Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
När Svampfestivalen gick överstyr.

Statistics


Blue = Mårten Lind
Green = Anders Bylund

   En solig sommardag för väldigt länge sedan, nästan fyra kilometer norr om en liten by vid namn Torskhult, låg en liten kung och solade på skoj. Hans tofflor stod prydligt uppställda på en liten blå rad, nyborstade och granna, och strax där bakom låg den röda vallmoäng för vilken Torskhult blivit kallat "Byn fyra kilometer söder om vallmoängen". Hovet stod en liten bit bort och väntade i sitt anletes svett.
-"Nu får vi sätta lite fart om vi inte vill stå här längre, herr Kung!" utbrast den varmast klädde hovmannen besviket och tog ett stadigt tag om sin ceremoniella hillebard av sten och slog den i stötpoker tre gånger i rad. "Byhövdingen av Torskhult kommer på artighetsvisit om trekvart, och hit lär han ju inte hitta."
-"Lugn!" beordrade kungen och höll tyst resten av dagen.

Samtidigt, inte fullt tolv engelska mil söder om Torskhult, var det dagen efter kvällen före, så att säga. Där satt åtta sexmeters barbarer och knaprade på ett stenbord. Framför dem stod sextusen tomma ölburkar och arton män i svarta kläder. Den senare stirrade på de förra, satte händerna i sidorna och fnyste irriterat. Barbarerna slängde bordet all världens väg och lyssnade till de svartklädda främlingarnas budskap.
-"Nu skärper ni till er! Tiden är inne för den här kuppen, och då duger inte detta lågpannade beteende!" dånade den längste mannen, vid namn Gnärke den Tredje och sonson till självaste kung Gnärk av Närke. Ledarbarbaren, Torkel Kvark, reste sig sex meter uppåt och torkade fradgan ur skägget med en trädgren.
-"Öhhh... nähä. Vad skall vi då... öööh... ja, jag menar... alltså. liksom, va..."
-"Ansträng dig inte. Vi kommer att förklara. Vår käre kung tar snart emot Torskhults byhövding för den årliga Svampfestivalen på Spökheden. Vid tolvslaget börjar de, och då är vi där!"
-"Och?"
-"Jo, vid den heliga Svampfestivalen gäller vissa regler, som syftar till att skydda deltagarna och hålla spänningen vid liv. Vi skall bryta dessa regler, och vi skall göra det å det gruvligaste!"
-"Vi förstår. Men hur? Och varför?"
-"Aha! Det är där ni kommer in i bilden, mina herrar!" skrek den minst engagerade mannen, varpå Gnärke plockade fram en tysk sportbil och tio liter bensin.
-"Detta är er flyktutrustning. Övrig utrustning finner ni i bilen. Frågor?"
-"Ja... faktiskt..."
-"Märkligt! Shoot man, shoot!"
-"Öh, okej, Vad är det vi skall göra?"
En pinsam tystnad sänkte sig.

Under tiden, halvannan fjärdingsväg under jord och strax innanför en tjock ståldörr satt föreningen Sällskapet för Onaturligt Beteende och kom inte ut.

Samtidigt började solen gå i moln. Kungen stoppade in sitt hov i bärstolen, sålde tofflorna till ett förbipasserande troll, slängde upp stolen på ryggen och brände iväg längs vägen upp mot sitt slott. Tio minuter senare sågs en byhövding komma spankulerande samma väg. Allt var förberett. Svampfestivalen kunde börja.

-"Nej, nej, nej! Lyssna inte på mig! Jag menar, ni snappar väl det här utan hjälp, era genier," ironiserade Gnärke förtvivlat och drog upp ett pentagram på marken som sedan brast i brand. "Lyssna!"
-"Men vi skulle ju inte-"
-"KÄFTEN!!! Inse! Inse vad jag menar!! NI ska smyga in på festivalområdet precis 0200 och piska kungen med en gummislang, gnida in honom med gräddfil och rulla honom i de Gulaste Kantarellerna, och VI skall utnyttja förvirringen till att smidigt dräpa både byhövdingen och kungens tre kortaste undersåtar."
-"Varför då? Varför? Lär oss, o Mästare!" bad den läraktigaste lärjungen med huvudet tomt på kunskap.
Gnärke suckade tungt och slet håret av sig.
-"För bövelen! Nu är det fanimig nog! Nu får ni klara det här istället!" Och med dessa ord tog han sina sjutton kumpaner och sprang norrut. Torkel skakade på huvudet, pressade in foten i pannan på en barbar i närheten och sprang hem.

