Statistics

   Jo, jo ni kan allt roa er. Ni som har något att roa er med. För den som inte har det är det minsann inte lika roligt kan jag intyga. en dag får ni smaka på livets beska sanning och på härsken livsglädje. Låt mig statuera exempel på en gång genom att sätta mig här och berätta hur mitt liv blev efter att allt som varit.


Jag anställdes av en kafferostare i Tasjkent våren 1937. Det var dåliga tider för kaffe eftersom transportkostnaderna stigit och intresset för kaffe dessutom sjunkit. Jag fick börja med att tvätta och skrubba i ett litet skyffe som användes för förvaring av gamla säckar. I säckarna hade man förvarat torkad och delvis fermenterad cikoriarot, ett billigt kaffesurrogat som flitigt nyttjades vid denna tiden. Efter att jag skrubbat skrubben blev jag inlåst där. Jag fick aldrig veta varför. När jag kom till sans efter en tid blev jag plötsligt orolig över huruvida jag glömts bort därinne men i samma stund hörde jag en stor blåsorkester som stämde upp utanför dörren och drog igång med en smäktande vals som avslutades med en riktigt brak då bastuban fick markera sin position med ett anfall mot all god smak. Sedan sparkades dörrren in och jag fick ett starkt blåsljud i ansiktet och försökte tackla en saxofonist men trycktes in mot väggen och bands fast vid ett stort städ som användes vid cikoriakrossningen. När de försäkrat sig om repens oklanderliga åtknytande nickade dom till varandra ocj plockade fram en liten piccoloflöjt. Den man som skulle spela flöjten slog till flöjten med en annan flöjt som med rytmpinnar eller nåt. Sedan sjöng han en liten hymn, men det gick mig förbi eftersom jag var upptagen med att bli täckt av gamla kaffesäckar.


I min barndom drömde jag ofta om statliga fastighetsförvärv som en möjlighet snarare än en omöjlighet. Jag kunde vakna med en järnvägsstation i bakhuvudet och föreställa mig hur jag ägde tillträde till dess robusta stentrappor och spartanskt möblerade rum. Andra gånger tänkte jag på skog så vid och djup, köpt för en spottstyver efter någon obetänksam statstjänstemans beslut. Man kan undra var denna önskan eller vad man skall benämna det kommer i sitt ursprung? Likaväl som hur någon kunde tro att det jag skulle försöka krångla mig ur var min egen formuleringskonst, likaväl obegriplig.


Kafferostandet i Taskjent kombinerades alltså med fanatiskt blåsorkesterspel. På så sätt kunde man hålla igång år ut och in trots att sunt förnuft gjorde gällande att det var helt uppåt väggarna om man gjorde så.







Såsmåningom lärde jag att rosta kaffe. Mitt tilldelade arbetsmoment bestod av ett enda litet vridande som skulle ske precis när kaffebönan blev färdigrostad. Det var förvånansvärt lätt. Jag blev snabbt riktigt bra och vred och vred på processen tills jag blev så bra att jag blev alldeles hänförd. Mina narcissistiska drag har alltid varit framträdande och nu blommade de ut. Så till den processen säger jag tvärt ja tack! Pga detta har jag nu en sådär härligt underbar feeling av att allt jag tar mig för är förutbestämt och därför kunde tas ut som ett slags "förskott" om ni så vill. Å andra sidan ledde lite fel och brister som andra orsakade till min uppsägning, vilket jag förbannat otaliga gånger, fast utan resultat. Inte för att verka bitter på något vis men eftersom detta fick ödesdigra konsekvenser för andra än mig själv så tycker jag inte jag är gnällig. Det finns dom som ser möjligheter och det finns dom som är helt totalt jävla desillusionerade. Jag tillhör en tredje grupp: Småbitter, rosenrasande, överjävlig och andtruten kan även benämnas som adekvata adjektiv för min del. En anledning till att jag trots detta fick en större summa pengar vid mitt avsked var ju att jag slog näven rakt igenom det skrivbord av mahogny som tidigare var chefens kanske allra käraste ägodel. Jo, det small rejält kan jag säga.


Mitt nästa jobb var också rätt kul. Egentligen var det inget jobb i strikt bemärkelse utan mer som att på befallning lägga sig i lä och invänta blåst, om ni undrar var detta var. Man Kan föreställa sig det om målar upp en översiktlig skiss av ett underjordiskt och ihåligt, kristallbestrött utedass med kaklat golv och sittbrunn så invecklad att man fick panik bara man kände sig fram därinne. Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt att officiellt ta avstånd från allt jag nyss har beskrivit. Inget stämmer. Förlåt.