Statistics

   "Teak."
Germundstaf höjde rösten igen.
"Teak!" Han höjde huvudet  från arbetsbänken och spejade ut över verkstadsgolvet. Likt överarbetade rödmyror sprang hans anställda kors och tvärs med plankor och hammare. Ingen av dem verkade ha hört honom.
"TEAK!" gormade han så att brädorna skallrade likt lössittande plåttak i storm. Responsen hos arbetarna uteblev alltjämt.
Germundstaf kliade sig i nacken. Nog för att han efterfrågat arbetsfokus gång efter annan, men att det skulle gå så här bra var fullständigt otänkbart.
Nere vid arbetsbänk 17 kunde man se Adolfstopp svinga sin rubank med hurtig vurv. Bakom honom, på väggen över den skamfilade svarven, satte Bosdotter just upp en nylaminerad gungstol på tork och plutade omotiverat med läpparna åt sticksågsoperatör Bondeskjul till. Denne blinkade skälmskt tillbaka och sågade käckt till ett bakstycke till en fullriggare från Hull och med Smögen i siktet.
"Båt efter båt - till västkusten med danskar ombord!" stod det skrivet någonstans. I ett annat hörn bankade bröderna Barsk på varsitt stycke ask, med glänsande stålhammare och sjungande yxor. Ingen verkade det minsta medveten om att Germundstaf stod och rynkade pannan borta i hörnet. Han suckade och gick några meter in i rummet.


Det var sista gången han skulle magdansa offentligt. Hädanefter
fick det bli privat.

Tyvärr hade Germundstaf alltid haft svårigheter göra sig hörd och sedd, speciellt i tävlan med sina gapiga storebröder. Den äldste, Kasper Germundstaf, hette Kasper. Den yngste, Eberhard Dortmund von Richtenstrasse, hette Jonatan. Mellanbrodern hette Bror. Övriga Germundstafar kallades ofta för "du där" men bara fyra hette så: Du Där Hermelin-Germundstaf, Du Där Hans-Ã…ke Tvångssallad Germundstaf, Elly Sue"Du Där" von Negerslav, och sist men inte fetast Du Där Du Vet Nog Vem Jag Menar, Sture Germundstaf. Som man bäddar får man ligga, lärde sig Germundstafarna motvilligt under överinseende av den ständigt salongsberusade abbedissan Hermelin, som föredrog pälsverkens heraldiska flexibilitet över den avgjort mer socialt stagnerade tvärbalken i gult eller vitt.


Under hennes förvaltning så hade det Germundstafska fastighetsinnehavet genomgått en högst dramatisk förändring. Hela byggnadskomplexet började alltmer uppfattas av omvärlden som ett hotfullt militärcenter utan något som helst existensberättigande ur rent social kontext. Den uppfattningen visade sig vara beskriven i obegriplig detalj i i en insändare till Flens Allehanda, en insändare som i sin tur i raljanta skurar av visdom och strunt bemöttes av flera andra skribenter i en snabbt urartad pajkastningstävling. Men ingen snackade om teak, ingen nämnde det ens i affekt eller på skoj, ingen suckade över träslaget vid midnatt, ingen manade fram dess minsta essens i gräl och gråt, ingen enda lät ens via omskrivningar påskina att teaken betydde något för någon eller ens någonsin skulle kunna inspirera till kärlek, till mänsklighet, till vanlig vardagsapati ens, utan