Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Utan hejd i Hälsingland

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Mårten Lind
Red = Måns Svensson

   Högt över Höga Kusten, där flög en ensam korp. Den hette Pålsson, och den var höjdrädd. Tyvärr hade den en bit kvar till sin destination, som låg ännu högre upp. Lågorna från en övertänd massafabrik i Ljusdal steg och syntes ända hit (dvs. östra Ångermanland) . Pålsson orkade inte bekymra sig om den detaljen eftersom han var fullt upptagen med fallskärmens manual; den var synnerligen omfattande och fladdrade våldsamt i fallvindarna. Pålsson förbannade dagen han skrev på korpligans kollektivavtal rörande säkerhetsutrustning. Av rena besparingsskäl hade man tryckt manualen på tunt, billigt papper och hänvisat samtliga klagomål till Pressbyrån i Gnesta. Men så mycket sparade man väl inte på papper, hade man tydligen resonerat, eftersom även själva fallskärmen visade sig gjord av samma material och dessutom blåste bort. "Gaaaaah!" Pålsson började flaxa i ren panik. Det hjälpte föga.
Det var då
det hände. Den skräckslagne korpens virvlande fall upphörde och han seglade på tilltufsade vindar likt en rattfull örn. Pålsson tackade sin koleriska natur för panikattacken och sin flegmatiska kusin Dansson för den något krystade uppryckning han otåligt inväntade. Sedan nådde lågorna plötsligt hans klor. Han släppte genast klorflaskan till marken.

Långt under honom stod simbassängsägare Stursk
 orörlig, iklädd sin egenhändigt konstruerade granitkostym. Hade han skådat rakt in i solen så hade han sett något komma visslande genom luften, åtminstone om han haft väldigt mörka solglasögon. I bästa fall kunde han nu stå och grumsa så bra det nu gick under torsdagens molntäcke invid sin bakteriehärjade pool. Morgonen hade börjat dåligt. Sämre skulle det ändå bli.

Samtidigt,
i en överlastad tankbil med poolvatten, sträckte sig en lönnfet hallänning efter flugsmällan. En oförskämd myggfamilj surrade runt hans vingligt staplade samling sköra kristallglas. Tankbilen krängde och for medan hallänningen försvarade sin heder. Från ena sidan av vägen till den andra vinglade ekipaget, mygg och kristallglas och hela rubbet i en ostadig dröse medan smällaren ven fram och åter inne i förarhytten. En säck med frukostflingor som olämpligt nog stuvats in bakom förarsätet lossnade sakta och började sippra ut i den tallrik fil som stod mellan pedalerna och nämnda säte. Hallänningen kastade sig ut genom den upprullade sidorutan när myggjävlarna plötsligt formerade sig på ett hotfullt sätt och tog filtallriken med sig i fallet. Tankbilen fortsatte utan eftertanke rakt ner i en annan behållare full med kungsvatten och Falu rödfärg och mer fil och så vidare. Man kan föreställa sig hur ohygglig röran var! Hallänningen däremot dunsade i ett riktigt surhål i en av historiens osannolikaste tillfälligheter. Precis där kunde man ha inflikat en anekdot, men det är inte troligt att hallänningen hade lyssnat. Han var allför upptagen med att studsa runt som en sargad tvättsvamp med rakettillsats. Om inte annat så kunde han ju ha presenterat något slags förklaring till varför kristallsamlingen spelade"Für Elise" i bortre ändan av lastbilens förarhytt. Men icke.

Vid bassängen
började Stursk så  småningom inse att något konstigt stod på bassängkanten, lika bakteriebelupet som resten av anläggningen. Han hade lite svårt att förstå vad främlingen snackade om. Just då damp en flaska klor ner från skyn och krossades mot konstighetens knöliga pannben.
"Gnnnnöööööööörh!" bölade
den och dunsade desinficerad i plurret. Att en flaska kunde göra så mycket gott så fort förundrade honom. Nå! Här kom i alla fall nu äntligen lastbilen med poolvattnet! Det verkade lösa sig till slut!
"Hörrö Stina-Lisa!" ropte han.
"Fram med badkläderna!" Med ett gräslligt oväsen gled resterna av tankbilen över den bruna gräsmattan och ned i bassängen. En myggfamilj tittade på när stålkroppen dunsade ner och kilades fast mellan trampolinen och bastuflotten. De sänkte, eller kanske sjönk, så snart faktumet var fullbordat och tankbilen exploderade i en spektakulär eldboll. Ett svagt porlande aviserade att vattnet börjat komma rätt. Från sydsydost närmade sig nu en spårvagn  full med bönder från Bollnäs. De var på lyran, såklart, och skrek knappt alls när de gick på den gamla mina som låg och solade på en solstol vid poolen. Explosionen slet sönder tystnaden som en långtradare  nyss äskat högst allvarsamt. Blommor i stor mängd regnade över treplansvillan och alla blev så glada!   

  

Diskutera
Utan hejd i Hälsingland

Måns Svensson
2013-02-05, 15:51:07
Lustigt, jag tänkte precis samma sak.

Mårten Lind
2013-02-05, 15:47:25
Den här är verkligen kass.


Administrator: Anders Bylund