Statistics

   Mycket har sagts om tingens natur, men intet om ett av naturens mest underbara fenomen: det är så sant så. Utan att gå händelserna i förväg kan vi emellertid inte komma längre utan tvingas sålunda framfort avtaga emot detta sidospår: "Halvful marsipan; bra eller gott?" torde vara ett fullständigt värdelöst förslag utan saklig grund, varför det förkastas. Däremot har mänskligheten i långliga tider ock varit en otacksam fårskock, som dagarna i ända sitter och slösar bort sig själv.

Mot bakgrund av detta vill jag nu vända mig mot en gredelin vägg av klassiskt snitt, med stuckatur i nymodern grekisk-turkisk stil för att å densamma medelst en skioptikon visa bilder från min semester i mitt eget badrum. Här står jag framför er och gör bort mig. Härligt. Den första gången jag använde målarfärg blev det ungefär likadant, fast värre, och då fick jag idén till dagens oerhört intressanta föreläsning: Saker jag skäms för.

I förstone kan det verka som om mina rent fysiska företräden skulle omöjliggöra ett sådant abrupt brott från erkänd praxis. Ni kanske tänker, "ska jag obermärkt kunna smita iväg innan han börjar, tråkmånsen" och då tror jag att era förhoppningar grusats å det grövsta. Jag har nämligen låst både fönster och dörrar, må brandmyndigheterna själva brinna med sina föråldrade föreskrifter.

Nå. Efter avslutad skolgång borde man söka anställning men dum som jag var, och är, mönstrade jag istället och skickades till Grävlingslegionen för åtta års ohemul paramilitärtjänstgöring som alternativ mestorsk i reserv. Pinsamt så det förslår. Strax därefter hamnade jag på sniskan efter fem... nej, fyra, andra idioter som liksom jag slagit vad om vem som kunde ta störst lån på ett imaginärt idrottssällskap utan att förlora kreditvärdighet, och jag torskade stort. Ehuru icke nedslagen, var man i bekantskapskretsen visste bättre, var jag dock trygg i förvissningen att jag kunde skylla hela pinsamheten på min sämste kusin, den ökände illojalisten Öjvind Pettersdotter från Bortre Närke, men där högg jag i Sten, min tama älgkalv. Han såg mer inkompetent ut än man kunde ana, utan öron eller framtänder tack vare grov brist därav.

Nu kommer vi till sans, Edvardsson! Inget hyfs, bevars! Ja, så utbrast den store lille filosofen inom mig när fröken gjorde sammalunda å Fryntliga Frenologiska Förskolan Fanerogamen. Strax därefter, vill jag minnas, fast det går dåligt, att jag, tror jag. Och därmed basta! Ut med er, ty nu skall det kokas lim!

Först tager man fram världens största järnhink. Om den är upptagen går man och slår ihjäl dess nuvarande användare för att tillskansa sig den. Går inte det heller tar man istället den minsta fingerborg man kan stjäla vid närmsta loppmarknad och expanderar den rejält. Blanda därefter två matskedar hjorthornssalt, fem centiliter destillerad "Herr Arnes Limpulverlösning" och en droppe rosenolja i sju tusen kubikmeter bräckt färdigköpt trälim. Skräpet ni får över komposteras lämpligen under ett tunt lager löpe. Sila sedan bort rosenoljan och förvara kokhett raklödder i utrymmet mellan hålfotens välvning och skosulan. Limmet blir inte klibbigare av det, men ni får rätt rejält ont. Servera med nykokta morötter.

Vem öppnade fönstret? Ingen öppnar något fönster utan att först fråga mig! Nu blir det stryk, men först dagens läxförhör. Hur många äpplen går det på en smurf päron? Ja, herr Brunkvist? Nej, "ecklesiastikminister" är fel, helt fel. Minuspoäng åt lag Gröt. Nästa fråga. Men fråga då! Sådärja! Nej! Återigen besviker ni en man som jag. Lag Kalops? Vill ni stjäla för tre bonuspoäng? Eller tar ni lillbudet och inträder i Nirvana? Trodde nog det. Det var fegt. Här kommer min moster och fråga mig icke varför. Hej moster. Vasa? Skulle jag vara doktor i astronomi? Kanske, kanske inte; det vet jag inte varför moster tror.

Så låter vi saken bero; moster kan sätta sig brevid sig själv.

Finns existensen? Om man förutsätter att jag har förberett en essä om grafitti, finns det drivor av optimism här, och då kan kanske existensiella frågor komma väl till pass. Huru skulle det vara med: "Är livet endast en illusion framkallad av alltför stark korv?" Antongren? Nå? Ja, Camus och Nietzche skulle nog dänga Schopenhauer vilken dag som helst i knutgubbe, men det har inget med korven... nej, Fulén, det kan inte serveras bostongurka till Falukorv Stroganoff. Det vore ett förbannat oskick! Usling! Alldeles riktigt, Bängberg. Sartre påpekade för oss andra att ni borde skämmas. Död som han är. Lite respekt vore helt enkelt ett hån.

Nu vill jag komma till skott, för det torde gagna mig i viss omfattning, om ön icke älven. Vafan säger jag? Om udden icke fors! Har vattenkraften något att säga till om nuförtiden? Vilket för mig in på avlatens komplexa område. Dags för kafferast! Låsen I upp det lilla etuiet, som ordspråket säger.

(Sex timmar senare)

Ja, Flörpén, låset trilskas visst? Bryt upp, bryt upp, bryt upp, som sången sjungs av mig. Bryyyyyt uuuuuuuuuuuuuuuuupp, with the sound and the fuuuuuuuuryyyyyyyy! Ser jag bra ut i Ulan Bator? Eller bör moster genast flytta till? Eller från? Detta oaktat möjligheten att stanna på sjutusenkronorsfrågan av ren feghet. Nå! Till bords! Lunch!

(Efter lunch)

Strö palmblad och florsocker över mina tofflor, husmor! Förbanne mig, om inte någon oskyldig själ sprejmålat "Fan!" på kotletten nu igen. Sannerligen, jag säger Eder: Potatisplättar och kolhydrater går ihop på mitten.

I nästa essä tar jag upp kampen med nutidens absolut mest småintressanta företeelse; den luxuöst extravaganta vanligheten. Innan jag tar farväl idag vill jag dock påminna om morgondagens kafferast. Den kan vi hoppa över. Nu sjunger vi avslutningssången.

(Mel. Kungssången)

När dagens gärning nu är slut
När jag har fyllt min godisstrut
Med kunskap, makt och våld
Till var och ens förskräckelse
Och till de lärdes befläckelse
Min lilla bok om väckelse
Blir snart nåt att ge ut!

Ja, glöm nu inte hemuppgifterna till i förrgår.

Adjö och tack, ungdjävlar!