| snart sagt varje vrå avÖstergötland, skulle sitta inne med
en medveten eller omedveten insikt om upprinnelsen till allt. Jag
förstod att tiden var dyrbar och tog genast bussen till
Gusum. Det var en torsdagseftermiddag när jag klev av och
nu när jag skriver dettaär det lustigt nog också
torsdag, en vecka senare. Gömd i en silltunna sitter jag
nu och väntar på att Holz ska komma hem, men
om detta blir det sista kapitlet i denna historia, det
återstår att se. Jag vill att detta brev överlämnas till
allmänhetens bedömning om jag skulle bli sittande här i tunnan
eller plötsligt försvinna spårlöst. Farväl!
Mans | 2017-01-31, 06:49:43
Tack för denna sammanfattning. Jag var tvungen att lämna arbetsplatsen ett tag. Ville helst inte svara på frågan vad det var för konstiga kvävda skratt jag sysslade med.
| marten | 2017-01-30, 05:03:06
Det börjar ändå som vanligt bra. Lennart Räls har efter flera års försök lyckats kuppa igenom att låta Gusum bli försöksobjekt för en ny pedagogik, applicerad inom OÄ-undervisningen. Resultatet blir så dåligt att ingen enda elev som utsätts för detta därefter någonsin får poäng i ett enda dugg under resten av livet (undantaget Andreas Bengtsson, en gång). Sedan försöker vi börja förklara hur den här pedagogiken såg ut. Det är svårt eftersom ingen velat prata om det. Därför borde man börja med föräldrarna, säger vi, och ger sedan fanken i att göra det. Istället dyker Helga W-S upp. Hon har försökt lösa problemet genom att titta på 12 slumpvist inskickade bilder från folk som ägt kamera och detta ägnar vi stor uppmärksamhet trots att vi samtidigt säger att ingen tar detta på allvar. Sedan gör vi ett nytt försök att tackla frågan, med den lovande meningsinledningen âFör att förstå vad som hände i Gusum â¦â men tappar direkt tråden med den fatalt icke-lovande fortsättningen, âmåste vi frigöra oss från de myter som alltsedan 80-talet floreratâ¦â och redan där inser man att det här blir vi inte klokare av. Istället börjar vi prata om en pjäs, trots att vi direkt säger att den âförvanskar sanningenâ. Ett litet korn av innehåll extraherar vi ändå: stat och kommun har genom en fingerad vattenolycka manipulerat handlingar för att dölja skolan faktiskt inte ville bli försökskanin. VI fortsätter tappert försöka få igång lite Uppdrag granskning-air genom att presentera bevis för att vissa suspekta möten hållits för att få igenom beslutet med försöket, men utan att gå i mål med något. Sen ger vi upp och försöker från en ny vinkel. Nu vill vi förklara varför ingen vill prata om projektet och lanserar en sextett farbröder som tycks ha varit byråkratiskt lagda och haft fingrarna med i det mesta. Tyvärr glömmer vi nästan genast att vi tänkt prata om dem och börjar istället redogöra för Karlkvist, författare till en till sextetten kritisk insändare i Barometern. Han anses vara en tillförlitlig uppgiftslämnare, fast vi får inte veta varför. Under intervjun med Karlkvist (som vad läsaren anbelangar alltså endast intervjuas för att han skrev en raljant insändare om de där sex personerna vi aldrig återkom till) kastas en sten in genom fönstret och en giftkapsel krossas, varför Karlkvist tas till sjukhuset och därpå inte mer nämns i historien. Han tycks inte ha dött, men att återkomma till honom var tydligen ändå inte viktigt. Istället analyserar vi den kastade stenen och finner ett kvitto på hur kapseln inköpts i Söderköping. Affären i Söderköping tycks ha inte ha varit järnhandel på länge när berättaren anländer och några skumma typer kör honom därifrån. Det hela benämns sen som en återvändsgränd och lämnas därhän. Nu ska vi istället prata om hur en korrupt typ som heter Powerkvist i skolöverstyrelsen verkar ha fuskat fram godkännandet av experimentet. Powerkvist