Statistics

   Norge var egentligen aldrig den medgörliga landsända som Oscar II fantiserade om. Snarare var det din omedgörliga kusin som flyttat dit och som vanligt börjat gnälla om dåliga jordar och alltför höga fjäll tills korna till slut tröttnade och gick över gränsen till landet av honung och mellanmjölk. Då vet den som har någon ordning på geografin att vi pratar om Västerbotten. Annars tror man fel. Unionen mellan Väster och Norgebotten stadfästes 1977, i ett hastigt hopklistrat hotbrev från hertig Gunnar Efraim Hansson. Brevet skickades till "Västerbottens kansli", i ett sällsynt skarpsinnat försök att framtvinga en kaskad av omstörtande händelser. Kedjan var tänkt ungefär såhär:
* Västerbottens generalkansler torde sprätta upp kuvertet med sin pärlemorskaftade konfirmationssabel och därvidlag ånyo tappa hjaltets falska botten på stortån.
* Då hjaltet träffade nämnda tå skulle kanslern tappa sabeln i diskmaskinen.
* Förutsatt att kanslern inte uppmärksammar att sabeln vållat en kortslutning, kommer han efter lunchen starta en våldsam brand i köket.
*Branden sprider sig inuti väggarna osett genom hela byggnaden, ända till kontoret där unionsförklaringen ligger efter att generalkanslern lagt det brandfarliga bläcket tillbaka i lådan.
* Vid pass kvart över tre slår plötsligt eldslågor ut från skrivbordet och förtär texten till unionsfördraget. Uppdraget slutfört!

Men riktigt så bra var det kanske inte omsatt i handling. När hotbrevet anlände till "kansliet" så öppnades det omedelbart av den därvarande notarien, hr Byxknyckare. Denne uppfattade icke skrivelsen som en urkund av vikt, utan mer som ett ganska mediokert collage och lovande tändmaterial till hans väntande pipa med utmärkt, importerad brasilianskt tjyvhasch. Sagt och gjort upplöstes unionen innan den ens hade offentliggjorts! Följderna blev inte helt överraskande milt uttryckt pikanta.