Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Pretentionsradion ger "Höga förväntningar" - ångest i åtta delar

Statistics


Blue = Mikael Hiort af Ornäs
Green = Mårten Lind

   Första akten. En bildörr öppnas. I fjärran hörs en agitator.

Chauffören: Det
börjar skymma. Är du redo att göra det du måste?
Mannen: Ja.

Chauffören: Då
så. Vi möts här om fyra dagar.
Mannen:
Fyra dagar?
Chauffören: Döden
väntar inte längre än fyra dagar.
Mannen: Fördömt!


Däckskrik mot
våt asfalt. Steg i nykrattad grusgång.

Dödgrävaren: Vem
nalkas gravens fuktiga omfamning?
Liket: Vem
frågar?
Dödgrävaren:
Jag.
Mannen:
Sen är jag. Tidigt stod du här. Varför ligger kroppen bakvänt?
Dödgrävaren:
Han levde så. Aldrig såg han annat än det förgångna.
Liket: Nu
ser jag min själ.

Vi har
hört första delen. I nästa del måste vi varna för vissa longörer.

Andra akten.


Höstlöv rasslar
ensligt på asfalterad gångväg. Ångvisslor kvider i närheten.

Gunde Svan:
En grillad med mos, tack. Billigt.
Renhållningsarbetaren: Förlåt?

Gunde: (Högre)
En grillad.
Renhållningsarbetaren: Vill
du ha en korv?
Gunde: Ja.
En billig. Med mos.
Renhållningsarbetaren: Men
, det finns inga korvar. De existerar inte. Hur skall jag kunna beskänka dig, om föremålet för detta inte äger varande?
Gunde: Kokt
korv?
Renhållningsarbetaren:
(Lyssnar inte) Utan själva korven, denna grundläggande förutsättning för din åstundan och det objekt kring vilket hela gatuköksnjutningen byggt sin air av kulinariskt tillkortakommande, skulle hela branschen och dess tillskyndare upphöra!
Gunde:
Finns bostongurka?
Renhållningsarbetaren: Ja.

Gunde: Och
räksallad?
Renhållningsarbetaren:
Ja.
Gunde:
Nåja.

Vi
har hört andra delen.

Akt tre.
Sorl i en megafon vid upplopp. Någon knypplar en stormhatt i wolframtråd.

En häst:
Gurgla dig. Du verkar hes.
Skalman:
Jag är inte hes.
Hästen: Gurgla
med äppelsaft. Det hjälper.
Skalman: Jag
vill inte.
TV-hallåan: Har
du provat Aqua Vera? Med äppelsmak?
Hästen: Eller
vanlig äppelsaft.
Skalman: Jamenförihelvete
! (Skjuter TV-hallåan)
Hästen: Äpplen
och maränger! Djävligt bra mojänger!
Skalman:
Skall vi spela kula?
TV-hallåan: (Rosslar)

Hästen: (Introvert)
Varför jag?
Skalman: (Avlider)

TV-hallåan: (Rosslar
indignerat)
Hästen:
Äppelsaft... (Skjuter en juicedistributör)
TV-hallåan: Nu
så.

Vi
har hört tredje delen. Nästa del förefaller innehålla oförutsedda lyckliga timanden mellan de ångestladdade längre perioderna.

Fjärde akten.


Åskmuller och
fågelkvitter. Barnröster hörs ej.

En drömtydare:
Så ni tror ni är predestinerad att framföra "Gamle Svarten" på distriktsmästerskapet för högerhänta?
Ett andeväsen:
Nej.
Drömtydaren:
Ångesten är din enda utväg, din enda tröst.
Andeväsenet: Kan
du förtydliga?
Drömtydaren: Alltså,
du sublimerar din paniska, egocentriska självbild, din libido, ditt fadershat, själva det varur ditt liv formas.
Andeväsenet: Men
jag är ju immateriell.
Drömtydaren: Du
TROR att jag är intresserad, eller hur? Djävla uppblåsta ektoplasmabaserade astralprojektion!
Andeväsenet:
Och imaginär. Och lycklig.
Drömtydaren: NEJ!
Inte lycklig! Ångestfull! Självmordsbenägen! Svartsynt! Som hängde döden i byxlinningen invid graven under Digerdöden!
Andeväsendet: (Tynar
bort) Ångesten var aldrig verklig.
Drömtydaren:
(Famlar vilt omkring sig) Kom tillbaka!
Andeväsenet: (Ur
tomma intet) Lycklig...

