Nu kan det sägas Statistics
Blue = Anders Bylund
Green = Klas Svensson
Red = Måns Svensson
Folkhjälten Gunde Svan har tagit ifrån mig allt det staplade taktegel som jag önskade mig varje gång jag fann att jag behövde något konkret. Ingemar Stenmark stal min oskyldiga tro, trampade den i klaveret, och gav mig bara en hånfull nick till minne. Ragnar Skanåker bedrog min far. Thomas Wassberg har bosatt sig i min vinkällare. Håkan Loob gifte sig med min syster och ärvde via henne mitt lego. Patrik Sjöberg vill jag inte tala om. Mats Wilander levererade aldrig det han lovat.
Men allt det där, det spelar ingen roll längre. Jag har lagt det bakom mig. Inget Jan-Owe Waldner gör kan göra mig svagare. Att den sista tårtbiten gick till Ulrika Knape vill jag helst tillskriva force majeure. Till och med Therese Alshammar har ingen betydelse för min morgondag, även om jag fortfarande känner hennes närvaro som en dov värk i vänstra ljumsken, även om lårkakan bleknat och även om min egen syster skrivit nedsättande omdömen om mig med större pondus än självaste Gunde Svan, som, som sagt, stulit mitt konkreta taktegel.
Du undrar kanske hur jag är funtad? Jag med!
|
|
|