Statistics

   Lättjefullt sörplande sin väl silade oxbuljong med ett par frasiga krutonger till, satt han där, Mr Kahn själv på sitt eget feta arsle utan att visa minsta hänsyn till sina anställda.

Fullt med folk var det, som vanligt. Vem kunde tacka nej till de mustiga buljongerna som serverades ur sirliga gamla tekannor eller motstå den utsökta doften av nybakta scones. Rutorna immade igen och kondensen droppade likt duggregn från taket, det var sannerligen en fröjd att inmundiga även den! Blicka blott uppåt, öppna munnen och låt buljongdaggen fukta din strupe. Härligt!

Mr Kahn gäspade liknöjt och knäppte med fingrarna, genast kom en av de prydliga, men arbetslösa fagottspelarna fram till honom, förhoppningsfullt smilande, kanske kunde man få lite extra buljong i muggen om man ställde sig riktigt nära. Men Mr Kahn var inte den som föll för smicker eller ens rent fjäsk, men har var nyckfull, ibland hade han faktiskt slängt till folk en halväten matmuffins eller t.o.m en liten slant. Dock inte denna gång. Han ignorerade hånfullt musikantens krälande i stoftet kring Mr Kahns slitna krokodilskinnsstövlar.

Skummande och ångande i kopparbalja tillreddes buljongerna av bastanta madamer i huckle. Med uppkavlade ärmar och bistra miner rörde de långsamt i kärlen så att det bubblade och pös. Då och då morrade de åt varandra om buljongen brändes vid. En gammal radio med trasig avstängningsknapp stod och spelade, det hade den gjort länge. Det sades att den ställts dit 1928, men det var knappast troligt.

I buljongsalongen brukade ett lätt ostämt gubbgäng spela ragtime, alltid lika uppskattat av caféets stammisar, bland vilka särskilt märktes Per-Erik "Rudan" Rudenfors, Vidar "Snorvalpen" Enqvist och Ivan "Blodigeln" Kerstoff. Ivan var förmodligen den mest passionerade ragtime-diggaren, men hade fått tinitus på äldre dar, det var inget att leka med. Även om stamgästerna dominerade så dök det då och då upp oinitierade, vilsekomna turister och dylikt. Ovana vid den heta buljongen hände det att dessa upphävde illvrål och kastade sig huvudstupa efter vattenglaset, de luttrade stammissarna skrattade och ordningen återställdes. De flesta som inte tidigare smakat Mr Kahns buljonger blev eld och lågor, fast på olika sätt. Vissa smackade förtjust, päste, och tog en klunk till. Andra fick kväljningar, spottade och svor, men tog snart en ny klunk, det var lika vanebildande som starkt. Andedräkten påverkades ibland av vissa buljonger, särskilt broccoli-buljongen och den berömda broskbuljongen, anrättad enligt hemligt recept. Men inte bekom det stamgästerna särskilt mycket.

Mr Kahn organiserade stundtals rundpingis under caféets matsal, i källaren alltså, man hade ställt utrymmet till förfogande förbehållslöst. Själv var han halt och spelade inte, men satt gärna skrockande i en luggsliten länsfåtölj och kommenterade spelarnas misstag, han skrädde inte orden när någon missade ett givet upplägg. Ibland kunde det nästan bli dålig stämning i lokalen, men det generösa utdelandet av väl tilltagna isterkrutonger gjorde snart susen och stämningen var räddad. En gång halkade "Snorvalpen" Engqvist i resterna av en gräslökskrutong, helfestligt tyckte alla! Karln stöp pladask och stukade sig så illa att han blev sittandes i en gammal emaljbalja resten av kvällen. Sedermera uppstod den vida berömda "baljsköljningen", då kvällens förlorare tvångstukades mot cementgolvet, sattes i baljan och översköljdes med het buljong. Oerhört populärt.

Ja, det var ett liv och ett kiv! En gång skulle en ny buljongsmak introduceras. Detta var en ytterst sällsynt händelse, eftersom man höll sig till beprövade gamla recept. Förväntningarna var också stora bland stamkunderna. Skulle det bli buljong med mangosmak, eller gurkbuljong, eller kanske flugsvampsbuljong? Mr Kahn smålog hemlighetsfullt. Han tog till orda;
-Kära vänner, gäster och anställda! Det är sannerligen inte varje dag man får tillfälle att avsmaka en för etablissemanget splitter ny buljong! Min farfar brukade säga: När trasten har hicka rullar grannarna oljefat över bron! Vad gubbfan menade förstod ingen då, men snart.
-Alltså, buljongsmaken ni står i begrepp att låta skölja är ett extrakt av ormbunkar och växtrester, uppblandat med natronlut, sönderkokade mumielår och som pricken över i:et ett liten uns av finhackad arsenik! Kära vänner! Låt er väl smaka. Serveringspersonalen försåg stammisarna med sirliga buljongkoppar, medan övriga fick hålla till godo med begagnade plastmuggar, men vad gjorde det när de fylldes med en sådan överdådig buljong? Hoj, hoj, ropte en av servitörerna, ska vi inte hurra? HURRA!, svarade samtliga närvarande.