammsugarpåsar behövs. Sa till Pierre att han kunde gå och köpa men han ville inte lämna huset?! Asså jag förstår inte hur jag ska kunna bli klar i tid till bröllopet i denna takten. Lars försökte få det till att vi kunde beställa dammsugarpåsar och få det hemlevererat och avdragsgillt. Man kan ju undra hur fan han tänker. Alltså, här ska vi storstäda och ha det fint till bröllopet, och så leker dom redovisningskonsulter. Suck.


30




november. Jag har Inget minne av den oerhörda händelse som verkar ha inträffat här. Överallt ligger små pälstussar från mårddjur, möblemanget har flyttats och fönstret är målat i bjärta färger, schamanfest kanske? Pierre och Lars syntes inte till bland bråten. Letade efter min tandborste, men den var omöjligt placerad om ens kvar. Varför är här så stökigt? Varför kommer vi ingen vart in i den här oredan? Vem har blockerat dörren till källaren? Och framför TV:n står en uppstoppad fåtölj som jag aldrig förut sett, eller minns? Nä nu, här krävs krafttag! Hur jag ska göra får eller röra tår eller äsch. Nya tag imorgon.


31 november. Vaknade av en dov duns, Pierre hade kommit tillbaka. Med sig hade han en hel säck med morötter och dammsugarpåsar. Han verkade lite bakis eller vad man skall säga. Skumt. Lars syntes inte till. Pierre pratade högljutt om en tågklaverare som han påstod skulle finnas här någonstans, men jag kände mig skeptisk.


2 december. Jag orkade inte skriva igår, städningen sög musten ur mig. Hela dagen röjde vi i vardagsrummet. Så mycket skit det fanns, bla en lokförare från typ 1880 eller nåt han var rätt uttorkad men förhållandevis gladlynt ändå. Vi gav honom en Coke light och sen jädrar kom han igång. Han snackade loss om gamla dressiner och olika godsvagnstyper och hade vi orkat lyssna länge hade vi väl antagligen fått höra hela järnvägens historia. Jag skojar inte. Alltså lokförare.


3 december. Nya fynd i det där lilla rummet innanför köket, en burk kreosot, trasmattor, papper, två konduktörer, metspön, biljetter till Pålsboda och en skitful gummistövel från Flen. Pierre gillade stöveln. Knäppt. Hörde någon som lät som en gammal tågtuta på övervåningen, men det var säkert bara inbillning. Trappan dit är ändå blockerad av tidningshögar och kartonger med oklart innehåll. Linnedukar? Mormors hemgift, just snyggt. Hon fick aldrig användning för den, förvisso. Lätt fånget, lätt förgånget. Själv tänker jag på alla dom som ska gifta sig snart, inklusive mig själv. Vad skall vi äta och vad ska jag säga når folk fastnar med fötterna i tjära på toaletten? Skylla på tjyvsamhället? Nää, verkar inte trovärdigt. Jag får hitta på nåt annat.


4 december. Pierre var jobbig imorse kom och viftade med en dammvippa och hade sig. Jag höll upp en tidning och pekade på en annons för billiga tågresor. Tyvärr var tidningen så smutsig att den inte gick att förstå. Suck. Hittade en semafor under min säng. Har Pierre lagt dit den eller har den legat där länge? Funderade över rälsdragningen genom källaren. Lars sa tidigare att han skulle dra ett nytt stickspår så att det gick att parkera godsvagnar på lämpliga platser där nere. Malmtågen var ju ett problem förstås men Pierre sa att Lars gott kunde få vifta lite med stinsskylten och stå i om han nu ville det. Själv tänkte han ägna sig åt "seriösa saker". 5 december. Ett jävla liv från källaren. Var är Pierre? Malmtågen dundrar förbi och i flera fall verkar de lasta om i min omedelbara närhet, att döma av det obönhörliga slammrandet. Hur ska man kunna koncentrera sig på städningen? Och allt skräp som tågen tar med sig.


6 december. Röjde bort flera järnmalmsklumpar från köket. Sen ringde det på dörren. Jag försökte ta mig dit. Där stod 15 rallare och ville ha snus. Det fick dom inte. Då började de bli fulla i skratt och säga saker som "jasså" eller jahaja, sen ville de ha snus. Igen. Jag slängde igen källardörrren och bjöd på frukost. Det blev stökigt och allmänt uppsluppet, brännvinspluntor och svett och en och annan krossad tallrik. Plötsligt dök Lars upp med en lastbil och backade rakt in in i vardagsrummet. I ett moln av stendamm lastades mängder med slipers av bilen av rallargänget det skulle tydligen byggas en bangård mitt i vardagsrummet. Okej, tänkte jag, nu kan det inte bli mer skruvat. Men då dök plötsligt Pierre upp också och han skrek och fäktade med ett dokument från banverket som han påstod att han hittat. I dokumentet stod det om ett servitut som kunde utnyttjas närsomhelst utan mitt medgivande, detta innebar bland mycket annat att just järnvägsräls kunde dras genom mitt hus. Därför var det ingen som ifrågasatte rallarna när de började riva ner väggar och gräva ut för en banvall och mina böner brydde sig ingen om. Lars bara skrattade och Pierre verkade hemskt upptagen med något i resterna av badrummet. Jag har själv valt att gilla läget. Slipper ju städa åtminstone.