Statistics

   Det var en gång, för så skall det låta, en liten kejsare.
Kejsaren bodde i sitt hem, en jättestor borg, strax söder om en stor borg som låg söder om en ganska liten borg, strax söder om en jätteliten borg. Kejsaren var allmänt känd som den lille kejsaren med den dåliga invasionshären.
En dag när solen sken, fåglarna kvittrade och kejsaren, som hette Onojus, spankulerade omkring på sin jättestora borggård, kom en liten dvärg rusande med ett dokument i högsta hugg.
-"Herr Onojus! Herr Onojus!"
-"Hmmm?" reagerade Onojus snabbtänkt.
-"Herr Onojus! Herr Onojus!" gastade dvärgen ånyo, utan en tanke på Onojus stora svärd som susande svajade i vårvinden såsom säven och skar genom dvärgaben likt en varm smörkniv genom järn.
-"Aje!" klagade dvärgen. "Sluta upp nu, och lyss till det ädla budskap jag ämnar framföra."
-"Javäl, dvärgajävel!" sporde kejsar Onojus.
-"Det förhåller sig som så, att det budskap jag ämnar framföra har färdats lång väg. Dessutom är det rätt viktigt."
-"Jaha?" sporde Onojus förvånat.
-"Jo, du min kejsare och kung, jag kommer med bud från min grannes kejsare och kung, Sixten den Trefaldige. Han låter så här:"
Så sporde dvärgen, samtidigt som han slog lite konjak i ett glas och rände runt på borggården, vilt viftande med flaskan, skrikande "föööoöööf!"
-"Jaha?" sade kejsar Onojus häpet.
-"Just. Och det är han som skickat mig med det viktiga meddelande jag bär! Här kommer det: - håll i dig -... fan också! Fel papper! Vänta... åh! Här är det. Alltså: Kom hit! Undertecknat Sixtensixtensixten."
-"Jaha. Gå nu hem, dvärgaman, och stanna där. Jadå." Så talte Onojus, och sedan började han gå.

Tre dagar senare, i Sixten den trefaldiges pompösa ankomsthall, stod Sixten den trefaldige och var pompös.

Tre dagar tidigare, i Plånfurr - Onojus´ kejsardöme - syntes Onojus störta fram över slätten, tätt följd av sin trogna invasionshär och med stridsälgen under armen.
-"Njupefutt! Spela ett tapto!"
-"Öh, herr Onojus? Njupefutt är bard, inte militärmusiker," påpekade en tapper soldat vid Onojus sida. Sedan dog han av stolthet.
-"Njupefutt! Spela en låt då! Helst en sorgsen boogie-woogie!" brölade Onojus.
-"Hrmm... Jag ser en kass, kass, kass kejsareee som bär en älg, huur skall jag överleva "
Onojus torkade blodet från näven och talte till sin resterande här sålunda:
-"Soldater! Aaaanfaaalll!!"
Och så störtade hären i fördärvet. Basta! Onojus blev arg.
-"Upp med er! Satans slappskallar, övergödda teflonbicepsar, onödiga KASSHJÄRNOR!!!"
Inför denna anstormning av skäll ryckte armén upp sig, och störtade hals över huvud mot Estland och dängde upp ryssen.
-"Så skall det se ut! Nu drar vi mot Sixtenland!" tjoade Onojus exalterat.

Under tiden gick det tre dagar.

Kejsar Sixten den trefaldige stod i ankomsthallen och såg pompös ut. Då störtade plötsligt Onojus med anhang in.
-"Tjena! Hur är läget?" sade han och placerade sin järnbeklädda fot i Sixtens lever.
-"Vad faan!" klagade Sixten och slog tillbaka med en näve stor som en gasuppsvälld läderkalsong med extra bred Y-front. Onojus, desperat i sin nöd duckade kvickt som en totalt vettskrämd glasögonkobra proppfull med anabola tensider och med en turbomotor trimmad med ACME SuperTurboGrissly MegaTrimmer™ fäst under tumnageln. Det ni! Men Sixten, beredd på finten, vevade runt sin stidsslaga med en frenesi som en utsvulten superturk som inte sett blod på eoner långa som demonsvansar och breda som Carl Bildts allmänbildning. Slagan drev Onojus´ käke upp genom såväl hjärna som skallbas.
-"Nöckhg!" åmpade Onojus, och föll till föga likt en förvånad kejsare.
-"Hrupp!" häpnade invasionshären och anföll Sixten för andra gången.
Strax låg Sixten utspridd över en stor, lyxig dubbelsäng och firade segern. Invasionshären sprang förtvivlat hem. Sixten snöt sig i sin näve.