Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Giganternas kamp

Statistics


Blue = Andreas Lind
Green = Kim Carlquist
Red = Klas Svensson
Teal = Måns Svensson
Purple = Andreas Nyström
Orange = Mårten Lind
Gold = Anders Bylund

   Bromboslaf den Ohygglige spejade vaket ut över stäppen. Det hade sagts att han en gång dödat sig själv och sin familj bara för att imponera på en förlupen bag-lady, men den egentliga anledningen till att de flesta darrade av rädsla närhelst första stavelsen av hans namn överhuvudtaget anades var hans jeopardyvinst som han kammat hem för länge sedan och gjort av med på tre katanasvärd, en bila, ett dussin knallpilar samt en stor mängd falska penninglotter.
Nu var Bromboslaf på
hemligt uppdrag helt för egen vinnings skull. Sedan flera år tillbaka drömde han nämligen om ära och rikedomar, och trodde sig ha en tvärsäker metod för utvinning av olja ur asfalt. Dessvärre fattades en för processen mycket viktig beståndsdel: ett mycket långt stycke tolvfilig motorväg att riva upp.

På andra sidan det stora havet blickade en
självlärd mjältkirurg ut över sin domän. Döende hockeyspelare och annat bråte hade spolats iland under natten och låg nu uppsvällda vid läkarens fötter. Han petade sig tankfullt under naglarna med skalpellen och skred sedan till verket; att med egna händer och kirurgiredskap bygga sig ett sandslott värdigt en man som snackat omkull ett vårtsvin på 120 olika sätt. Vän av ordning undrar nu säkert vilka fyra av sätten var.
1) Meddelst idog
tjatande
2) Flamenco
3) En SJ-pall med ninjagas

4) Minns inte
Denna dag skulle länge ihågkommas
för den sandbastion mjältkirurgen lyckades åstadkomma under loppet av tre korta timmar. Bakom bastionens stadiga väggar hade han dessutom samlat ihop sjutton luftvärnskanoner av modellen Stor Kanon(TM) och fyra halta prostituerade från turkiet som utgivit sig för att vara snedtyska främlingslegionärer. Nu återstod bara ett moment innan mjältkirurgen var färdiga att starta krig: att vrida om sin egen näsa femtiofyra varv moturs. Grymtande skred han till verket. Föga anade han var som somliga kallade honom Bromboslaf den Obarmhärtige stod och satellitövervakade hela proceduren: i en rättvisemärkt bananlåda strax norr om Kambodja. Tyvärr var satellitöverförening något brusig, för att inte säga fullständigt intetsägande, och Bromboslaf tröttnade tillslut på myrornas krig. Istället begav han sig till närmaste storstad, vilket visade sig vara självaste risgrynet i nudelsoppan: Phnom Penh. Obemärkt hade han, bara någon timme senare, snattat sig en fyrhjulig riksha och gjort sig kronor 4:50 på ett par snabba buskörningar.

Vroksjab den vämjelige satt
och räknade sina silvermynt när en skärrad budbärare, till synes skadeskjuten och nedkyld, med stor möda letade sig upp för stegen till Vroksjabs högt belägna parnass. Flämtande avled budbäraren i överansträngd hjärtsvikt med brevet krampaktigt i sin döda hand. Vad han än kunde ha för sorts budskap så var det uppenbarligen värt att stupa för, varför Vroksjab intresserat bände loss brevet ur handen på den lilla lustiga filuren. Emellertid hade likstelheten mycket svåra bieffekter och Vroksjab kunde endast läsa delar av själva meddelandet, och det löd som följer: "Omgruppera [oläsligt] ÅSA via UFA. Invänta ny [oläsligt]." Brevet var undertecknat med det något kryptiska MUST, vars innebörd var läsaren för närvarande fullständigt okänd. I ett utbrott av ofokuserad vrede kastade han sig in i en passionerad tango med sin kedjerökande inneboende, en frilansande trubadurknackare med det kosackklingande namnet Boris.

