Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Carl Johan Chraschans agrikulturella tillkortakommanden

Statistics


Blue = Måns Svensson
Green = Katarina Berlin

   Åkern var inte så stor, bara väldigt egendomligt formad och full med lusbemängda skräppor. Dessutom fanns en hög med bråte mitt där ute. Man skymtade några torra veteax men det var också allt.
Storgodsägaren Carl Johan Chraschan
såg sig själv som fenomenal poet, fäktmästare, oligark och lebeman. Däremot insåg han sina agrikulturella begränsningar, vilket faktiskt var första gången i hans liv. Nu, vid åsynen av denna försummade åkerplätt bestämde han sig för att satsa på själva grunden i livet, nämligen jorden och bruket därav. Han tog fram en lite mannick ur fickan. Med ett par snabba vridningar fick han fram en fick-lie, tillverkad i den yppersta av platina och zink. Här skulle minsann slås både det ena och det andra. Jojo! Han slog ut i en vid rörelse och skyfflade med sig en liten, liten harpalt som förskräckt sprang iväg. Annars var det rätt glest under den lilla liens klinga. Carl måttade på nytt, med resultat att han skar sig i näven så blodet sprutade, men skam vore väl om en högvälboren aristokrat skulle ge vika för något sådant. En gran föll inte i smaken hos honom, så den skulle fan ner på en gång, han knöt näven och sprang i full fart mot granen. Aaaajghrr, vilken smärta! Carl stapplade baklänges och föll ner i den blöta leran, han blödde från flera skrubbsår och dessutom hade han barkflis i handen, det sved. Han kröp iväg till ett dike för att skölja av sig, vattnet var stillastående och dyigt, ganska illaluktande och fullt med rostiga konservburkar dessutom. Inget som miljöskyddsinspektören skulle uppskattat, men karln hade knappast varit nykter sen 1973 vilket i och för sig inte Carl brydde sig om. Skönt att han mutat inspektören för länge sedan! Carl tog en klunk av dikesvattnet, men spottade raskt ut sörjan igen. Vad i helvete höll han på med?! Rannsakans tid var kommen, nya tag måste tas. Han började gå mot horisonten, fast besluten att styra upp sitt liv.

Vid herrgården
lämnade han sin leriga kavaj. Därefter gick han mot visthusboden för att proviantera, kött, mos, ister, stekflott, spiskummin, fläsk, fettkorv, svagdricka, anisbrännvin, lädersmörja, kokkaffe, fänkålsavkok, kålrabbi, mycket skulle behövas. Ett enormt ekipage skulle det allt vara bra att ha. Aj fan. Var hade han lagt nyckeln till T-forden? Var kunde den vara?
Kanske lika bra att
ta den gamla hästkärran i alla fall. Så gjorde han. Han kom nästan 1 km innan han körde i diket och ohjälpligt kvaddade det sköra träbygget från tidigt 1480-tal. Matvarorna låg kringströdda i vägrenen och Carl kände sig med ens mycket, mycket trött, ensam och deprimerad.