-"Det måste finnas en väg ut härifrån!" sporde SFOBs ledare, och man kunde ana en viss skepsis i tonfallet.
-"Ut?" reagerade en ful fan. "Hur? Vi sitter fyrahundra meter ner och en halvmil in, och därtill bakom en tjock ståldörr!" Samtliga närvarande brast ut i gråt.
HUR skull de komma därifrån, från den kalla, fuktiga jordhålan?

På Spökheden rådde febril inaktivitet. Alla väntade på tolvslaget. Allt var iordningställt; i träden hängde kulörta lyktor och små bjällror, på marken brann röda vaxljus vackert, och på ett stort podium stod tretusen svampar av de mest varierande slag. Enorma strålkastare spelade över hela natthimlen och bildade läckra mönster i gult och svart. Kungen, iförd guldlamékavaj och lila sammetsbyxor axlade sin ljusgröna hermelinmantel och voltade upp på altaret så att den flög av igen.
-"Mina vänner, klockan är nu-" DONG! DONG! "-är nu-" DONG! DONG! "-alltså-" DONG! DONG! "-jävla-" DONG! DONG! "-kan någon-" DONG! DONG! DONG! DONG! "-sådär-" DONG! "-VA?!?" DONG! DONG! "-hallå!" DONG! "-vad-" DONG!

Samtidigt skickade SFOB runt en stor silverskål bland sina ivrigaste medlemmar, som utnyttjade denna till att gräva i ståldörren. De övriga kastade gurkor mot jordväggen i syfte att komma närmare sina sanna jag. Ingendera manövern gav resultat utöver det allmänt förväntade, men de entusiastiska klubbmedlemmarna lät sig inte nedslås.
-"Fram med de förnicklade plastdvärgarna!" begärde ledaren beslutsamt, och fram plockades de efterfrågade föremålen med tillhörande tillbehör.

Fyra sexmeters gestalter med tremeters svärd satt vid sin fallne kamrat och försökte förstå vad som egentligen hände här lite tidigare på dagen. Det gick illa.

DONG! DONG! DONG! "-snälla-" DONG! "-försök-" DONG! "-stänga-" DONG! DONG!
"-av detta jävla-" "-SLUTA!-" "...va? Oj! Jo, som sagt är klockan tolv, och jag förklarar härmed årets svampfestival för öppnad!" avslutade kungen sitt tal, varpå byhövdingen applåderade artigt.
En pinsam tystnad sänkte sig över heden.

De arton svartklädda männen hade besvär. Ett sju meter brett troll med skor av asfalterad frigolit, hatt av blå plåt och en tretons slägga i högernäven. Det stod framför dem på vägen och begärde tullavgift.
-"Tull?" frågade Gnärke. "Mitt i natten?!"
-"Vad ser det ut som?" fnös trollet. "Var snälla och ge mig vad jag begär."
-"Och vad är det?" undrade Gnärke försynt. De andra sjutton undrade instämmande
-"Säjer jag inte."
-"Vi fintar'n," viskade Gnärke till mannen bredvid, Bozanuf Pettersson-Gnöööl, och sedan grävde han en sju meter djup och sju meter bred grop åt trollet. Därefter ramlade han däri.

Svampfestivalen var det sista SFOBs medlemmar tänkte på där de satt och petade tånaglarna med resterna av plastdvärgarna. Ståldörren såg fortfarande ny ut, och mjukosten var slut.
-"Frukta inte!" skrek ledaren. "Er ledare och hjälte, Onojus den Oförliknelige, skall rädda er! Inte kan en ynkans dörr av trettio centimeter härdat stål stoppa den sorts man jag är!"
Med dessa ord stegade han fram och slet loss dörren från dess fästen. En lång man med tretton skjortor lade försiktigt ner dörren i ryggsäcken och sprätte iväg mot friheten genom den mörka tunneln. Onojus ledde raskt resten av skocken i samma riktning.

