Statistics

   Sällan hade sådan ofattbar otur drabbat någon så ohejdat tursam sälle som Bjarnhult Mässmacka IV. Utan att egentligen ha planerat det, hade han den senaste tiden lyckats med nära nog allt han företagit sig. Hans kreditvärdighet hade skjutit i höjden och hans bror hade vunnit Serafimerorden på en liten loppmarknad i Gnarp, varpå fyra av kungens många regalier tillfallit honom. Dessutom hittade Bjarnhult fem helt oanvända tubsockor i platina. De hade passat alldeles utmärkt tillsammans i hans strumplåda. Ja, Bjarnhult hade ofta tur.

Men Fru Fortuna är en dam med utan större anledning till trofast vänskap. Hans bror tappade snart bort sin ordensmedalj, tubsockorna visade tecken på patinabildning och utan förvarning fick han hatbrev från sin egen frisör Hadar Barsk. Något stod definitivt och lutade bredvid den av honom - genom stor tur - anskaffade 24-karats brödrost som vunnits vid Osannolika Skraplottsfestivalen i våras, och det var förenat med omedelbar livsfara att gissa vad det kunde leda till.

Hadar Barsk stod vid porten, bredbent och med geväret vid axeln. Snart var det lunchdags, och Hadar hade inte skjutit något roligt hela förmiddagen. Hadars hat kunde inte med ord beskrivas, förutom såhär: i sitt innersta var hans blodtörst grov som en 17-tums gjutjärnsbalk. Inget inträdde i hans revir utan att han först fick skjuta det i bakhåll. Idag var en sådan dag. Hans vana ögon svepte horisonten och nöjt såg han en fet ko stapplande över gårdsplanen. Utan tvekan slet han av sig hjälmen och vrängde kvickt iväg två andra hjälmar i rask takt i sin iver att golva kojäveln. Emellertid liknade hans träffsäkerhet den hos en ofattbart usel sopa med färre hjärnceller än kavata änder. Till följd härav golvade kojäveln honom med en snabb tjurskalle i maggropen alltmedan hjälmarna fridsamt seglade iväg mot fjärran länder. Kossans oväntade utspel medförde att Hadar utan omsvep trampades ner.
-"Aj som faaaaaaaan!" skrek Hadar överraskat, innan koklöven i högsta fart begrov sig i Hadars hatt.

Brödrosten blänkte bistert i morgonsolen och Bjarnhult Mässmacka undrade vad det var för fel på himmelen. Ett ljuslila kaffefilter tycktes ha dragits över hela himmelstaket. Något bekymrad betraktade han den onaturligt pastellbleka skyn. Sällan hade han glott så fånigt på något så underligt.
-"Men varför?" sporde han tafatt. Det borde han inte gjort. Ur ett mörkt hörn av vardagsrummet kröp två vansinniga dvärgar som lutat mot ett gammalt elpiano fram. Tillsammans utgjorde de befrielseorganisationen "Dvärgar Under Maffiga Hattar".
-"Du borde skämmas!" snöt sig den klantigare av dvärgarna.
-"För ingen har hört talas om ovetskap av den magnitud du ger prov på, din oförlåtlige drummeljöns!" snarkade den andre. "Du har kanske hört fel." Med dessa hårda ord gick dvärgen in i väggen och tappade hakan då han rev den dramatiskt. "Aj! Min haka! " vrålade han överraskat och exploderade.

Samtidigt, tretton kvarter nord-nordväst hämtade sig skjutjärnsfrisören en kopp kaffe och studerade dagens första dödsskjutning. I hallen låg kossan Melinda och grät sina sista tårar, idisslade lite och piggnade till igen. Hadar ilsknade till och lagade hatten. En passerande hasselbagge mosades snabbt under fröjd och gamman med en snärtig fint. Hadar bestämde sig för att infoga baggmoset i den av honom reparerade kossdemolerade huvudbonaden, mellan mullvadstassen och kojuvret. Med stadiga kliv stegade han upp fem fjärdingsvägar, hämtade sin vita krita och drog den i huvet på kojävlen, som log, nu vitrandig. Dagens premiärlik låg på flera ställen en bit syd-sydöst om ytterdörren, oundvikligen i ett skick vilken kirurg som helst korsat sig för. Hadar bestämde sig för att anlägga såväl plåster som en stor mustasch.

