Bertil återkallade i regel de föremål han lånade ut, men med boken boken hade det slumpat sig så att den ville han att man skulle tala tyst om. Bertil drog sig tillminnes Skillingaryd 1973, hur de böcker han högaktade hade bränts upp på grund av en märklig eldstorm som dragit in över vissa delar av våra mer kända men ändock så fantastiskt underskattade och lite orättvist ringaktade småländska bergstrakter. Minnet av eldrök fick honom alltid att hosta frenetiskt, vilket nu inträffade. Detta skulle inte ha varit särskilt anmärkningsvärt om det inte vore för att han omedelbart avled.
Katarina | 2015-02-04, 12:19:13
Japp, det blev ett abrupt men bra slut!
| Mans | 2015-02-04, 12:07:16
Det här var svårt tycker jag. Jag var ju inte med från början och det var redan väldigt förvirrat när jag hoppade in. Tror att det blir bäst att börja på en ny istället.
|
|