Byhövdingen såg ut som en övervintrad grottbjörn där han stod bland de färgsprakande Svampprästerna och halsade flugsvampssaft. En smörsopp kom fram till slut, men två vore bättre. Kungen klev åter upp på altaret, svingade sin ceremoniella kantarellattrapp och tog till orda.
-"Nu skall vi gemensamt utföra den Stora Skålen för årets hedersgäst: hövdingen av Torskhult, Frank-Uno den Mustige! Ge honom en varm filt, han har ju inga kläder på sig." Byhövdingen svepte sin svampsaft och lät sig däcka under en stor stensopp.

Trollet gick fram till gropens kant och ställde sig på händer och knän.
-"Hö, hö! Ja, så kan det gå!" skrockade det skadeglatt.
-"NU, BOZANUF!!!"
Med en kraftig spark i rättan tid hejdades trollet permanent och förpassades ner över Gnärke med blott ett "Hurrrk!" till protest. De sjutton männen kutade sorgset iväg och utnämnde Bozanuf till ny ledare.

Fyrahundra meter under dem nådde Onojus och de övriga fram till en rostig gammal stege av olackerad metall. En skylt med texten "Ur funktion" glänste bredvid klättringsredskapet.
-"Öh... ja, Tuxablux, upp med dig och kolla läget... öh..." mumlade Onojus och ställde sig i profil. Tuxablux läste nervöst på skylten och betraktade stegen.
-"Ingen normal människa skulle använda denna stege, o ledare!" upplyste han Onojus om.
-"Just precis!"
Tuxablux svalde och satte foten på första stegpinnen. försiktigt prövande dess bärighet.
Med ett brak som av trettiotvå högriskförsäkrade betonginspektörer belastade med all betong de någonsin inspekterat som halkar på en väldigt högt belägen klippavsats, belamrad med allsköns bråte och nerkletad med olja, såpa och vaselin, faller längre än väntat och landar i en stor hög hastigt hoprafsade turkiska festhattar med extra gröna och glansiga brätten störtade stegen ner i djupet och tog Tuxablux med sig.
-"Tuxablux KOM TILLBAKA!!!" vrålade Onojus ner i det mörka hålet, men inte kom Tuxablux tillbaka. Inte i ett stycke i alla fall. Förtvivlad slet Onojus fram ett paket plåster och en limtub och efter lite rutinerat lagande hade han byggt en liten skalmodell av traktens näst största veteranbil av Tuxablux relativt kletiga kroppsdelar.
-"Nu, mina vänner," snyftade han sorgset, "kan vi komma att behöva några liter fotogen. Fixa det, Mjarnhard!"
Mannen som dittills gjort minst väsen av sig hoppades förtvivlat att någon annan i sällskapet också hette Mjarnhard, och mycket riktigt steg en gosse, den mest beundransvärde medlemmen av sällskapet, vid namn Olof "Mjarnhard" Staaf-Broccoli fram och rusade mot världens ände med en tom dunk i näven.
-"Och nu är det bara till att hoppas på det faktum, att Olof klarar uppgiften."

-"Tjena, Torkel!" hojtade barbarerna sexstämmigt vid åsynen av den välbekanta gestalten som kom spänstande från öster med ett stort bylte på släp.
-"Nu ni, grabbar, har jag räknat ut ett par boxare. Här är de!" Med dessa ord vecklade han ut sitt tygsjok, och ut rullade tvenne figurer. Den ene, och därefter den andre.
-"Så du har varit ute på boxningsdomaruppdrag igen, va? Svarta pengar, Torkel!" fastslog den slugaste barbaren utan att blinka.
Torkel drog på nytt fram sin dödsbringande högerfot och sträckte fram den mot barbaren, som olyckligtvis fick för sig att den var ofarlig och avstod från värjningsförsök. Bättre kunde man uppföra sig. Torkels fot begrovs i den nyss så ansvarskännande mannens tallkottskörtel och sprängdes.

Borta på Spökheden hade den rituella Stenmurkelsteppen börjat, och kungen var ordentligt i ropet, populärare än någonsin tidigare.
-"KUNGEN! KUNGEN! KUNGEN!" skanderade publikhavet, viftade med sina små Monarkmössor och kastade papperskronor i luften. Kungen log bara milt mot dem.
Plötsligt rullade en stor badboll av rödlackerat bly förbi, krossade Stora Svamppodiet och mosade alla champinjonprästerna samt tre av festivalens fyra stensoppar, varpå den helt programenligt sjävantände.
-"MERA! MERA!" tjöt publiken extatiskt och började slita upp hedens gräs med för ändamålet utskänkta pincetter i varmhärdad marsipan och kromat ädelträ.
Kungens leende växte till sig. Han lät spektaklet pågå en stund, varpå han i smyg påbörjade en stilla stepp.

