Grötätande med
andra redskap sågs endast ur ögonvrån, flyktigt, illusoriskt och
som en antydan av en dröm endast avsedd för
folk som skrivit upp sig på listan i personalmatsalen.



Telefoner som aldrig ringer glöms ibland bort och det
kan inte nog understrykas hur illa det ser ut.
Man kan komma hem med blålera upp över knäna!
Ja, och så luktar det surt efter har jag bestämda ihågkomster av. Jag menar, om man sitter där och inte har tre lediga hjärnceller kan det väl inte förvåna någon om resultaten saknar evidens.


Nå, nuär det ju nästan lunchdags. Jag får tacka mig!