Bjarnhult torkade, ety våt var han av exploderad dvärgsubstans, sig och sneglade misstänksamt på den kvarvarande lilleputten.
-"Vad i häcklefjäll pysslar ni pysslingar med!" skrek han och duckade när elpianot kom flygandes.
-"Det ska du få höra!" fräste dvärgen, som förresten läckte spillolja ur öronen, och vecklade in sig i en onödigt komplicerad förklaring till hela evenemanget, nämligen: "Bortom den ljuslila horisonten dväljes en maskin avsedd för ohyggliga ting. Med dess ofattbart snäva användningsområde är andrahandsvärdet närmast chokerande. Men vad är än mer gudi behagligt än dess monetära värde är dess välrenommerade extrafunktioner, till exempel möjligheten att pulvrisera frystorkad majs och rekonstituera den igen utan någon som helst bieffekt annat än en bismak av torsk. Maskinens kraftkälla är förslavade hamstrar; dess avfall består av förmultnade dvärgkadaver, egendomligt nog, och renare plutonium än Hiroshimabombens; när den aktiveras på en tisdag ingriper polisen våldsamt mot sig själva och åsamkar omgivningarna omfattande huvudbry; när den bränt ut sig ser den bättre ut än innan och kräks ur diverse öppningar upp allehanda små ting; den pulserar städse med ett inre fiss-dur som alstrar ljuslila himlar, dessutom. Och sedan exploderar alla som försöker avslöja heml-" ∗KABOOOOM!∗ Bjarnhult hade förväntat sig en fortsättning men fick istället se på när pysslingen i en modest explosion omsorgsfullt förintades, efterlämnande enbart ett exemplar av oerhört egendomliga skor. De stod rykande och bjärta i skarp kontrast till de svedda omgivningarna.
Med tanke på hur fet han var som ung och hur trind han blivit på turkiskt grisflott var snabbheten med vilken Bjarnhult reagerade på diverse trendiga dieter överraskande. Med girig blick snappade han oftast åt sig andras mat för att kort därpå sälja den alldeles utan skrupler till sämre behövande, icke blott av elakhet utan även med ett rejält mått av oskyldig nyfikenhet. Dagens aktiviteter hade emellertid i grunden inget med honom att göra, så vitt han förstod. Emellertid ville han gärna ta en grundlig titt på vad som låg bortom den ljuslila horisonten och det var inte lite som låg i hans jackficka, minsann. Jävlar vad mycket det var, när såg någon senast en ficka fullare än hans? Länge hade man väntat innan den fickan fylldes, ty dess ofattbara volym tog och tog tills dess utrymme svällde över tolv gränser oanade dessförinnan, och det slutade med att den svalde grannsocknen med prost, kyrka och diakon. Raskt störtade Bjarnhult regeringen och axlade ansvaret för förstörelsen av grannationen, Filurien. Såsom nybliven krigshjälte såg han genast till att kröna sig själv obestridd mästare över hela prinsessan och halva hennes drottningamor likväl som över större damer av hovet och ett par får från Farsta. Efter fyra år som fårskötare visste Bjarnhult väl hur meningslöst det var att partaja utan en redig skock pårökta mufflonbaggar i beredskap. Jomen. Efter intermezzot med övertagandet av statsapparaten och allt vad som det innebar, fortsatte Bjarnhult sin expansionspolitik under en tioårig era innan han förlorade ett avgörande slag och raskt försvann ur historieböckerna för en tolvårsperiod. Vilken otur!

SLUT!