försvann kort därpå i Ångermanland. Mycket vaga indicier (ett upphittat brev) pekar på att han försvann för att han åsidosatt mötesordningen. Brevet presenterades av en Baggersson som förefaller ha haft en outgrundlig agenda och samtidigt som han framlägger brevet påpekar att det verkar ovidkommande. Han har dock jobbat i järnhandel i Söderköping. Detta ska ju såklart koppla tillbaka till Karlkvist, men vägen är oerhört avlägsen: sextetten vi nämnde en gång och glömde verkar viktiga för beslut i Valdemarsviks kommun och ogillas av Karlkvist. Någon ogillar i sin tur Karlkvist och vill tysta honom med en giftkapsel. Kapseln har köpts i en järnhandel. Powerkvist i skolöverstyrelsen verkar vilja driva igenom beslutet om skolprojektet. Han försvinner och en person som eventuellt känner till att han försvann jobbar på en järnhandel. Han skulle alltså ha kunnat sälja giftkapseln (trots att det stod ett annat namn på kvittot), men varför en person som ogillar Powerkvists metoder samtidigt skulle vilja skydda den grumligt beskrivna sextetten får vi inte veta. Berättaren hittar hursomhelst Baggersson, intressant nog i en trävaruhandel. Han verkar smått galen och försöker fly genom golvet, hoppar ut genom fönstret och in i en droska. Berättaren går efter och utsätts för något inne i droskan som inte går att förstå men kan vara en batong i huvudet. Därpå ramlar han ut på gatan, där Baggersson utan vidare förklaring blivit överkörd, varpå järnhandelsspåret för andra gången överges. Nu lanserar vi i stället vaktmästaren Roland Holz. Han är en stackars mobbad och utnyttjad vaktmästaren på skolan i Gusum. Han verkar vid tiden för projektets igångsättande blivit galen och skuggas av skolans mattant. Berättaren använder Hägers dokumentation för att påstå att Holz eventuellt har med domkapitlet i Linköping att göra, vilket inte på en enda vettig grund kan bevisas, men det driver ändå berättaren att hoppa ner i en silltunna utanför Holz hem. Där har han när berättelsen skrivs suttit en vecka och väntat på att Holz ska komma. Det vi lyckats förmedla med allt detta är inte ett enda ord om hur själva pedagogiken såg ut, utan enbart en sorts känsla av att beslutet om försöket fattades av enskilda skumma typer med personlig och oklar agenda, och försöken att rota i diverse delar av dessa beslut stöter på dunkla former av motstånd för att till slut fullständigt tappa koncepten och snöa in en personlig tolkning av vad en illiterat galning skriver om en stackars utstött vaktmästare.
| Mans | 2017-01-27, 07:28:52
Här finns det mycket att glädjas åt. En sak är hur vi hela tiden tycks komma allt längre ifrån den ursprungliga frågan, nämligen hur försöksverksamheten i OÄ- undervisning egentligen gick till, bara för att hamna i ännu mer invecklade och oklara resonemang som gör helheten allt obegripligare ju längre vi håller på. En annan är att det mot slutet blir troligt att den som berättar alltihop hela tiden har suttit i en silltunna och skrivit.
| Mans | 2017-01-17, 09:40:08
Nej, inte en chans.
| marten | 2017-01-17, 09:14:31
Det här kommer vi inte komma helskinnade ur.
| Mans | 2016-12-09, 09:08:01
Precis min tanke.
| marten | 2016-12-09, 07:13:53
Nu är vi ute på djupt resonemangsvatten vi aldrig kommer ta oss levande hem ifrån.
| Mans | 2016-08-12, 04:11:40
Onekligen. Fixat!
| marten | 2016-08-12, 02:43:42
Missade du inte något ord där?
| Mans | 2015-03-11, 16:40:03
Jo, på det viset påminner det om inledningsstycket till Bröte. Vilket vi förvisso inte riktigt levt upp till därefter.
| marten | 2015-03-11, 16:12:39
Detta är en ovanligt koncis och samtidigt spännande inledning. Vi lär väl trassla till det för oss snart nog, men just nu är det rena Uppdrag Granskning över det.
|
 |
