Statistics

   Hon stod alldeles stilla medan kvällsbrisen behagligt svalkade
hennes trötta kropp. Vinden bar med sig en doft av hav, tång och salt. Högt över vågorna skrek måsarna. Nedanför henne störtade klipporna brant hundratals meter ner mot Geirangerfjordens vatten. Med ett sista djupt andetag kastade hon sig ut från kanten och föll handlöst mot havet, som utan så mycket som ett ljud slöt sin kalla famn omkring henne. Och sen, tystnad.

Månen sken kallt från en svart natthimmel och kastade sitt bleka sken över den lilla kyrkan. Gravstenarnas skuggor vilade över det daggvåta gräset. Längs den gamla stavkyrkans södervägg rörde sig någonting i dunklet. En varelse på två ben, men så kraftigt framåtlutad att armarna, frambenen, tog stöd mot marken då och då, släpade sig framåt, mot den månupplysta framsidan och där ylade upp mot taknocken. En krumryggad präst stack fram huvudet bakom en grotesk staty däruppe och svarade på ylet med ett pricksäkert slungat stycke tegelpanna. Den mörka existens som befann sig i dunklet nedanför mottog utan så mycket som ett grymtande pannan