| Frågade man hans granne, som mest tyckte att Jonte var någonting som en straffande Gud torde ha mördat för att få utlopp för sina outgrundliga nycker, så kunde det nog tänkas att man skulle få en redig käftsmäll och en rejäl utskällning på fläcken. Nu behövde dock den Allsmäktige alls icke bekymra om den saken, ty Jonte visste bättre.
"Men -- det är ju min namnsdag idag! Katten också, jag har inte råd med något!" Insikten fick Jonte att skruva på alabasterstaven tills han tappade balansen och föll till rådsalens parkettgolv likt en mogen druvklase kastad utför Grand Hyatts västra fasad.
"Aaaaattaaaaaaans!" tyckte han medan han föll mot sin död.
anders | 2012-12-17, 06:01:40
Precis så blev det. En studie i novellteknik där allting händer på några sekunder och ingenting spelar någon roll. Fascinerande.
| marten | 2012-12-17, 05:16:33
Jonte har alltså dömts, gissningsvis strängt, för att ha tappat en svarvad alabasterstav. Juryn förnedrar honom dessutom med att dansa en skabrös schottis, varpå golvet går sönder och hela rättssalen faller i djupet och dör. Utom Jonte, som håller fast i en stol, som är besjälad, vilket i sig är helt irrelevant men grundligt klargjort som förklaring till att såväl närvarande som möblemang dog i fallet genom hålet. När Jonte hänger där får han för sig att kommunicera med någon sorts spöke, och ropar ut i luften. Något spöke verkar dock inte finnas eftersom han inte får svar. Däremot hörs nu sirener, från tre håll samtidigt. Vilka håll det är vet vi genom uteslutningsmetoden eftersom det fjärde hållet är ett som är svårt att uttala på forntyska, samt ett håll som en kimera sannolikt skulle ha valt att komma ifrån (eftersom de andra hållen är tre till antalet - en grumlig logik som nog hade funkat även på alla de andra hållen). Jonte inser också att sirenerna är stämda i Giss moll, och vi får en utläggning om han och hans grannes relation till förmågan att inse just sådana saker. Sedan inser Jonte också att han inte har råd med present till sig själv på sin egen namnsdag, vilket han gissningsvis annars brukar unna sig, och som följd av detta tappar han taget och faller mot sin död även han.
| Mans | 2012-12-15, 13:53:43
Där satt den. Inte.
| Mans | 2012-10-31, 02:27:28
Den här började bra, men sedan gick den i stå på ett iofs rätt festligt sätt.
| anders | 2012-09-27, 07:43:48
Våra hjältar är sällan passiva, kan man säga.
| Mans | 2012-09-27, 07:20:25
Det är verkligen underligt och samtidigt intressant att han kan hänga där i uppenbar livsfara och samtidigt förvänta sig att något så abstrakt som ett tillfälle ska börja befalla honom.
| Mans | 2012-09-17, 08:18:19
Och du har koll på att vi inte har avslutat parentesen än.... ;-)
|
 |
