Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Sammanhanget var som sagt oklart men genomslaget otvetydigt.

Jag dunsadeömkligen i golvet och sjönk lite lustigt. Hoj, hoj! Steppdansaren! mindes jag plötsligt. Denne syntes dock inte till. Inte amforan heller. Jag trevade efter något i stil med en ficklampa, en fackla eller något liknande. Jag hittade inget. Ett tomtebloss fick duga. Under den korta tid blosset brann hörde jag kammarherrens hesa stämma i våningen ovanför mig. Spänstigt lubbade jag dit via ett hål i golvet. Även vidare ut och hem.


Måns Svensson | 2014-06-16, 10:25:25
Det här är skitdåligt och mycket, mycket konstigt, men just därför väldigt skoj. Tråden tappas egentligen hela tiden, men det flyter på så pass bra att man inte bryr sig så mycket om det. Jag är särskilt förtjust i när berättaren smyger sig igenom dogepalatsets kaotiska kök, där en schnauzer brinner i ugnen och en köksdvärg förväxlas med en mathiss, och av icke angiven anledning kryper in i ventilationssystemet. Där hasar han sig iväg genom rören ett femtontal meter, men fastnar med näsan i ett galler som sitter för en ventil. Hur han vrider och vänder sig, så får han inte loss näsan. Medan han försöker komma loss hör han att han inte är ensam i ventilationssystemet, någon närmar sig. Man skulle ju kunna tänka sig alla möjliga otäcka scenarier med djur eller insekter, men ganska otippat visar det sig istället vara en procession som är på väg, hur det nu går till inne i ventilationsrören. Denna procession rymmer både mungiga-spel, reciterande av sonetter och mer därtill, men berättaren konstaterar att det trots allt är en synnerligen slätstruken och oinspirerad procession. Ja, han kan till och med på rak arm erinra sig icke mindre än fyra andra processioner som gjort ett mer bestående intryck trots sämre förutsättningar. Trots att man kan tycka att berättelsens dramaturgi kunde kräva annat, börjar han räkna upp dessa andra processioner, samt vad det var som gjorde att deras förutsättningar var sämre. Tomelillamarschen 1971 förstördes således av ösregn samt av återbud med kort varsel från det bokade storbandet, vilket låter begripligt. Mer svårt att förstå är att förstamaj-tåget i Husby-Oppunda 1899 ska ha saboterats av en vild gräsand i bur som förstörde stämningen med sitt envetna näbbklapprande, eller att invigningen av Nävermuséet i Skillingaryd 316 f. Kr. på något sätt ska ha blivit sämre av att någon stulit två uppenbarligen dödssjuka fåglar och en brontosaurus i tovad ull i skala 6 till 7 kvällen före och gömt dem kvällen efter. Berättaren konstaterar därefter att det hela inte intresserar honom, trots att de detaljkunskaper han just demonstrerat verkligen verkar tyda på motsatsen.
Mårten Lind | 2009-05-15, 06:25:31
Hmmmm... blir konstigheter här med radbrytningen emellanåt.
  
Administrator: Anders Bylund