Statistics

   Hej och välkomna till dagens föredrag som sker helt utan tillstånd eller licens. Borta vid ingången ser jag nu hur frugan börjat sälja biljetter för nästa begivenhet, men vi ska nog ställa in den till förmån för mer tid med mig.
Efter dessa korta inledande ord vill jag hemskt gärna introducera kvällens föredragshållare, Lennart Lagerkrans. Take it away, Lennart!
Tack så mycket. Jaha, hur mår ni därute? Fint, fint. Hur många har vi här? Sju tusen? Det var inte dåligt! Jasså, du sa sjuttio? Gå ut och dra in några förbipasserande. Va? Jasså, nähä. Jaja, vi söker väl tillstånd nästa gång. Nå! Hur många hade vi hoppats på? Det kan hända. Jasså? Ja, men vi drar gärna över maxgränserna. Nåväl. Hur många Grumsbor får plats i Grums? Vet ni det så vinner ni väl inget, men underrätta gärna Grums kommunalplaneringskontor så får dom nåt att fundera på.
Fröken Liljedalsblom ska dela ut rulltårta och en kaffetår om fem minuter, iförd endast en folkdräkt och en därtill hörande hätta. Vafalls? Ni hittar ingen hätta? Äsch, bara vi får rulltårta så kan det kvitta. Titta, titta! Där dök hättan upp! Jag var mitt på mattan, så attans besatt var jag. Jorå, haha. Hur många ska det bli? Jävlar. Hur många här har hår? Hör ni mig? Inte? Vänta. Nu då? Nädå. Jädrar.
*klick*
SÅ! NU SKA VI--
*YYYYIIEIIIEIIIYGKHT*
*knaster*
Hallå? Fan också. Yngve?
*KNASTER*
*Fröken Fräken över högtalarna*
 

