Statistics

   En arla morgon kort efter den legendariska valdagsincidenten i kommunfullmäktige steg Sverker fram till talstolen, harklade sig och skrev historia i varje påföljande mening.
"Vänner, bröder, Torsbybor! Jag är världens mest kvalificerade expert på alla frågpr! Idag ska vi få se magnifika bevis på mina oefterhärmeliga egenskaper i ämnet regionalpolitik, och även i duperingsförmåga med inriktning på er. Nå! Låt det stå skrivet med eldskrift på blå himmel att detta var ögonblicket då mellersta Värmlands samtliga sopor till sittande kommunalråd sveptes rätt ner i helvetets hetaste eldar och dränktes som de skabbiga råttor de är i Övre Frykens förgiftade slam och dy! Ja! Ty idag är det dags för bättring! Vi samlas nu kring ett gemensamt mål, ett gemensamt... mål.  Det var allt." Spridda, håglösa applåder hoppades han på några pinsamt tysta minuter, men därom bedrog han sig gruvligen. Alltså deklarerade mötesordonnans Kvartsson bryskt Torsbys självständighet och dömde Sverker till att ständigt hemsöka ett kråkslott i Sunne till den grad att var man, kvinna och get som närmade sig kommunen torde spisa kvällsvard där. Sverker nickade bistert och lade samtliga närvarande ansikten på minnet. Snart skulle rättvisa skipas.
Samtidigt, i Sunne, var det bistra tider för alla som hade vett nog att begripa vad Torsbybönderna höll på med. Speciellt många var de knappast, men en av bygdens söner vid namn Sonny Sunnesson satt utan varmvatten och ytterdörr och listade ut precis hela den sinistra amsagan bakom Torsbys plötsligt uppdykta påläggskalv.
"Attans bävling!" tyckte han situationen krävde. Det hade han fog för, Sonny. Däremot borde han nog ha bytt om och traskat så långt han kunde innan Torsbylingarnas facklor och spjut svängde runt gårdskröken, ety som det nu blev så stack de ner honom i kallt mod på nära nog blanka förmiddagen och dito håll. Stackars Sonny kunde inte vara alltför nöjd, men Sverker gottade sig gruvligt och planerade storslagna ting för framtiden.
Samtidigt, strax väster om Sunne, i hemlighet och smyg, samlades ett antal kåpklädda men obeväpnade män. Deras ledare, en kåpklädd, obeväpnad man i kåpa, gick tomhänt fram till ett gigantiskt men ändå vardagligt smyckat bord, fullt av rysktillverkade slaglåspistoler och kåpor. Han lyfte en sirligt bugande betjänt i örat, slog ut med båda händerna likt själve påven så betjänten dinglade från vänstern som en påse plockgodis. Småningom svepte en annan arm betjänten åsido emedan tre kardinaler roterade in likt bröderna Herrey med scharlakansröda särkar och virvlande nunchakus högt och lågt. De sjöng något falskt, men scennärvaron var bortom klander och deras individuella talanger uppvägde näranog det dåligt repeterade numret, åtminstone i fråga om rotationshastighet. Tre minuter senare hade de bromsat in, ramlat omkull och formerat sig likt en grekisk gymnasttropp i pyramidform.
"Kapten!" brölade truppledare Richelieu med munnen full av sarsaparill. "Vi bringar en fjant till rättvisans förborg och dess knivskarpa skipande!"Sonny Sunesson snöt sig i slipsen och hoppade bock över mötesindignatör Ludde Päronskrutt, men snavade över ländryggen, tappade farten, och stod på näsan i vanlig ordning. Artiga applåder ljöd försiktigt ut över bänkarna medan Sonny sparkade ut Ludde genom takfönstret. "Så!" tyckte han bestämt. Ludde hoppade in med ett välplacerat dragspel i famnen.
"Polkadags!" brölade han på svenska och stampade loss en bit av väggen.  Det skulle han enligt ett avtal han aldrig skrev. Sonny frustade betänkligt.
Det borde han, tänkte han sig. Därom tvista dock en hel pseudovetenskap.

Samtidigt, I Kristinehamn, var det orutin.
Vid Picassostatyn nere vid Vänerstranden hade Sunniterna slagit upp världsrekord i dumhet och funnit att Nationalencyklopedien definierar begreppet. Således kunde man vara säker på vad det är. Samtidigt hade lokalbefolkningen lärt sig läsa och var därmed på väg att skapa förutsättningar för revolution. Det vore på tiden, för i Kristinehamn hade sedan i vintras luktat upplopp, förtryck och melodifestival. Kommunkonsonant Kalle Kanon kunde kortfattat kommentera krisen: "Kommunfullmäktige krossade Kristinehamns Kompisdagar. Kollektiv kollaps kommer!"
Kalle hade rätt; redan innan Bolibompa den kvällen brann stan ner.

Sverker rev sig i skägget och övervägde sina alternativ. Antingen gå hem till frun med kvällsmaten, eller ta tjuren vid hornen och satsa på envälde över centrala universum. Knepigt beslut.
"Hörni gubbar," basunerade han. "Jag går hem nu!"
Det såg bra ut. Imorgon kunde bli kolossalt mycket sämre.