Statistics

   Välkomna ombord! Jag är kapten Archibald Lindquist och skeppet som skall ta oss ända till Påskön är en rustikt byggd katamaran vid namn Linda, uppkallad efter allas vår operapugilist och sushikock Linda-Yoko Björkling. Med lite tur kommer vi även tillbaka hem, men om historien ämnar upprepa sig än en gång så lär vi sväva i ovisshet därom ända tills vi vet. Hursomhelst! Skeppsskorporna
är ryska delikatesser med smak av Beluga-stör och nypressad kräftsaft. Våra däcksvabbare kommer ifrån Skillingaryd och så gör våra shuffleboard-instruktörer Pedro och Luca. I vanliga fall sköter de sina sysslor, men skulle de ens för ett ögonblick negligera att korrekt förevisa trissornas hissning blir det offentlig risning vid trossen samt kölhalning av någon, exakt vem kan ni nog gissa; just precis, ingen mindre än den allra mest tänkbara av alla världens män: den vida beryktade fritidstyrannen och trippelagenten (men ej fanjunkaren, ryktet till trots) bördig från före detta Leningrad, herr Stipanovs bane och öde, den flerfaldige vinnaren av sitt eget härliga namn: till ingens förvåning men allas obönhörliga gunst, mina damer och herrar  - SPRUTTE LIGNELL! Såja, trängs inte, det finns tillräckligt åt alla.
Nåväl! Vi ska skuffa ankar och hissa spinnaker och dela ut de sjömanskostymer som vissa av oss KOMMIT IHÅG... (och nu tittar jag förmanande på fröknarna från Skillingaryd!)... och sedan göra upp ett detaljerat arbetsschema för oljning av kanonkulor och tvagning av båd mast och segel! Som inskärpts tidigare får ni nog förbereda er för slumpmässig kölhalning och dessutom vara beredda på att gå plankan om andan faller i.
Kasta loss! Sådärja! Hyttfördelningen finns anslagen bakom soldäck, men för säkerhets skull häftar vi fast kopior på alla bestick i fikarummet också, samt högläser listan vid frukost, lunch, middag och sänder den över internkommunikationen en gång var sjunde minut. Om ni vill byta bordsgrannar så går det bra, förutsatt att alla sitter kvar på sin plats. Hur det ska gå till vet ni.
Här kommer kvällens husband: Lennart Håkansson med Algot Lars! Ååååh jäävel!

(dansnummer)

