Statistics

   Det finns faktiskt tillfällen då även den mest tålmodige kan få en total black-out och det om sådana händelser bästa översiktsverket avhandlas här. När man tidigare försökt lugna ned mig brukade man ofta injicera något verkningslöst eller helt sonika dra mig i näsan tills jag tystnade. Nu vet de inte längre vad de ska göra, men jag vet vad jag vill. Ingen ska minsann tala om något som jag inte redan vet. Gör de det får dom på en gång veta vad jag har att säga om pensionsmyndigheten, nämligen det att hela skiten borde stängas ned eller åtminstone bli kraftigt nedskuren. Jag står för det. Här har man, år efter år, slitit sig bitter i sin strävan att vara alla jävlar till lags bla har jag hur många gånger som helst kokat olika saker till folk för att försöka tillmötesgå eventuella önskemål om tuggmotstånd eller vad det nu kallas. Jag har aldrig fått nån cred för det eller ens för min närvaro i sådana situationer. och nu är det inte ens längre fråga om det. Även om jag inte brukar gnälla mer än nödvändigt är nu stunden inne att ryta till och en gång för alla ta ut svängarna! Här ska krossas porslin, här ska vrålas kötteder, slås nävar i i bord och välta kor. Det kommer inte att bli någon pardon och inte fan tänka jag skräda på orden när jag nu yppar flera konkreta förslag för hur jag ska gå vidare med det här. Verkligen inte. Jag väljer nu att fokusera på den här lilla porslinshunden som någon jävla tönt har ställt här utan att fråga om lov. Hur kan man ens hantera porslinshundar? Jag menar, hur KAN MAN? Om nu någon mot förmodan kan svara, så skulle jag vilja säga hen att jag inte kommer vara nådig. Varsågod och sitt. Jaha, då så . Ja? Huvudvärk? Jaha. Aaaaaagggrhhhhhhhh migränhelvete. Nu? Tar ni medicin? Inte? Det kanske vore värt att pröva din förbannade gnällspik, innan du tar all min tid med ditt oupphörligt klagande. Tröttsamt, tröttsamt, tjatigt, tröttsamt, ja, du hör hur oerhört tröttsamt!