| Jo, det small rejält kan jag säga.
Mitt nästa jobb var också rätt kul. Egentligen var det inget jobb i strikt bemärkelse utan mer som att på befallning lägga sig i lä och invänta blåst, om ni undrar var detta var. Man Kan föreställa sig det om målar upp enöversiktlig skiss av ett underjordiskt och ihåligt, kristallbestrött utedass med kaklat golv och sittbrunn så invecklad att man fick panik bara man kände sig fram därinne. Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt att officiellt ta avstånd från allt jag nyss har beskrivit. Inget stämmer. Förlåt.
Mans | 2016-08-09, 15:34:29
Usch ja. Ändå lite roande att vi båda två kände att vi ville komma bort från den vanliga gnällkaraktären, men försöken till detta blev så tafatta att alltihop totalhavererade.
| marten | 2016-08-09, 04:51:50
En person som anser sig ha levt ett hårt liv vill berätta om det. Vederbörande har arbetat i en skrubb hos en kafferostare i Tasjkent. Sedan han skrubbat skrubben blev han instängd i den, oklart hur länge, tills en blåsorkester kommer och sparkar in dörren. Dock inte för att hjälpa honom, utan för att binda fast honom i ett städ och täcka honom i säckar. Vi får inte veta något mer om detta, men det görs ett tafatt försök att säga någonting om blåsorkestrar och kafferostning som kombinationsföreteelse, utan att lyckas alls. Berättaren försöker också säga något om hans drömmar som fastighetsägare, eller kanske skogsägare, men inte heller det leder någon vart. Sen slängs hela skrubbhistorien på tippen och istället blir berättaren ändå kafferostare, och dessutom en bra sådan, åtminstone vad avser ett visst vridmoment som ingår i processen, och åtminstone i hans egna ögon. Sparkad blir han ändå, men anser att det är andras fel. Han är dock inte gnällig, eftersom *uppsägningen fick ödesdigra konsekvenser för andra*. Detta kryptiska uttalande utreds lika lite som resten. Däremot beskriver han sig som småbitter, rosenrasande och andtruten, vilket visserligen låter rätt likt gnällig. Genom att vandalisera ett bord fick han någon sorts anständigt avgångsvederlag och tog sedan ett annat jobb som verkar ha gått ut på att lägga sig själv i lä och invänta blåst. Detta försöker han sedan illustrera med någon sorts tankebild av ett märkligt dass. Sen tappar han liksom lusten att berätta mer.
| Mans | 2016-04-11, 19:20:36
Ja, förstod det. Skumt.
| Katarina | 2016-04-11, 19:19:28
Nu hände samma sak med dubbelinlägg för mig på denna
| Mans | 2016-04-07, 18:52:57
Precis vad jag tänkte!
| Katarina | 2016-04-07, 16:19:17
OMG det är väl inte den bittra karaktären från "kakelugnar" och "visst blir jag arg men inte offentligt" som tittar fram igen?
| Katarina | 2016-04-07, 16:19:17
OMG det är väl inte den bittra karaktären från "kakelugnar" och "visst blir jag arg men inte offentligt" som tittar fram igen?
|
 |
