Statistics

   Det var en stormig och mörk vårnatt. Regnet, som piskade mot den närsynta bofinken, var blått. I svinstian var det livat. Knorr, den förmögne kapitalistgrisen, visste att julafton inte var särskilt nära, men detta faktum lindrade inte smärtan som vetskapen om KPML(r):s årsmötes lokation framkallade. Platsen var nämligen hans egen hjärnbalk, och obekvämt var vad det var värre än. Knorr rös till och höjde groggen.
-"Nu, mina vänner," tänkte han, "är tiden inne för GRISARNAS REVOLUTION!!!" Sedan svepte en gigantisk skugga tvärs över Knorrs mage. Den sprängdes i naveln, och Knorr dog.
-"Nu har det gått för långt," tvivlade en liten kommunist som hette Tomas Tvivlaren. "Knorrs död har visserligen orsakat visst spektakel utomlands, men vi skall ändå icke förtrösta. Publicitet bleknar alltmedan extremvänstern måste hålla uppe skenet," chansade han med en rejäl skräll. Då stannade Elmer Elgh, storskogens biträdande sekreterarassistent, in på gårdsplanen.
-"Kommunistiska gödsvin," ljög Elmer, ivrigt tuggande på den skugga han använt till mordet på den feta grisen Knorr. "Nu skall hämndens timme infalla."
Sedan blev det tyst. Därefter bröt Tomas benet. Helt omotiverat, tycktes det. Det stämde. Plötsligt slog någon på Elmer. Han fick vingar i hjärnan p.g.a. LSD, och flög ut genom pärleporten. Där försvann Elmer i en liten ful rökpuff.
KPML(r):s ordförande, Kalle Klurig, landade sin slägga på stians ordförandebänk.
-"Tyst i stian!" antydde han. Grisarna lydde inte genast, och Kalle bestämde sig för att tysta dem med... våld!
Efter några sekunders våld lade sig grisarnas ovilja att hålla käften, och Kalle tog åter till orda.
-"Elmer har försvunnit! Vi har bara en ugly liten hejduk kvar, och sedan, när även Olof Meganörd har oskadliggjorts..."
Kalle tystnade. Grisarna höll andan i en lång bit rep, andäktigt väntande.

Samtidigt, i himlen, kvicknade Tage Trädkramare till liv. Kollisionen med regnbågen hade tryckt revbenen ut genom ryggen på baksidan, och han hade lite smärtor från landningen i den lilla muskeln, med det var Elmer som fått de värsta korten på kasinot "Tomma Tuben". En sorts visslande kakafoni av fallande älgar? Nej minsann! Ett par rejäla smällar från rottingen är det närmsta man kan komma.
-"Det var djupt," sade Elmer, mörbultad till trots. "Dina revben är felplacerade, Tage," uppmärksammade Elgh. "Varför missplacera anatomin på ett sådant sätt?"
-"Tystnad! En tyst minut till konungens ära!" uttutade en härold, varpå Döden lydde order. Alla dog. Åtminstone alla som betydde något för denna härna herren. Det innefattade bland annat kungen, Tage Trädkramare, kungens härold, Elmer Elgh (KPML(r):s fel), inte Tomas men väl Per Tvivlaren, "Tomma Tubens" ägare, samt en bröte statister.

Kalle Klurig tystnade igen. Självmordstankarna surrade i hans förvirrade pennskrin, och han tystnade igen! Grisarna andades ut, och i deras feta mat dväljdes deras bane - Elmer Elgh! Hans reinkarnation hade varit svår, men Elgh är nu en eldsprutande vetebulle! Grisarna, nyligen manipulerade av Klurigs mundiarré, togs fullkomligt bort. Kalle blev stående med ögonen i näven. Återigen tystnade han. Vetebullen blev överimponerad och brände bort fotvårtorna i pur extas.
-"", tystnade Kalle, frustrerad över sin taskiga dialog.
-"Då, i samma stund," dånade Olof Meganörd med sin fjantbetonade röst. Kalle förstod faktiskt ingenting. Elmer insåg mindre eller mer, eller så. Dörren slets inte sönder men väl samman, och Olof stormade bort till ordförandebänken och åt hastigt ner Kalle. Elmer emigrerade till en liten men pittoresk och sönderbombad del av det gamla, fina och ändock så trasiga Osmanska riket i pur förvåning över sin egenhändigt kryddade hönsbuljong, varpå hela Norra Kroppkärr självantände. Kalle var uppäten, förlåt, neräten, och därmed ute ur denna historien.
-"Då är det lika bra att jag dödar Döden, då," förstod Olof, varpå den tankens skapare lydde impulserna och slog en tehundra. Han fick problem, emedan siffran tvåhundranitton visade sin skapelse på Dödens rob. Lien föll, och Olof förlorade sitt älgliknande huvud i en liten lila ljusshow.
Döden smilade blekt, och avslutade sin karriär som själahämtare via betald lieslipning varannan tisdag, flitigt avslutande historien.

Han lyckades.

Sensmoral: Slipa alltid din lie på tisdagar, men se till att faster är med!