Vi
har nog alldeles nyss, tror vi, hört del fyra av vår radioteaterserie. I rollerna: Jan Teigen; Prins Bertil. En förbipasserande; Stanislav Olijars.

Akt fem.


Grovkornigt hagel
mot korrugerad plåt. Finkornigt dito mot dito plast.

Jan Teigen:
Ööhhh... ööhh.... Nej! Det går inte! Jag har glömt löständerna.
En förbipasserande:
(Andfådd) Vjem pjataj? Huj, huj.
Jan:
Förlåt? Jag hör dåligt.
Förbipasseranden: Muj
jockejuj.
Jan:
Jaha, men... (Manusbläddrande hörs)
Förbipasseranden: (Viskar
hjälpsamt) "Vadan detta, O, I förgätne vandrare?"
Jan:
Vafan, Hedda, oiiiiiii! För jäveln, vasaru?
Förbipasseraren: Ehh...
(Förlägen harkling)
Jan: Ladan
bredda och gör Ätran sandigare!
Förbipasseraren:
Skärp dig! Man skäms ju!
Jan:
Wasaätten och förlupna grannar.
Förbipasseraren: (Passerar
förbi Jan)

Vi har
hört del fem, tyvärr. I rollerna: Den gamle Förbipasseranden: Stanislav. Janne T: Prins Bertil.

Akt sex
.

Moln i
ett vattenglas. Änglar svävar högljutt däruti.

Virvelbaggen: Tappa
nu inte ringen i gröten igen.
Gud: Sluta
. (Tappar ringen i gröten)
Glasögonormen: (Himlar
med ryggsköldsögonen)
Virvelbaggen: Vad
var det?
Gud: (Harklar
) Ingenting.
Virvelbaggen:
Säkert? Jag tyckte att det lät som om du-
Gud:
Nej.
Virvelbaggen:
Men det lät verkligen-
Gud: NEJ!

Glasögonormen: (Väsande)
Jag måste få inflika att det absolut lät just som en ring som sjunker genom gröt.
Gud: HÅLL
KÄFTEN!
Virvelbaggen:
Får jag ringen, Gud?
Gud: Nej,
den är min.
Virvelbaggen:
Har du ätit klart? Du rotar ju runt i gröten med händerna.
Gud: Förbannade
viktigpettrar! (Förvisar virvelbaggen till purgatorium)
Glasögonormen:
(Biter Gud passionerat)
Gud:
(Hittar ringen) Nu så... (Sätter ringen på gröthalt finger)...skall... (Ringen glider av)...jag jävlar i min lilla låda NEEEEEEEEEEJ! (Ett ljudligt brakande hörs när ringen krakelerar tallriken så att gröt och porslinsbitar långsamt sprids över vattenglasets släta, välvda yta.)
Glasögonormen: (Med
kluven tunga) Är ringen borta, Gud?
Gud: (Tyst)

Glasögonormen: (Påstridigt)
Ringen. Är den kvar?
Gud: (Utan
tvekan) Mjaaa... Kvar och kvar... öhm...
Glasögonormen: Borta
alltså?
Gud:
(Uppgivet) Ja. Borta.

Vi
har hört sjätte delen. I rollerna: Virvelbaggen: Kalle Palander
Gud:
Dennes svåger.
Glasögonormen: Madonna
Ivarsson.

Akt
sju.

Adventskalender
öppnas våldsamt. I förgrunden förspills värdefull tid.

