Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Torsbys uppgång och fall X

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Mårten Lind

   Det var försent, det visste han innan han ens försökt, men trots allt hade han ändå försökt. Det hade inte gått bra. Torsbys rykte, på vilket turistindustrin byggt hela sin existens, skulle nog återhämta sig hjälpligt med rätt sorts marknadsföring, men aldrig mer torde nationens förtroende för storskalig, storslagen och tjockskallig djupsjöodling av marsipan överstiga misstänksamheten mot fullständigt outbildade entreprenörer med planer på internationell marsipanbasetablering å lösa affärsgrunder. Det var en läxa i ren och oförblommerad hyfs.

Hur
det kom sig att något som betydde så lite så snabbt kunde vändas utochin till en sådan folkstorm med konsekvenser som plundringen av Torsby tolfte maj, utvandringsvågen till Gräsmark fyrtiotredje helgfria måndagen efter Mickelsmäss och fyrverkerikatastrofen dagen efter, ja, hur kunde det komma sig? Sverker visste naturligtvis att han hade haft ett finger med i händelsernas utveckling sedan första stund, men han ville ändå för historiens skull påstå att han var oskyldig. Det hade ju funkat för Rutger Kalsongikov när han satte eld på polishuset för att grilla korv och se hur det blev, men nu var inte Sverker hälften så karismatisk som Rutger, och allmänt hatad av lättförklarliga skäl, särskilt av gemene man. För att han skulle ta sig för av livets fulldukade smörgårsbord hade mor hans lärt honom att armbåga sig fram mellan gratiserbjudanden och rena bedrägerier tills han kunde proppa truten full med precis vad han kom sig för att komma över. Alltså hade han därefter levt efter denna princip till den milda grad att folk duckade in i gränder och förbannade hans namn närhelst de såg honom tränga sig före i korvkioskköer för att skaffa sig extra bostongurka trots att han inte betalt för korven en gång.
-"Korvgöbbe!" kunde han
gnälla, "vad måste man göra härikring för att få samtliga tillbehör till sin korv, eller kanske hela dagskassan och själva korven invirad i femhundrakronorssedlar, nerstoppad i innerfickan?" Korvgubben svarade då sällan i ord utan fastmer i handling, och tji fick i regel Sverker. Lärde han sig då något av dessa upprepade skamlösheter? Icke. Därav kunde man dra slutsatsen att han saknade vanligt folkvett, och mot den bakgrunden verkar Torsbys omskakande öde inte så värst osannolikt såhär i efterhand. Dessutom hade det länge varit uppenbart att de gamla och allmänt omtyckta sederna blivit alltför omoderna, något som hindrat Torsby kommunalråds starke man, Kurt Haager, och hans missnöjesparti Leve Norge i deras planer att rädda hålan undan evig misär eller undan Sverker. Sak samma egentligen.

Så vad blev
det egentligen av Sverkers ambitiösa projekt? Jo, när röken skingrats och bränderna släckts ned till mysiga lägereldar stod hans raison d'etre neuf kvar och glänste som om ingenting hade hänt. Den skulle komma att dumpas i Övre Fryken av tonårshuliganer kort efter Svenska Flaggans Dag kommande försommar. Emellertid skulle den bärgas därpå följande måndag för att ställas ut på Moderna Muséets framtidsteknologiska permanentutställning, genom ett initiativ av en sällan omtyckt och aldrig egentligen folkvald kommunalgubbe, gängse benämnd som Vidar Skrällhausen Svartbock den Fete. Hans egna partikamrater hade våldsamt opponerat sig mot allt han nånsin motionerat om, till den grad att han numera skickade in sina propåer via ombud, tre veckor efter sista inlämningsdag enligt korrekt protokoll, men fyra enligt inkorrekt. En redig omgång med motsträviga byråkrater satt aldrig fel, varför Kurt varje vecka gick till kommunhuset och ställde sig bakom talarstolen med innerfickan full av polkagrisar, vilka han stulit från dörrvakten och delade frikostigt ut bland såväl ideologiska motståndare som bara allmänt intressant folk, allt ifrån vaktmästaren till byfånen. Det var ett ständigt lika fruktlöst arbete han hängav sig åt.

På andra sidan
Fryken kunde man dra en lättnadens suck när Sverker och hans fläskpannade projekt slutgiltigt terminerats. Nu kunde Sunne montera ner sina luftvärnsbatterier och stoppa framställningen av aktivt radium innan kritisk massa uppnåtts, något som synts otänkbart tills alldeles nyligen. Värmlandspolitiken kunde förenklas avsevärt och besparingarna skulle värmlänningarna själva kunna slösa bort hur de ville istället för på försvaret mot Sixten eller Sverker eller vad han nu hette, Torsbyidioten. Resultatet lät inte vänta på sig. Sunne sög åt sig och växte exponentiellt tills kommungränserna innefattade halva Värmland. Torsby stretade emot efter bästa förmåga men hade inget att säga till om. De sista värnen föll när Sunnes femtekolonnare bytte sida och skickade sina värsta hälsningar till förlorarna i nordfrykens utmarker. Med moralen kollapsandes högt och lågt och inga resurser kvar att falla tillbaka på var annekteringen snart fullbordad, och Torsby ombyggdes till koncentrationsläger för ovälkomna gäster och samtliga Torsbybor. Undan gick det minsann också, innan lunchdags nästa dag mätte taggtrådsstängslet runt det nya lägret inte mindre än sex dagsresor i överljudsfart i vacuum. Det ni!

Trots
sin korta storhetstid och fullständiga kollaps skymtade ändå morgondagen för Torsby kommun, men sitt skamfilade rykte kunde nog hålan aldrig någonsin återställa till nivåerna den en gång åtnjutit. Det fick Sverker stå för.   

  

Diskutera
Torsbys uppgång och fall X

Mårten Lind
2005-01-07, 08:58:46
Hrm... tror meningen blir lite defekt nu. Eller?

Mårten Lind
2005-01-04, 13:30:59
Okej, nytt projekt. Eftersom Förrgår visserligen var väldigt rolig men fullständigt avsaknade röd tråd får nog den metoden att berätta en sammanhängande historia anses vara misslyckad, så stor roll det nu spelar. Nu testar vi en baklängesvariant istället, tycker jag. Detta är alltså sista delen av 10 i en serie om Torsbys uppgång och fall. Varje del får vara max 1000 ord lång, eller därikring. När den är skriven går vi på del IX, som utspelar sig innan del X, såklart. Kommer naturligtvis att gå kass.


Administrator: Anders Bylund