Han letade igenom bråtet han stod i efter någon form av liv. Var gång han varit med om dylika trädgårdsbataljer hade det överlevt någon liten gnom, men den här gången var slagfältet fullkomligtöde. Vid dammen var det endast rykande ruiner kvar av den en gång så bastanta tomteborgen. Gösta kliade sig betänksamt i bakhuvudet. Han hade precis fullbordat den längsta trädgårdsprydnadsstöldturnén i socknens historia (vilket inte ville säga lite med tanke på dess minst sagt kleptokratiskt präglade byalag), och var inte främmande för att bege sig ner i grannens berså på jakt efter regnmätare i allehanda barocka utföranden eller grönmelerade keramikklot på konkava betongfundament.Ändå var detta