Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Huset där vägen börjar

Statistics


Blue = Tobias Ekendahl
Green = Måns Svensson

   Av någon underlig anledning brukade trägolvet gunga så fort någon gick på just den där svarta, tydligt nötta ryamattan. För vår vän Nebukadnessar Larsson framstod inte detta självklara faktum som något mystiskt men däremot som ett problem. Om åtminstone gungandet kunde avta inom rimligt tid eller i alla fall inte störa både karparnas och de andra blötdjurens föga spännande men om inte annat för bannade oväsen. "Varför i hela fridens dar", utbrast Nebukadnessar då han för andra gången denna förmiddag klev med berått mod på den trilskande mattjäveln. "...och när i världshistorien ska ni era lata jävlar ta å se efter varför det där matthelvetet ska till å bete sig asså man kan ju bli galen rör på påkarna då för satan era förslappade slemhögar, FAAN vad inihelvete med TID vissa ska behöva för att genomföra något som en vanlig åttondeklassare vilken som helst kan kirra utan att ens så mycket som snegla åt den däringa mattfan å jag ska säga er att ni får FANIMEJ inget käk förrän VARENDA JÄVLA PINAL i detta råttbo till förbannat jävla överskattad skrytbygge är sorterat i storleksordning och en gång för alla så måste detta SÖLANDE upphöra och ni måste sluta TJATA så va i helvete vad arg man kan blir på sånt här förbannat jävla svineri!!!" Pionröd i ansiktet och med en torrhosta som stundtals erinrade om en dåligt smörjd cykelkedja började Nebukadessar att stämma upp sin ensträngade gitarr från de olämpligt dissonansmollklingande ackorden till en durigare visa:

"Å,
Hej å hå!
Nu ska vi kolla
hur man trampar
rätt
, fram på tå
och
med stil och grace vi klampar
hej och
humelump-håå!"

Akvarierna skakade
alldeles för lite.
Nebukadnessar svor och
tittade på sina nu något upprörda vänner bakom glas och frynte därvid på sin nikotingula näsa.
-"Nå
era dumma kräk. Mer lyrik eller nåt annat? Eller ska ni äntligen ta och rycka upp er och fixa matthelvetet?!"
Hans underlydande såg surt tillbaka på
honom genom de algbelagda akvarierutorna. Vad dem anbelangade var detta inget nytt. Larsson hade alltid fått raseriutbrott. Det som möjligen skulle kunna förvåna de trötta blötdjuren var om han lät bli med att mata dom. Ingen av dem hade hunnit ens tänka denna tanke till slut förrän helvetet brakade löst. Nebukadnessar kastade sin gitarr med brutal kraft mot det smutsiga akvarieglaset. Effekten blev förödande! Med ett brak forsade vattnet ut och spolade bort ryamattan ned för trappen till källaren. Larssons vänner brukade säga till honom att hela blötdjursgrejen, redan från början, hade varit en total felsatsning. Uttryck som "Larssons slem går inte hem" hade nu blivit välkända "bumpersticker-slogans" på snart sagt varje husvagn och skåpbil i grannskapet. Larsson stod över sådana lumpna påhopp, åtminstone om man inte vävde in dom i gamla unkna mattor.
Som av en händelse var den jävla
mattan fullkomligt fullproppad med illasinnade pamfletter, riktade direkt till Larsson och med ett innehåll som skulle fått den mest råbarkade asfaltskokare att känna sig tilltryckt. Hela världen tycktes ha vänt sig mot Nebukadnessar i denna sak. Uppfostrandet av blötdjur till betjänter och goda samhällsmedborgare i konungariket Sverige hade visat sig svårare än vad Nebukadnessar ens i sin vildaste och mest oregerliga ungdom skulle kunna ha fantiserat om under täcket med sin slitna gamla ficklampa flimrande tills han skakade av välbehag läsandes "Att uppfostra ryggradslösa varelser - del 2: Bordsskick, vältalighet och allmänt förhållningssätt till någorlunda normal omgivning". Oräkneliga gånger varje kväll läste han denna bok eller någon i sitt pedantiskt välordnade bibliotek ingående liknande skrift. Troligen lades här grunden till den närmast sjukliga faschinationen för ryggradslösa varelser. Nu, vid åsynen de uppfläkta blötdjursmagarna kände Nebukadnessar hur någonting inom honom väcktes till liv. Ilska, javisst, men också en eskalerande ilning av obestämbart men troligen nervöst betingat godtycke. Under en sekund i Nebukadnessars liv stod allt och vägde. Sedan tippade det över med råge. Ja, något så vansinnigt hade väl bygden aldrig tillförne skådat. Med ett fruktansvärt dån öppnades himlen och regnet började forsa ner. Syndafloden var i mångt och mycket bara en liten rännil i jämförelse. Hus och bohag krossades likt kaffeved och för många människor var livet slut. De dog då deras hud upplöstes till flagiga sjok av såväl spröd konsistens som däven lukt.
Hur kunde detta ske? Ja,
här går åsikterna isär. Somliga anser att Nebukadnessars roll i detta är helt beroende på om han verkligen var vid medvetande eller inte. Bakgrunden till denna tankegång återfinns väl redan hos Schopenhauer, fast hans teori är ju egentligen inte särskilt väsensskild från Gustav Vasas expansionspolitik. Ja, alltså detta är ju bara lösa teorier men de har lanserats som fullt trovärdiga av flertalet överlevare. En annan åsikt tillskrivs vanligen anhängare av den andra falangen trogna läsare. En annan gång kan vi gå in på detta, ty nu drar tiden iväg. Sanningen är väl dock förborgad för oss. Hylands hörnas käcka trudilutt vore kanske ett steg på vägen ? Eller? Vem vet.   

  

Diskutera
Huset där vägen börjar

Måns Svensson
2005-07-05, 15:00:11
Fixat.

Tobias Ekendahl
2005-07-05, 13:58:06
Nu blev det väl ändå lite fel... Får ändra på detta senare någongång.

Måns Svensson
2005-06-09, 01:35:26
Det är väl rätt ok att skriva så som du gjorde. Annars så betyder det ungefär "beträffade". Till exempel: "Vad Elsa anbelangade så kunde Konrad lika gärna ha talat fornrumänska", dvs vad Konrad säger var svårt att förstå för Elsa.

Administrator: Anders Bylund