| Rupert gick raskt fram till mannen med den obehagliga halmhatten och krävde att få en förklaring. Halmhattsmannen var honom något oförstående till bemötandet. "Öh sade han bara", sa halmhattsmannen, pekade mot flygbussterminalen och verkade allmänt avslagen. Rupert, som vanligen inte brukade ta i äckliga kavaj-ärmar gjorde nu ett undantag från den regeln och grep tag i första bästa förbipasserande, vilket råkade vara ingen mindre än den före detta finansministern Kjell-Olof Feldt. Denne, som aldrig stått högt i kurs hos Rupert, blev nu hans sista misstag. Med full kraft slängde han sig över Rupert och allt exploderade.
Katarina | 2015-10-13, 16:35:36
Ja det hade du ju redan gjort såg jag nu. Bra!
| Katarina | 2015-10-13, 15:49:03
Din sammanfattning Måns, övertäffar vida själva berättelsen i sig. Kanske dags att runda av Ruperts äventyr?
| Mans | 2015-10-13, 14:00:04
En person vid namn Rupert brukar sortera sina teskedar, vilket vanligen efterföljs av att han bryter upp parketten hemma hos någon han gillar. På oklart vis verkar detta beteende vara kopplat till den rädsla han känner inför Arja Sajonmaa, men även till traumatiska upplevelser han fått när han jobbat inom kommunal förvaltning. Ruperts svajiga mentala tillstånd får honom att ta ett plan till Oslo. Vid ankomsten börjar Rupert äta Raider/Twix medan en obehaglig man i halmhatt först dröjer sig kvar vid flygplanet men sedan går in ankomsthallen där Rupert smaskar energiskt på sin chokladbit. På något icke närmare förklarat sätt smäller det nu till och chokladen åker i golvet. Rupert blir tydligen obehagligt berörd på något sätt, dricker något ur en fickplunta och börjar tänka på sin bror och de chokladprovningar denne åker på utan Rupert. Rupert plockar fram mer choklad, men upptäcker att hans väska börjat ryka, vilket också noteras av mannen i halmhatten. Rupert tappar väskan och kolasås sipprar ut. Han dyker då rakt ner i stengolvet och får hjärnskakning, samt känner skam. Dessutom upptäcker han att det inte är hans väska. Rupert avkräver mannen i halmhatten en förklaring, varför denne nu skulle kunna tänkas ge en sådan. Halmhattsmannen säger bara något obegripligt, varvid Rupert griper tag i Kjell-Olof Feldt som råkar gå förbi. Och där kände jag väl att den här storyn hade haft sin chans. Märkligt att den totalt tappade flytet efter första stycket, men det är ganska uppenbart att båda skribenterna aldrig visste riktigt vad de ville med den här. ;-)
| Katarina | 2015-05-08, 17:20:58
Oops...
| Mans | 2015-05-08, 11:10:37
Håkansson brukade säga en sak, men det är Rudolf som har fel om det. Tror du vi reder ut det? :-)
|
 |