Nåja. Okej, vi har tekniska problem så megafonen får komma till heders. Tack för den, Purjo-Lena.
Här på kartan ser vi alltså Sverige. Här i mitten ligger Ytterhogdal och utanför denna ort trivs jag bättre. Ju närmare Vänern man kommer desto tydligare kan man se Hammarö i all sin prakt, i alla fall om man anländer norrifrån. Södervägen, snarare Vargön eller något annan närliggande, lite upphöjd landmassa vid sjöns ände, eller om kommer västerligen så fråga i Åmål. Härborta anar vi Närke och bakom Örebro tappar vi intresset.
Tillbaka över hit och här ser vi Arvikas kommunvapen: en häst som stegrar sig hysteriskt bland silverne kugghjul mot blå bakgrund. Jag satt faktiskt en gång och stirrade mig blind på kugghjulen under ett möte med kulturnämnden i Jössefors, tills nämndeman Dingbert Ärketurk  - ja, han hette inte så, men ordförande Gudrun Torskpiska gick också under falskt scennamn - satte stopp för mina dagdrömmerier med en turkisk vaggvisa.
"Burada güzel, burada, burada" osv. Ja, i alla fall trodde jag att det var det han sa. Då rycktes jag tillbaka till frågan för handen: hur symboliserar en slumpmässig handfull kugghjul något som har med just Arvika att göra? Och varför tyckte någon, eller uppenbarligen flera, att detta hörde hemma i Jössefors? Kristina, ja, alltså Kristina Adolfsson, brukade förklara lokalheraldiken för mig, men, haha, jag har baske mig henne i publikum idag! Kristina! Hej! Det var tider det! Nähä, inte det? Då kan ni hoppa upp och sätta er på Sola i Karlstad, för jag har....förresten, Kristina, hur är det med gamle Roland nuförtiden? Va? Jasså. Ja, framför mina kondoleanser till Gruvhilda då. Hursomhelst, om vi återgår till kartan så ligger Österdeje strax norr om en liten kulle vars namn vi inte listat ut än och bortom all förmodan mitt i just den bygd vars kommunvapen vi... Nähä, inte så? Kristina? Jasså, grannkommunen. Nå, här ligger i varje fall Jerker Holmströms grav. Ni minns väl honom från sådana friska upptåg som"busring kungen" 1984, "spela harpa på gärdsgårn med Linda på bas" 1991, samt den smått klassiska "skumpa runt stortorget utan skorta," julen 2007. På ganska tveksamma grunder så fick han stadsnyckeln till Norra Koppom och begripligt nog dröjde det inte länge innan han omkom under oklara omständigheter. Enligt länsfiskalen så snubblade han över en överkörd grävling när han var på väg hem från ett nattligt försök att erövra kommunhuset för eget bruk. Härvid skulle han ha haft sådan motgång att han tröståt grävlingskadavret, vilket enligt polisrapporten skulle ha lett till blodförgiftning, fotsvamp, och akut skrumpaorta. Ingen trodde väl på det, men legenden växte tills den blev så omfångsrik som den är nu. Som ni vet så har den överskuggat såväl lokalhjälten Stål-Enar Halvarsson som egenhändigt drev ryssen från Finnmarken i försvarsläge, som mer riksbekanta händelser och långt lämpligare hjältar. Lokaltidningen skrev inte bort sig i onödan. Va? Jaja, visst hände det, men inte varje vecka. Va? Ja, men inte i onödan alltså! Va? Men håll käften! Hahaha! Jojo, där fick ni till det, fröken! Tjipp, tjipp på er! Nå, om Torsby kan vi berätta ännu mer, eller mindre on ni föredrar. Kommunens kanske mest ointressanta grusgrop finns strax nordväst om lanthandeln, ja alltså den som ligger vid grusgropen. Man kan där sätta livet på spel i en runda på en kraftigt överdimensionerad moped med lika överdimensionerade traktordäck likt en oansvarig och på alla sätt förkastlig samhällsfiende, eller skapa livslånga trauman genom att gå med huvudet högt genom den ytterst egendomliga samling obelisker som någon anhopat i mitten. Vafalls? Nähä, det var Stonehenge, ja. Okej. Jamen, det går ändå bra. Flygplatsen ligger bara en bit....ja, ok. Tolv mil bort, ja. Men Kristina, inte är väl det särskilt långt med månraketer och tidsmaskiner som fortskaffningsmedel?! Hahaha! Där fick jag till det! Inte uppfunna? Nä, jag vill mena det! Hahahahahaha!
...vafan? Nej! Släpp! Det är mina egna OS-medaljer! Fjäderviktsbrons, 1977! Jag kommer att förevisa -- nej, föreviga! -- mina framgångar inför er alla, men låt mig först presentera folkhjälten själv: Bengt Alsterlind! Fin bild va? Hursa? Inte Bengt? Hans bror, Kjell Alsterlind. Jaha. Tack. Nu när vi ändå är inne på slutvarvet så kanske jag borde berätta varför jag släpat med en kändis av den lite mer tveksamma graden till den spektakulära föreställning som ni just njutit. Kjell här råkar faktiskt vara i besittning av ovanlig övertalningsförmåga. Därför tycker jag att någon sur och trulig person borde klaga så där riktigt omedgörligt som bara Grumsare kan, så ska ni få se, minsann! Take it away, Kjell!
Tack. Ja, som Lennart sa så behöver jag lite kritik för att komma igång. Jävla idiot? Sämre kan ni! Förgrymmade krabbsaltare? Superkrystat, kom igen nu! Ni får gräva djupare! Finnskogens sämsta sidor! Meningslöst gnäll skulle vara bättre. Eller sämre! Grönmöglig kan man kalla vem som helst. Gredelingylfen? Originellt, men ni  saknar en klatchig och liksom mer  konsumentvänlig avslutning. Vi försöker igen och  sen går jag hem, tror jag, eller så kör vi kanske igång, jag vet inte. Övertalning hjälper föga. Laban? Har jag inte övertygat er om olämpligheten i att jag står  här och gör bort mig nu så hjälper nog inget. Kristina, vad gör du? Men det där är ju -- nej! Släpp! AJ!!


*knaster*
*dunsar*
*knaster*
*YYYYIIEIIIEIIIYGKHT*
Hallå? Hallå?
*knackar*

*BONK*
VEM VAR DET SOM STAL--
*piiiiyeyyyeiiiiiieiiiiiiiiiiiiiip*
Hallå? Ja, vem är du egentligen? Vi vill ha våra bågar kvar. Tackar. 


Då ber vi att få avsluta kvällens program. Sopskyfflar och andra partypresenter återfinns utanför bakdörren. Ta gärna för er och glöm inte att citera lite Fröding vad ni kan och förmår, helst på allmän plats och dagtid, men skulle det knipa så kör Å i åa och så vidare på Konsums damtoalett, mitt i natten. Hahaha! Tack allesammans! Men varför gör ni såna sura miner? Vi har inte tagit mer betalt eller kastat bort något som hör hemma i varje mans personliga utrustning. Jag menar.....va? AJ!
*THKGYIIIEIIIEIIYYYY*
*klick*
Vi ses nästa tisdag!