Statistics

   "Jaha dåså", inledde Torkelsson och torkade regnet ur pannan. "Då har jag inga invändningar."
"Gött! Ska Linderberg börja med att föredraga dagordningen?" sporde sekreterargeneral Torsten Tympling. En stormby överröstade det svar han fick, men när Tympling bestämt sig för att övriga närvarande nog hört tillräckligt tog Linderberg till orda med pondus:
"§1. Veckan som gått."
"Vänta! " utbrast plötsligt någon. En man eller kvinna var det nog, men regnstället omöjliggjorde säkerställande utan oacceptabla åtgärder. "Kan vi förtöja min båt vid allmäna bryggan, eller ska jag ro hem ensam? Min bungalow har flutit bort, pumpaläns!"
En pinsam tystnad skulle ha varit bättre. I nuläget ylade stormen och blåste ett snedregn mot rutorna, taktfast och ihållande som en besatt kummelgast med percussion-erfarenhet från åtskilliga år bakom trummorna i Genesis.
Linderberg snöt sig ljudligt och fortsatte oförtrutet.
"Måndagen var regnig och jävlig. Tonern till skrivarna för utspädd för matsedelns läsbarhets bästa. Själva maten var för vattnig."
"Ordningsfråga!" hördes då ett rop från bakersta raden, där några grodmän draggade efter extrastolar i brist på bättre att göra. "Kan vi lägga till en punkt till dagordningen? Alltså något #glurp# som jag föreslår nu: mackor. " Så sporde en fet dam på luftmadrass innan grodmannen därbakom stack sönder flytetyget med en sjöborre och återtog ordet.
"Alltså, ordningsfrågan borde besvaras innan vi går vidare. Plaskande och vattentrampande hemställer jag alltså ärendet till gängse personalutskott enligt vad stadgan föreskriver." Så tuff var attityden hos gemene mötesdeltagare att även denna propostition antogs, i likhet med vad dess ställare antagit.
Utanför fönstret hade regnet avtagit från Überösregn till orkan med vertikal skruv och hemlig tokknorr -- Torkelssons favoritväder. Eller oväder.
"Tisdagen spenderade styrelsen på medlemmarnes bekostnad i det gigantiska spa kommunen spenderat skattepengar och hundratals prao-elevers prisvärda arbetskraft på." Ett sorl av missnöjda invändningar steg i ett crescendo och övergick i ett vildsint kastande av mötesutensilier i riktning styrelsekassören Johansson, som föll till mängdens jubel med ett raskt ka-BONK! , följt av ett tummat exemplar av Lektyr mitt i blickfånget för samtlige mötesdeltagare.
-"Ja... Jo," försökte Johansson bringa ordning på tankarne, "det....ööhhh... nästa punkt! "
-"Dåså!" ylade Torkelsson med hela desperationen hos en man som inte orkade längre. "Gällande §2...", fortsatte Linderberg, "så finns det ett och annat att rapportera. §3: Balansera kaffekassan. I flera år har underskottet här eskalerat med påföljden att jag tvingats lägga emellan tiotals kronor för att undvika en väldigt svårförklarad bokföring när revisorn knackar på dörrn med illa dold skadeglädje såväl som dito polygriptång i näven. Mina pengar är dock slut nu och Tympling har utmätt min lägenhet som den vansklige bandit han är. Fy fa-an säger jag, för den sortens slem saknar jag sällan! Till yttermera visso..."
-"Det torde," avbröt från rad tre en kortväxt men bredaxlad man med skotskrutig borsalino och kritstrecksrandig poncho i gult och lila, "vara lämpligt att omedelbart dränka sig, ordföranden!" framlades det myndigt från ungefär samma håll. Alla beaktade dessa visdomsord en kort stund, varefter man mangrant nickade bifall. Med andra ord hade man snart tillsett att styrelsens överbefolkningsproblem fått en lika definitiv som trevlig lösning, och applicerade densamma till resten av populaset. Gnället i efterhand uteblev esom de värsta kverulanterna påpassligt rönt ordförandens uppmärksamhet å den s.k. "neutraliseringslista" som skickades runt i pausen.

"Jaha dåså", återtog Torkelsson och tittade ut över gruppen återstående. "Härmed förklarar jag alltså detta möte för helt jävla kapsejsat och det vore väl fan annars."

Det skulle han gjort tidigare!