Desperat satte han sig på ändan och suckade. Då kom vintern. Bister som en oresonlig chef under löneförhandlingen. Hoppet var ute. Snöbyar svepte in. Temperaturen sjönk. Snabbt. Likt en is-staty stod Rudolf som förstenad medan livet flög förbi. Han drömde att nått sitt mål, men att alla lavar var uppätna av en lika gigantisk som oformlig heffaklumpsliknande varelse som vandrade vida omkring iklädd illasittande, pastellblå plyschoverall och en keps med texten "Friskis & Svettis" käckt svängandes med armarna och sjungandes en glad visa om det fina i att motionera och röka torkade kålrötter. Låt gå, låt gå tralla la la tänkte Rudolf lagom förvirrat.