Bozanuf kommenderade halt.
-"Halt!"
På nytt hade han därefter yttrat sig.
-"Vem är ni?"
Framför honom stod fem män, varav en bar blå skor. De verkade förvånade över att se någon vid den här tiden på dygnet, men glada var de, och började duka upp en trevlig liten festmåltid bestående av god mat.

-"Vilka är ni?" viskade Mjarnhard andlöst till de små männen som omringat honom och som nu stirrade hotfullt med sina gula näsor.
-"Bzääk."
Mjarnhard kliade sig eftertänksamt på magen.
-"Öhm. Alltså... fotogen. Hm. Vad kan det heta på... ja..."
-"Bzääääk!"
-"På bzäääk eller så," avslutade han ängsligt, och höll fram sin tomdunk med ett snett leende. De små männen betraktade scenen i ett par sekunder, varpå de slöt sina näsor.
-"Jaha, och vad... nej! Släpp!"
-"Bzääk!"
-"Neeej!"
-"BZÄÄÄK!"
-"AAAHHRRGGHH!"
-"BZÄÄÄÄÄK!"

-"Mjarnhard tycks dröja," konstaterade Onojus, och trummade med fingrarna på sin näst minst betrodde medarbetare och tittade upp i schaktet. "Är det någon som har en annan idé?"
Den långe mannen med tretton skjortor, Per-Hassan Trippeltrött, skakade på huvudet.
-"Inte. Detta får du klara upp, Onojus." Onojus suckade och steg i rang tills han återigen var kejsare. Pompöst plockade han dörren ur Per-Hassans ryggsäck, fäste den i fronten på veteranbilen och polerade upp den till gruvgångens tak.
-"Oooh!"

De tre mosade stensopparna rördes vördnadsfullt ned i Svampfestivalens Stora Svampbål, och efter kom champinjonprästerna och deras åtta lärjungar. Så steg kungen fram, höjde Soppsleven och tog en rejäl skopa bål.
-"Låt oss nu dansa, sjunga, och fröjdas i timmarna många!" basunerade han nöjt, varpå den heliga bålen vältes ut och försvann.

-"Hur startar man en sån här, utan fotogen?" undrade Onojus.
-"Berätta, Mjarnhard!" ropade klubbmedlemmarna unisont, och knuffade fram Mjarnhard Nubbenång, som kämpade emot så gott han kunde.
-"Nå, Mjarnhard?" sporde kejsaren pompöst och kopplade ett farligt grepp om Mjarnhards hals.
-" "
-"Va? Tala högre, Mjarnhard!"
-"...><"
-"Åh! Se där!" utbrast plötsligt någon annan och gestikulerade vilt. Alla de församlade stirrade nedåt gången, förväntansfullt ropande "Är det du, Mjarnhard?"
Men det var inte Mjarnhard.

-"Jaha," konverserade Bozanuf myndigt, "och varför bär ni blå skor?"
-"Jooo," svettades mannen och skruvade på sig.
-"Är det inte de Kungliga Tofflorna?" tryckte Bozanuf på.
-"Mjoo, men jag har faktiskt köpt dem!"
-"Av vem då? Kungen?"
-"Jajamensan!" Trollet såg nöjt ut. Bozanuf kastade genast bordet på honom och gav sig sedan på fläcken.

Samtidigt smög barbarerna runt sportbilen och klev försiktigt in.
-"Du kör, Rinkel," bestämde Torkel och satte sig bakom ratten. Rinkel spottade i nävarna och började knuffa bilen norrut.

På Spökheden var det muntert värre.
Publikhavet hade nu delat upp sig i sju lag som inlett den rituella sjumanna svampbridgen simultant med Det Heliga Skivlingsspektaklet och tänkte pyssla med detta tills klockan slog två. Lag fyra hade värvat en Svampexpert från tyska svamplandslaget och ledde stort i halvtid.

De sjutton fångarna satt i ring och inväntade sitt öde. Tre av dem tuggade på sina kedjor och resten sneglade på det bultsaxliknande föremål de fått varsitt av innan de lämnats obevakade "resten av natten". Bozanuf suckade tungt.
Plötsligt dundrade en tysktillverkad sportbil förbi, fullpackade med folk och svärd, och försvann ur sikte igen.
-"Det var fan!" skrek Bozanuf, rafsade ihop sina män och hoppade efter, vilt skrikande.