Ponderbum den eftertänksamme tittade eftertänksamt på
sina små odugliga händer. Blicken vandrade över till sin sovande brors säng. Inatt skulle han äntligen strypa den fan och ta hans kvinna. Inte utan att först blästra den tölpens tamboskap, förstås, och köra hans älskade stockrosor i mixern.
Med
buller och bång smög han sig bort mot den sovande brodern som i oväsendet vaknade och sprang iväg. Han visste mycket väl hur illa det kan gå för kemiskt separerade siamestvillingar som sökte värme hos samma kvinna. Men då Ponderbum innehade distriktsrekordet på fyra kilometer uppförsbacke i motljus stod den helhandade brodern sig slätt. Tjutandes brottade Ponderbum till sig själva objektet för sin längtan (det vill säga broderns adamsäpple) och väste triumferande när han höll sin broders blodiga larynx i fåfäng förhoppning om att detta skulle försvåra dennes fortsatta överlevnad. Innan kroppen blivit kall tittade Ponderbum efter hur bror hans mådde, och nickade förnöjt åt den porträttmålare som försökt fånga hela intermezzot i akvarell.
Eftertänksamt funderade han nu över vad
mer som skulle tarvas för att broderns brud som fortfarande låg och sov i den inte helt obäddade sängen i nästa rum skulle vilja lämna drömmarnas rike för att abrubt förpassas till äktenskapets trånga stigar. Han kom sent omsider fram till att det gamla stenålderstricket med träklubban i huvudet skulle göra tricket och sagt och gjort greppade han just ett sådant verktyg och smög bort mot bädden med tilltagande puls och armsvett. Ponderbums odugliga små händer mäktade dock inte med att hålla klubban stadigt. När han höjde den gled den ur händerna på honom och skrikande likt en odöpt sachsisk kronprins på turné genom en ostpreussisk skökenklav föll Ponderbum till marken med en suck av lättnad från den nu vakna brodern. Klubban löd gravitationslagarna och landade i huvet. Inget ord i världen kunde beskriva hans situation bättre än det ord han då utropade, nämligen "Omfale!". Ponderbum stelnade till av fasa. "Sa du Omfale?"
"Omfale!" upprepade brodern glatt.
Med ens började
de invadera ett litet grannland.

Bromboslaf betraktade motorvägen
lakoniskt. Med sitt nu ansenliga stall av Rikshas (egentligen konverterade Djonker) och dragpojkar rekryterade från de mindre välbeställda bostadsområden i Bangkok där indiska avhoppare aldrig satte sin fot hade han gjort sig omaket att demontera hela den jättelika vägsektionen mellan alla de små byar som låg och skräpade i trakterna mellan Sibiriska järnvägen och de kazakhska aralsjöfiskarnas osande ansamlingar av andrasorterad kaviar. Han våndades över att asfaltshögen inte var större, men det fick duga. Sålunda applicerade han sin oljeutvinningsmetod på den och med tankar på den förmögenhet han så småningom skulle komma att vinna genom sin petrokemiska intuition, sitt entreprenörskap, och sina kontakter inom den amerikanska skönhetsindustrin, jobbade han med ett leende.

V-Jab och Boris lusläste Gula Sidorna efter MUST
eller någon annan underrättelsetjänst men kunde inte hitta något lämpligt etablissemang att handha deras tryckande behov. Plötsligt slog det honom att den annars så bortglömda organisationen "Odd Fellows" kanske kunde hjälpa till. Fast sen insåg han att endast MUST kunde skrapa ihop de nödvändiga bitarna statshemligheterna i tid om inte det var så att CIA eller möjligen scouterna hade något att komma med. Sagt och gjort plockade Boris upp sin brandgula mobiltelefon
, kom att tänka på doften av nyskalad lök,
och innan någon visste ordet av hade han   

  

Diskutera
Giganternas kamp

Mårten Lind
2004-08-26, 07:42:38
Jag diggar att det var Bromboslafs satellitöverförening som var brusig, inte överföringen. Undrar hur en Överförening skiljer sig från en vanlig?

Anders Bylund
2004-08-10, 16:21:30
Äsch då. Det var en kul liten diskussion som bredde ut sig därifrån i alla fall.

Andreas Lind
2004-08-10, 16:10:34
Klåperi och inget annat - ursäkta mig!

Administrator: Anders Bylund