Han gick hem.
Vad skulle han göra? Han ringde efter prästen Herr Äppelström, som alltid brukade ha något fint att säga från sin illgröna predikstol, nåväl, Carl lyfte luren och skrek: - KOM OCH HJÄLP! Äppelström satte sig genast på fullblodet och galloperade till Carls illustra huvudbyggnad. Äppelström störtade handlöst ner i falluckan. Äppelström försvann ur sikte. Äppelström blev nu mat till tigrarna, som Carl slarvigt nog glömt att låsa om. Om han åtminstone deaktiverat falluckan, men nojig som han var hade han naturligtvis glömt det. Nu skulle alla hata honom för att han försåtligt dräpt den omtyckta prästen. Eller omtyckt och omtyckt, karln var illa tåld, men man talade sällan om det. Man viskade bara i lönndom en massa skit om mannen, förtalade honom och stal kyrksilver som man sedan sålde tillbaka till den efterblivna kyrkvaktmästaren. Kanske var ingen skada skedd, när allt kom omkring? Ingen behövde ju veta att Äppelström dött just här? Carl beslöt att röja spåren från det otursamma dråpet. Allt som kunde vara misstänkt måste destrueras. 600 liter bensin borde räcka. Det hade han i boden. Med bestämda steg gick han dit.
Bensinen förvarades i
en stor trätunna (och då menar vi STOR), som ett hus faktiskt, som stod i anslutning till brygghuset och den förfallna statarlängan. Med ett enkelt handgrepp kunde Carl öppna kranen och därefter dra en slang med bensin bort mot falluckan. Han kunde se prästens lemlästade kropp i ett hörn. Tigrarna låg och jäste i sin halmhög, synd att tigrarna skulle gå upp i rök vid undanröjandet av bevis. Nåväl, alltså borde tigrarna först skjutas av. Hade han inte ett gammalt gevär någonstans, hmmm, få se nu. Äsch! Han kom inte ihåg.
Plötsligt
hördes ljudet av smattrande hästhovar! Ve och fasa, kyrkoherden själv kom i frack och finskor, med helig vrede i blick och äpplet och spiran i rockärmen. Nu skulle rättvisa skipas en gång för alla! Måtte Carl hinna tända på bensinen och utplåna alla spår av inna kyrkoherden klampade in. Förbannat också, tänkte Carl, sprang bort till diskbänken och fumlade tafatt efter blåslampan. Kyrkoherden hade just suttit av hästen och spankulerade på sitt högfärdiga och självrättfärdigande vis, han synade gårdens skamfilade yttre med bister min, det såg minsann ut som här skulle behövas lite produktionsinriktad rådgivning, så att det var klart vad som gällde.

Carl
hade just börjat rigga blåslampan när kyrkoherden knackade honom på axeln. -"Hallå där, jag skulle vilja taaaala om för dig att din SAM-ansökan är felaktigt i fylld och det måste vi åtgärda genast, annars kan du få återkrav!"
Carl
blev blek, inte detta nu också! Han skulle bli tvungen att bjuda in kyrkoherden, tillika lantbruksrådgivaren, på kaffe. Sedan skulle de tjata om väder, det sjunkande priset på spannmål och andra världsliga ting. Carl resignerade.
-"Prästen
var förbi i morse...och han...ehh..råkade dö."
- "Vad sa du
?!"
- "Jo, alltså, imorse kom prästen
hit och fick en hjärtattack."
- "Hahaha!
Äntligen! Han kunde gott ha det!"
Kyrkoherden
log i mjugg. -"Ska vi fira denna lyckliga tilldragelse" ?
- "Jovars", tyckte Carl
, "visst om du vill kan vi ta en liten en. Eller en stor."
Det gjorde dom
. Med varsin försvarlig grogg i näven satte dom sig i bersån. Det började kvällas så smått. En ligustersvärmare flög förbi och vinden mojnade.
-"Det har
varit en tuff dag", suckade Carl och tog en rejäl klunk ur sitt glas.
-"Jag
vet", instämde kyrkoherden, jag instämmer. Varmt och kvalmigt."   

  

Diskutera
Carl Johan Chraschans agrikulturella tillkortakommanden

Måns Svensson
2004-09-20, 08:43:02
Till årsskiftet, men vi flyttar tidigare om vi skulle behöva. (Det har varit sagt hela tiden att vi inte kunde bo där längre än så. Renovering.)

Katarina Berlin
2004-09-20, 08:41:37
Ska ni flytta ?

Måns Svensson
2004-09-20, 08:37:45
Den ska finnas nånstans. Jag renskrev åtminstone hälften av det, så det ligger nog kvar på någon gammal hårddisk. Själva papprena bör inte vara slängda. Jag ska hålla utkik efter dem när vi flyttar senare i höst.
Den där om krukväxten har jag förträngt...

Administrator: Anders Bylund