-"Bzäääk!" hördes i mörkret.
-"Bzäääk? Vad finns det som säger 'Bzäääk'?" undrade Onojus och skrev en doktorsavhandling i ämnet, en kort en, och satte punkt efter den.
-"Få se," ängslades resten av SFOB, "får vi läsa? Snälla, får vi läsa!"
-"Visst," sa Onojus och räckte över skriften till Mjarnhard. Sedan satte han sig i en förbipasserande stol och försvann.
-"BZÄÄÄK!" hördes det igen, högre.
-"Läs högt, Mjarnhard!"
-"NEJ! NEJ!!!"
-"BZÄÄÄK!"
-"LÄS, MJARNHARD!"
-"NEEJ! NEEEEEEJ!!!!"
-"BZÄÄÄK!!!"
-"LÄS!! LÄS!! LÄS!!"
-"NEEEEEEJ!!!!"

-"Men det var här, jag lovar och svär, hedersord!" bedyrade trollet med blå skor, Bongo Marängpanna. Trollet bredvid viftade hotfullt med en enorm träklubba. Ett annat troll sågade armen av ett tredje och studerade marken på ett generat vis. Det visade sig vara klokt, ty det femte trollet värdesatte sådant högt och gjorde likadant. Då kom en stol förbi, och stannade häpet.
-"Titta! BILSPÅR! Hur hamnade de här?" lät den, varpå de fem trollen satte på sig tangakalsonger och sköt stolen i småbitar, varpå de plockade upp skräpet efter sig och byggde en ny.

Under den sista stensoppen låg Frank-Uno och kvicknade till. Skivlingspektaklet var så färgsprakande att ingen kunde undgå att se det. Svampbridge är mindre spektakulärt, men minst lika kul, och båda evenemangen drog mot sina slut. Lag fyra hade finalen i sin berömda lilla ask Sporsamlaren, och skulle säkert ta hem bridgen.
Plötsligt utbröt ett mindre tumult när en tysk sportbil utan förvarning körde över sin landsman svampexperten. Sedan fortsatte den rätt igenom folkhavet och ut på andra sidan, in i skogen och igenom den också. Kungen kliade sig på huvudet, varpå sjutton ihopkedjade män i svarta kåpor kom skuttandes in på festivalområdet. Då grep svampvakten in.
-"Halt!" röt den, och arresterade Bozanuf med en snärtig handledsrörelse. De övriga sexton släpptes med en fnysning i det heliga Svampbadet och dränktes mangrant.

Samtidigt rusade fem troll österut, vilt viftande med sin nybyggda stol och ivrigt utnyttjande varje möjlighet till svordom över de flydda fångarna. Kilometer efter kilometer sprang de, tills de plötsligt nådde en vidsträckt hed, fullspäckad med festligheter. Till höger sågs fyra vakter utöva grovt fysiskt våld på en svartklädd man i bojor.
-"Där är han! Ledaren!" gastade Bongo, och kastade sig över heden mot skådeplatsen för fångmisshandeln, ivriga att få rättvisa skipad.

-"JA!!! JA!!! JAG SKA LÄSA!!!!" vrålade Mjarnhard, och höjde avhandlingen till skyarna. Sedan harklade han sig och begynte läsa. "Saker som säger 'Bzäääk' äro i vår del av världen så sällsynta att de knappt finns, och sannolikt gäller detta även överallt annars också; dock finnes det eventuellt platser annorstädes i andra områden där dylikt beteende förekommer i bredare utsträckning, kanske till och med lite grann."
Sporadiska applåder från SFOBs övriga medlemsskara avbröts av ett brutalt ramaskri, varpå fyra små män med gula näsor omringade dem.

Längre in i tunneln, i jordhålan, kvicknade Olof Staaf-Broccoli till och reste sig ur sin kokong av granulerade proteiner.
-"Hallå?" yttrade han och ramlade ihop. Med viss möda reste han sig, borstade av lite proteiner och drösade omkull igen. "Vad i helvete..." sa han, och sedan kom Onojus förbi till undsättning i en enorm plyschfåtölj.