Tack för den lilla aptitretaren! Ett mer vidlyftigt och opassande stycke koreografi har man väl sett på TV då och då! Nu blir det sjösjukeprofylaktisk utdelning av spritindränkta muffins. Kön påbörjas i jollen i trossen hundrafemtio meter bakom akterspegeln, och sedan blir halvgratis utskänkning av flytvästar till de fegisar som inte vill segla likt de fornnordiska sagogudar vi alla härstammar från. Jag väljer nu slumpmässigt en välsvarvad dam från andra klass som mitt bordssällskap för dagens festligheter. Kom upp, fröken! Var inte blyg! Strunta i ert tråkiga resesällskap och slå lovarna runt ett redigt stycke manlig charm med allt vad det kan innebära av förväntade nattliga eskapader i min hytt. Såså, spela upp till polka! Jajamensan, där intar Gösta och Göran scenen med dragspel och om vi nu föreställer oss att vi sitter i en tyrolsk Biergarten under Oktoberfest och att vi är precis så genompilska som åtminstone mina fantasier gör gällande, då blir det partaj av sällan skådat slag såväl som dito ofta sett. På mogendans och KFUM-funktioner hittar ni aldrig Kapten Krondill, men väl här ute på de sju haven. Och utan vidare omsvep är det dags för aftonens första någorlunda frivilliga kollekt, vilken går oavkortat till en ny kaptensmössa åt mig. Såja, låt nu guldet flöda fritt likt Aztekernas säregna vision av av något slags enormt vattenfall de lär ha föreställt sig förse dem med guld några gånger  innan Cortez slog illusionerna i spillror på ett egentligen rätt festligt sätt.
Medan mina lättklädda underhuggare blottar sina vader i en spexig liten Cha-Cha kan ni också ta en omgång rakt från konjakskaggen som just i detta ögonblick hivas överbord av Sankt Bernard själv! Snabba ryck är som alltid en nödvändighet här på böljan blå, som vi lär få erfara inom -- hoppsan, där flög Gertrud till väders utan så mycket som en aldrig så välartikulerad svordom men väl med martinin i högsta hugg! Böljorna kastar oss som en grillad lax och slukar sedan hela båten likt en uthungrad skogshuggare med smak för saltsköljd ek och rutten tång. Om vi vidare tänker oss nämnde skogshuggare i färd med att hugga in på sillbuffén, då kommer vi rekorderligt nära hur det kommer att te sig om en tjugo minuter när restaurangdörrarna öppnas och sillbuffén serveras av överhuggare Skrumvald Björknäve och hans anhang av små feta hallänningar. Jag tror mig veta att det blir klent tilltaget, så först vill jag göra känt att jag själv förtjänar att rafsa i mig det som mig tillkommer, och sen får ni slåss om resterna. Det går till sålunda här på S/S Linda och tycker någon att det är åt helvete kan ni med fördel dra åt Helsingborg. Linda är min egendom och så är ni, kan man analogt sluta sig till, har jag tänkt. Därför styr vi inte alls mot på biljetten angiven destination men dock mot min egen drömsemester som jag dock för ögonblicket vägrar definiera annat än i vaga hänvisningar och gester; lite sport får det ju vara!
Här kommer självaste Hjalmar Stengrund! En applåd! Hjalle kommer att spela kasperteater fem gånger i timmen här på shuffleboardplanen tills han fått en större summa pengar vid minst fyra föreställningar i rad, annars blir det bara mer och mer och till slut konstant kasperchock tills vi kan skörda plånböcker från liken på de som inte lyckats slänga sig överbord. Jag gissar exempelvis att fru Gjärdestyf där borta troligen har såväl kontanter som kontokort med koden"1939," och pastor Pralinflygel vars vader vi anar under kjortelfållen har väl aldrig tillförne sett så fläskigt rik ut! Vi minns ju alla hur han bara i söndags lät stora kollekthåven gå runt med suck och stön tills västfickorna fladdrade på var och varannan godsinnehavare i församlingen för att i slutändan ändå vara tom som lemonadflaskan klockan åtta på midsommarafton. Jag vill gärna passa på att slå ett slag här för lemonad. Med eller utan socker eller sackarin kan vi lugnt utgå ifrån att något mer lättdrucket aldrig kommer att skänkas i våra glas, men hur mycket roll det spelar kan jag inte så här utan djupare analys gå in på. Det var ju synd. Jorå. Nä hörrni, nu kommer vi ifrån ämnet.
Vi svängde västerut efter Mallorca och därefter har vi inga minnen förrän vi dunsade emot en bländvit strand på norrsidan. Det var förra gången, men det blev precis likadant nu. Sämre kunde det gå, tycker jag. Dessutom vill jag verkligen inskärpa att de juridiska rättigheterna vid sådana tillfällen inte ägnas stor respekt i Jylländska rättssalar. Sug på den medan ni gör detsamma med den polkagris jag nu kastar över relingen. Buss på!
Om ni fortfarande hoppas på den utlovade stripteasen, så kan jag lugna er med att vi strax når Brasilien och där går folk inte på vad som brukligen kallas för en minst sagt genomskinlig lögn i onödan.
Nu tycker jag att vi gör slag i saken och hugger hål i skrovet. Greppa en hammare, yxa, eller motorsåg längs relingen och gå lös på flytetyget allt vad ni pallar, era smällfeta pajsare! Själv hoppar jag vigt av i Saint-Tropez för tre veckors systematisk skörlevnad och grundlig bordellinventering. Ajöss!