Statistics

   En samling kufar hade denna onsdag spridits vind för våg i stadens hamnkvarter, de skulle besöka det mytomspunna haket Café Omöjligt. Ett mystiskt skimmer omgav byggnaden, som med sina torn och tinnar nådde nästan ända upp till smogg-skiktet som långt däruppe förpestade staden i tid och otid. En av special-kufarna, Jörgen Riesenbaum hade utsett sig själv till koordinator för projektet och satt mest inne i högkvarteret och rökte pipa hummades stämningsfullt på den där tyska schlagerhitten som han glömt namnet på.
- "Hummmeli humpa humm Lene Marleen, huumm m trummeli dumm, dunkel baum und dinkel karott!". Med glatt humör fortsatte han nu att vässa pennor och tugga tobak medan han svängde ihop  en i det närmsta fantastisk soppa bestående av den rödlistade bombmurklan och den blåfotade sulan. Med en sörpling så ljudlig att alla i lokalen tappade matlusten inmundigade Tristan Arnesson sin rykande heta skål för att i över tre minuter skapa missämja hos de övriga gästerna vilket naturligtvis var syftet. Tristan var gammal tågklaverare och var sedan sin pensionering nästan alltid trött och orkeslös. Det enda han lyckats åstadkomma under en vanlig dag