Bozanuf tittade upp, blodig och härjad, för att se en hoper troll med osköna anleten komma dundrande emot honom med en hastigt hoplappad pinnstol och onda avsikter. Svampvakten drog en trattkantarell i huvudet på Bozanuf och rusade trollen tillmötes med ett glatt "Nämen nu ni, skall vi nog - nej! Släpp!", varpå trollen hastigt förde bort dem till en skuggig plats och byggde en liten koja i vilken de arma svampvakterna bryskeligen inhystes. Därpå satte sig alla fem trollen och sjöng en liten sång utanför kojan, ty den här bunten med troll var mycket sugna på att denna gång underhålla sina fångar tills de släpptes ut eller flydde, vilket dock borde dröja en tid.
Bozanuf reste sig och vacklade ur sina kedjor, bort mot det stora Svamppodiet där finalen, trots kvällens incidenter, snart skulle hållas i såväl Bridgen som Spektaklet. Hans andhämtning var tung, hans svarta ämbetsdräkt hängde i trasor, blod och lymfa rann från öppna sår, men fast besluten att ta livet av fyra män strävade han strävsamt framåt.

Vinovax den Rakryggade marscherade mot Spökheden, en och trettiotre i strumplästen. Som alla andra riktiga karlar var han bjuden att deltaga i den gigantiska Avslutningsprocessionen såsom varande fanbärare. Bakom honom kom tre sexmeters barbarer trippande på tå för att inte trampa ner sig. Tre andra barbarer kom trettio meter bakom, i en liten röd BMW cabriolet med överliggande sufflett.

Onojus och Mjarnhard sneglade på varandra i smyg, fulla av skräck inför vad som komma skulle, men också fulla av förundran för fina vänskap de båda utvecklat de senaste dagarna. De drog ett par gamla svensktopplåtar och haltade tillbaka till de övriga. En av de små gulnästa varelserna stod på en stor hög gummiinkapslade schackpjäser, avsedda att användas till undervattensschack.
-"BZÄÄÄK!" sade den.

Kungen skulle just till att blåsa slutsignalen i Svampbridgen, där lag fyra låg sist, när under stort pompa och ståt Vinovax den Rakryggade tågade in på heden, nästan en kvart försenad, men ändock hett efterlängtad. Bakom Vinovax kom till Kungens yttersta förvåning sex barbarer och en röd bil.. Plötsligt bröt sig en nedblodad man ur folkhavet och slängde sig över Vinovax. Ett vilt slagsmål utbröt, våldsamt som en galen ko utsläppt i för kor onaturliga omgivningar, och plötsligt störtade en av barbarerna, beväpnad till tänderna, fram till kungen med en gummislang och en tiolitershink gräddfil. Paralyserad av skräck stod kungen still.
Då vräkte Kejsar Onojus undan en tuva gräs och skuttade smidigt upp på altaret. Efter kom Mjarnhard, med en tom dunk i vänsternäven, skrikandes efter fotogen med gäll stämma. Kungen tappade balansen och föll, bara för att undvika den tjocka gummislangen som ven tätt förbi hans skäggiga nuna och sopade Onojus av altaret.
-"Mjarnhard, hjälp mig!" grät Onojus när barbaren tömde sin hink. Sedan blev han raskt rullad i svamp.

I kojan satt Svampvakten och kom inte ut. Tvillingarna Klas-Zot och Burnq Bruzewald, Mäster Otto och Jon-Kezzy Puttefnatt även kallade, mätte inte mer än fyra fot iförda platåskor och styltor, och funderade idogt på att smita under dörrspringan när dörren sparkades upp av fyra små gulnästa filurer, bakom vilka fem kokonger av granulerade proteiner låg och sprattlade.
-"BZÄÄÄK!"

Bozanuf skuttade upp från kvarlevorna av Vinovax den Rakryggade, greppade banéret och slängde sig handlöst in i folkmassan, frenetiskt letande efter gästlistan.
  

  

Diskutera
När Svampfestivalen gick överstyr.

Mårten Lind
2005-05-19, 13:29:12
Hmjae... ja, om vi inte hittar den alls så.

Anders Bylund
2005-05-19, 13:28:15
Eller köra därifrån och göra om slutet fristil...

Mårten Lind
2005-05-19, 13:27:04
Trodde jag hade den på datafil hemma, men icke. Müligens kan jag hitta den här, annars står hoppet till att hitta den lilla boken vi skrev den i.

Administrator: Anders Bylund