| en personlig närvaro ger Sånger... ett unikt avtryck i den svenska filmhistorien.
Även valet av skådespelare får filmens genuinitet att styrkas. Deras amatörmässiga skådespeleri sätter fokus på den vanliga människan, inte idolen eller stjärnan. Utseendemässigt så skiljer Roys visioner avsevärt från gängse normer, och det gör filmen egen, i den bemärkelsen att det inte finns någon annan regissör vars kreativa vision ens kommer i närheten.
Utöver den visuella och sådespelaraktiga delen av filmen så står även dialogen ut bland andra filmer i vår tid. Den torra men trovärdiga dialogen speglar den gråa vardagen för många.
Se den.
marten | 2004-08-16, 17:19:11
Exakt. Om det GÅR att skriva något som utgör en begriplig mening skulle jag aldrig ge den tidigare skribenten chansen att ändra sig eller göra om, om det så vore aldrig så uppenbart att han inte fick fram vad han menade.
| anders | 2004-08-16, 14:57:23
När saker verkar oklara är det din rättighet, nej, skyldighet att välja vad du tycker eller tror att det betyder och dra dina egna slutsatser av det. Personligen har jag en benägenhet att inte välja det mest troliga alternativet, utan snarare det knepigaste så att berättelsen tar en ny vändning, men det är ju upp till var och en hur man beter sig. Ingen anledning till att bromsa upp författandet om man inte ser noll vägar ut...
| andreas | 2004-08-16, 14:13:48
Det var kanske aningens oklart, men det var tänkt att vara en förkortning av filmens titel. Jag vill inte slösa massa ord på att skriva titeln, eller skriva SfAV. Ska jag ändra tycker du?
| carlquist | 2004-08-16, 12:05:56
Jag fattar inte vad du vill med ditt slut. Är Sånger... en förkortning av filmens titel och ska meningen fortsätta efter dina punkter eller startas på nytt?
| andreas | 2004-08-10, 14:45:55
Två små anmärkningar: (1) du har troligtvis missat att meningen börjar med "i", vilket gör ditt "är" något malplacerat, och (2) så finns inte "seminalt" på svenska; du menar nog "nyskapande" eller "originella".
|
 |
