Statistics

   Månget märkligt ting timade år 1866: Preussen annekterade Böhmen, atlantkabeldragningen avslutades, och prinsessan Lovisa inveg Stockholmsutställningen. Dessa viktiga evenemang bleknar dock jämte det monumentala projekt som Hjalmar Branting sedermera fick goda skäl att blåneka till sin inblandning i. För att förstå hur goda skälen egentligen var kan vi bara hänvisa läsaren till den förvisso inte offentliga, men heller inte topphemliga, avhandlingen "Påsar vi glömt", där Brantings förehavanden i någon mån finns med. Det här upptåget var sju dagar till längden och tolv imponansenheter till bredden. Därefter segnade Branting ned. Barn orkar så lite att man skäms. Det var ändock duktigt gjort, sex år är ingen ålder. Hursomhelst; den som i folkmun ofta kallas Svarte Rudolf var släkt med Branting och ficktjuv av ohejdad vana men tveksam fingerfärdighet. Samtidigt som ovanförbemälta projekt spelades ut så satt denne Rudolf och bligade bitterljuvt på putande bakfickor genom cellfönstrets järngaller. Då han var såväl illitterat som irriterat imigrerad kunde han bara stava fel när han skrev. Därför var han skicklig längdskidåkare.
En vacker fettisdag råkade Louis de Geer gå in i ett horhus. Det ångrade han bittert, eftersom detta åsamkade honom blödande näsa och böjda ögonbryn vid alldeles fel tillfälle. Detta etablissemangs verksamhet var honom emellertid ingalunda okänt enär tre femtedelar av hans inkomst härrörde från diverse ljusskygga uppdrag inom byggnadens fyra väggar. Han begrep aldrig matematiken bakom det hela, men det behövdes inte; horisontalläge mellan varven smorde hjulen i hans ekonomiska maskineri. Alltnog, en aldrig så pikant detalj!