Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Påsar vi glömt

Statistics


Blue = Måns Svensson
Green = Mårten Lind
Red = Anders Bylund

   Det finns många typer av minnesvärda förvaringskärl. Väskor, lådor och säckar är några favoriter; Lerkrus, sopcontainrar och Globen är andra exempel. Dessa pläga vi minnas.
Å andra
sidan finns eller fanns andra föremål av liknande design (eller helt andra) som åtminstone teoretiskt fallit i glömska.

Vi antar förutsättningslöst
att läsaren besitter grundkunskaper i påsvetenskap. Påsafton 1956 säckade Stockholm ihop under trycket av en omfattande väskebrist. Resultatet uteblev men vi kan i förbifarten konstatera att vi myntade flera välkända uttryck som allt sammantaget glömts nu. Men på sjuttitalet kunde man fortfarande här i trakten höra tillmälen såsom "Väskorna fattas!" eller"Sväng dig inte förrän handtaget sitter spjäll, göbbfan!"
Skillnaden mellan ryggsäck och
en så enkel sak som magsäck kan tyckas upppenbar för snart sagt varje anatomiskt bevandrad filur, men så var inte fallet den gången då de avgörande besluten fattades inför Snytbaggeskolans fredagsutflykt till nyckelpigsodlingen i Farmor Rosgardins nyligen omorganiserade och till stora delar av befolkningens ohöljda missnöje kommersialiserade barnzoo. När fröken Agneta anmodade samtliga deltagare att medtaga en matsäck till evenemanget och dessutom framhöll att det vore bra med något att kånka runt smörgåsarna i, då kunde man ha trott att hon skulle föreslå en ryggsäck. Agneta förväxlade dock nämnda väsktyp med det gastro-intestinala organet, föreslog att att samtliga skulle äta något medhavt i magsäcken. Hon uppmuntrade därtill ungarna att försöka få upp exempelvis en halvsmält apfelstrudel ur grannpojkens eller nästflickans inre, men då någon till äventyrs föreslog andra don blev hennes förvirring helt modest. Med en lågmäld suck slet hon då av sig sina pampuscher, sparkade mameluckerna till Åland, och fällde ett yttrande som aldrig därefter återgivits i tryck eller vandringssägen. Fem minuter senare glänste Snytbaggeskolans trappuppgång av allehanda sura miner, en och annan lös tand, samt flera oidentifierade föremål som senare identifierades som innovativa försök till tolkning av fröken Agnetas förbryllande förslag. Dessutom kunde man, om man lyssnade noga och vinden låg på, skönja smärtfyllda skrik och stön från våningen nedanför, där flera av skoleleverna var i förtvivlad färd med att dra sina magsäckar fram och tillbaka över det ena eller andra beroende på. Lokalpressen kom senare att kalla den dörr som härvidlag öppnats på glänt till Agnetas själsliv för "ett spännande experiment". Agneta själv fnissade åt allt, livet var en glad operett och det fick hon medalj för. Hon begrovs småningom i en lädersäck som virades in i tarmarna från hennes faster.

En annan berömd påse
har jag redan glömt. Enligt anteckningarna ska den tydligen ha innehållit kålrot. Låt oss anta att det stämmer. Jag anlitade därför kålrotskonnässör Hassan Eiriksdottir, antar jag, eller så anlitade han mig, och i så fall spelar mig minnet ett spratt. Det verkar i vilket fall omöjligt att få ordning på detta mystiska förvaringskärl. Alltså går vi vidare. En prototyp till bärbara sarkofager i tyg lanserades redan i Mesopotamiens guldålder, men förglömdes tills långt inpå den påföljande grusåldern, då en övervuxen askus
utan närmare angivna kännetecken vållade
visst huvudbry då den misstogs för Farao Pålssons mobila sarkofag och därmed omedelbart utsattes för snattning. En underbetald säkerhetsvakt såg sin chans till fantastisk rikedom och hoppade på halvsmå opraktiska styltor fram med anteckningsblocket i högsta hugg.
"Halt!" ropte han. "Här får ingen
...eller, här får man... låt mig börja om. " Längre kom han aldrig.   

  

Diskutera
Påsar vi glömt

Mårten Lind
2012-08-31, 09:04:21
Mycket.

Måns Svensson
2012-08-31, 08:55:32
Det är rimligt.

Anders Bylund
2012-08-31, 08:53:07
Vi drar ner lite på bortglömda påsar.

Administrator: Anders Bylund