En
julegris: Nu!
En abstraktion:
Vänta! Jag är inte klar!
Lucka
tjugotvå: Öppna tjugoettan först!
Abstraktionen: Men
jag är så nyfiken!
Julegrisen: Nu!
Eller?
Luckan:
(Öppnar sig motvilligt, men snabbt)
Abstraktionen:
Äntligen! Nu blir det snart julafton! (Julafton inträder) Vad var det?
Julegrisen:
(Skräckslagen) Det var döden som svepte sin bleka nuna över mig! Hjälp!
Luckan: (Stänger
sig i ren förskräckelse)
Abstraktionen: (Konkretiseras)
Hoppsan! Jag är påtaglig! Jag existerar bokstavligen!
Julegrisen:
Vart tog min skinka vägen?
Luckan:
(Tappar chokladtomten i lucka 13 på Abstraktionen) Oj.
Abstraktionen: Nej!
Den föll ur! Buhuu! Rakt igenom mig! (Uttrycks som en funktion av ångest multiplicerat med negativa vibrationer)
Julegrisen:
(Kokas)
Luckan:
Förlåt.
Abstraktionen:
(Omyndigförklaras) Jag är abstrakt och katafrakt.

Vi har
hört den förut, den där usla ursäkten till akt sju. I rollerna: Julegrisen: Potifar den Mindre.
Lucka 22:
Lucka 7.
Abstraktionen: Ett
daghem i Toulouse.
Stuntman:
Dess fritidsgård.

Sista delen.


Rytande vulkanutbrott
på Sunnanö. Brassorkester spelar kubb i Färgelanda.

En
tolvversers sonett: Hade jag varit på modet, hade folk dansat vid det här laget.
Fyra neurotiker:
Var inte så djävla styv i jamben. Vi vet nog vad du kokar ihop. Mördare!
Ett
längre stycke renässansmusik: Varför missbruka trokéerna när det egentligen vore bättre att låta dityramberna ljuda likt kalvar på heroin.
Sonetten:
(Provframför sig) "O, liv, o dööööööd! Vad allmän fröjd och fasa.
Ångest
har i sanning sett med vitögat
Vad älgar
blott i drömmen skådat
Höljd i
dunkel..."
Renässansstycket:
"Kom, god Herre, giv ljus, giv..."
Neurotikerna: TYST!

Sonetten:...stiger
...
Neurotikerna: KÄFTEN!

Renässansstycket:...där
...
Neurotikerna: Jamenvafaan
! (Skriver om Sonetten till en hejaramsa)
Sonetten: Kämpa
gubbar, hej och hå
Ge dom
blommor, stryk det sista byxpar ni har
Heja
, heja!
Renässansstycket:
Kära vänner. Låt oss nu avslutningsvis ta varandra på allvar. Jag tänkte läsa ett brev från någon som anser sig vara berättigad till barnbidrag men fått tillsänt sig ett skriftligt "Dra åt helvete, göbbe". Han skriver: "Numera tycks myndigheterna, i synnerhet de asociala dylika, icke ens bemöda sig med att ge pengar åt de som så barskrapade stå med mössan i beredskap inför det kommande väderomslaget. När hålen i stadsbudgeten nu motsvarar de tidigare rapporterade i mina sjutton bankfack, är det hög tid att hålla nyval och stärka banden till våra grannar i Sovjetrepubliken Sibirien. Ge mig mandat att bli självutnämnd despot och begå självmord!" Brevet är inte daterat.

Vi har
, tyvärr, hört ännu en vämjelig del, kanske den sista. Kanske den sämsta.
I rollerna:

Sonetten: Harry
Brandelius
Neurotikerna:
Orvar Brandelius, Klas Brandelius, Nils-Emil Brandelius och Televinken Brandelius
Renässansstycket:
"Dies Dominus"
Oompa-loompiern: Hr
O. Synlig von Chokladfabrik

Det här
var sista delen av världens allra sämsta pjäsoktologi. Hör oss igen på egen risk.   

  

Diskutera
Pretentionsradion ger "Höga förväntningar" - ångest i åtta delar

Mårten Lind
2004-09-14, 17:51:22
Sämsta hejaramsa jag hört, troligen.

Mårten Lind
2004-08-19, 07:32:17
Låter bra. Var osäker på om du ville presentera den gågna eller kommande delen så jag lämnade fältet öppet.

Mikael Hiort af Ornäs
2004-08-19, 07:30:43
Försöker synka rollpresentationerna litegrann. Kan bli upprepningar, men vad faan...

Administrator: Anders Bylund