|
Tyvärr dröjde det inte speciellt länge innan vi blev oskadliggjorda av en rysk specialstyrka, som bestämde sig för att föra oss till destruktionsanstalten i det närbelägna Bahnhof-Riesenschnauser auf Weltgemütlichkeitstrudeln.
Och efter att vi sett hur våra medfångar såg ut var det dags att skratta igen. Det var en salig röra av diverse misslyckade skapelser som hankade sig fram vid våra sidor, stönande och klagande över sina lossnande fingrar, stukade mjältar och misslyckade liv.
Tillsammans tågade vi mot vår död med stora leenden på läpparna.
Slut!
anders | 2004-09-27, 11:00:08
Det kan jag nog hålla med om.
| marten | 2004-09-27, 10:54:33
Mjaha, minsann.
| anders | 2004-09-27, 07:46:39
Det började balla ur. En till, eller duger det med Rymdsagan och Storskogen för herrn?
| anders | 2004-09-27, 07:42:08
Alternativ lösning.
| andreas | 2004-09-27, 07:33:44
Ingen aning varför jag skrev så. Hjärnsläpp är den bästa förklaring jag kan komma på. Använd gärna den gudomliga makt du har till att rätta till eländet. Så sitter jag här och skäms under tiden.
| anders | 2004-09-25, 19:47:17
"tågade vi mot flinande mot vår"?
| andreas | 2004-09-20, 09:57:07
Jag kände också att historien kunde blivit en riktigt mörk och allvarlig historia. Kanske var det mitt fel att det inte blev så (har inte kollat vem som först la in lyteskomiken). Själv är jag inte speciellt intresserad av krig och har därför svårt att skriva om det. Det blev istället en ganska hård och cynisk historia om lyteskomik...
| anders | 2004-09-20, 09:21:48
Jag vet inte riktigt vad lyteskomikem har har att gora, men det fastnade hart i alla fall. Forutom det sa hade den en kort stund chansen att bli en allvarlig krigshistoria, typ Saving Private Ryan, men sen blev det ren slakt pa ryssarna och som sagt lyteskomik for hela slanten.
| andreas | 2004-09-16, 10:40:10
Jo. Aningens. Det här blev en helt urballad historia. Och då menar jag det inte i en positiv bemärkelse. Kul att skriva dock, som alltid.
| anders | 2004-09-16, 10:32:06
"Hjaltarna" har verkar vara lite kanslokalla...
| marten | 2004-09-01, 08:57:38
Dels gammal vana, och dels ett snabbt och enkelt sätt att föra berättelsen till någon sorts intressant position. Fast det är ju lite mer raffinerat att lyckas med det helt utan den sortens dramaturgi.
| andreas | 2004-09-01, 08:31:17
Vapen av olika sorter har en framträdande roll i nästan alla våra berättelser. Undrar varför. Vi verkar ju, i alla fall på ytan, vara städade och fredsälskande människor.
|
 |
