Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Konstapel Gnuzg och Det Stora Upproret.

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Mårten Lind
Red = Mikael Hiort af Ornäs

   Fem dagar efter hans omdiskuterade disputation fann sig Grötlars Kvackenflax, den kontroversielle unge mannen med skära banlonbyxor, under kluriga omständigheter: efter att onkel Zwen Zwensson ställt till med sin skabrösa födelsedagsfest med Mjukisdjurtema, hade hans ena fot somnat vid olämpligast tänkbara tillfälle, vilket resulterat i att han oavsiktligen åsamkat onkel Zwen oväntat grova sociala blessyrer. Icke blott hade hans hund lämnat honom, utan ock verkade det inte bättre än att hunden stämt honom inför Katapultiens nästnäst högsta domstol för framförande av en ålderdomlig variant av "När blåbärsröda guldägg värpes utav farfar". Nedslagen och penninglös bröt han sammam och stöttes bort av samhället i närmare tre dagar. När Grötlars återvände från sin exilkusin, vilken han besökt, hade Zwen varit spårlöst bortsprungen och förgäten, och hans grannar ätit alla hans inlagda dadlar; tyvärr ägde de dessutom rätt att provborra efter olja i sovrummet även efter midnatt, så där Zwens säng en gång stod fanns nu en oljeborrningsplattform och fyra underbetalda borrningsinspektörer som gått i strejk. Grötlars gick in i fast övertygelse om att medlarna inte förstått inspektörernas prekära läge; det var inte länge sedan han hört Övermedlare Hallådär Herr Basun lyriskt tala om "envars bombastiskt nutritionära plikt att bidraga till den galopperande utökningen av lönemässigt adekvata principnivåer". I brist på bättre att göra tog emellertid inspektörerna omsorgsfullt avstånd från medlarbudet och kombinerade sittstrejk med kaffepaus i bastun. Detta föranledde att Zwens tidigare så blasé attityd vändes till rättfärdig skam, frånvarande som han alltfort var.

"Om jag ordnar sjyssta löner, kan
vi då inte glömma hela historien?" bad Hallådär Herr Basun och viftade med öronen. "Bengaliska tigrar tjänar inte heller så bra, vet du. " Storborrningsinspektör von Oben-zu-Untern suckade gråtmilt, hans stora hatt till trots, och sade slentrianmässigt upp sig och gick ner sig i ett träsk strax utanför Mellerud.
"Lika bra det," tyckte gamle
Basun och återupptog förhandlingar med Borrelia, arbetsgivarnas organisation, vars representanter redan gått hem och begärt sig i konkurs.

Grötlars gick till köket
och lagade sig en Peruviansk ostfondue och grubblade bekymrat. Vad skulle han göra nu? Beslutsamt singlade han slant om saken. Krona skulle betyda "starta revolution" och klave kanske betydde något annat. Grötlars skickade en halvspansk dundershilling högt upp genom gipsplattorna i taket och väntade tålmodigt medan gipsdammet lade sig. Myntet verkade emellertid inte vilja falla ner igen. "Tja, då går jag välan bara upp på övervåningen" tänkte han och glömde bort envåningshusets golvplan. Tretton snabba kliv på en stege senare stod han på husets nyasfalterade altan och blickade upp mot en blodgrön himmel. Dundershillingen gav han genast till välgörande ändamål för den händelse att den var värd något. Han hoppade ned sig i tron att han skulle kunna hoppa upp sig igen senare, men landade istället strax bakom den tänkta landningspunkten, där dundershillingen samtidigt gjorde sammalunda. "Bäst att gå till stadskärnan" för där kunde han ge bort pengen så snart han kontrollerat vilken numismatiker som var mest lättlurad. Apostlahästarna spelade mot Tabernakelåsnorna nere på Ångestvallen, ett ökänt tillhåll för mynthandlare av tveksamt slag. Han styrde stegen mot en osedvanligt ful cykel (hans egen) och besteg dess omodernt silversprejade damsadel med ett graciöst "GhhhhhnnnnfffmmmMÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖHhhhpft!" och en rask placering av röven i sadelns formgjutna vänstra del. En vinglig färd i riktning mot arenan med myntet i ett fast, på pakethållaren svetsat, etui av galvaniserad näthinna från en gammal död get slutade abrupt ett par meter från starten, ety cykeln voro bunden med en kätting i en tall medelst en tvärdansk fläskknop. Grötlars och hans stolta fordon kom så att med en redig smäll och präktig ljusshow mycket abrupt avsluta sin optmistiska framryckning. En liten bit därifrån stod påpassligt två stolta gossar i röda mössor utrustade med propellrar och väntade på någon idiot med makrill i öronen. Grötlars stegade morskt fram och sade:
-"Hej på er, gossar! Här
har ni en redig karl! Är ni möjligen myntsamlare?"

Gossarna
skruvade förläget på varandra och skrek Marseljäsen i valstakt. Utan vidare, och helt oförmätet. Grötlars såg kisande på de båda och föll in i tredjestämman, för ohövlig för att låta bli. Bakom honom tornade plötsligt en enorm gestalt upp sig, helt klädd i fiskfjäll och korrugerad ekfanér. "Kwazblööök!" den Ostadige ramlade omkull, men lyckades landa mjukt på Grötlars. Efter att ha sovit på stengolv i ett sillsalteri de senaste fjorton åren, tycktes Grötlars' breda skuldror likna en ännu obekvämare viloplats, konstigt nog, fast ändå skönare på något vis. Fiskfjällen hjälpte inte mycket, ej heller öronpropparna av makrill, som fallit ur vid nedslaget. Gossarna tog ett rejält kliv åt sidan för att låta "Kwazblööök!" lägga sig mer bekvämt tillrätta, men ångrade sig genast, eftersom han lade sig rakt på dem. Alla tre fäktade nu vilt med alla armar och ben de kunde undvara, men inte gav det resultat.

Samtidigt, i Gurgelistan,
var alla Gurger upplistade i bokstavsordning.

"Kwazblöök" gäspade
förstrött, men ändå fokuserat och allvarsamt, och reste till huvudstaden för att lira handboll för skojs skull.

Grötlars sprang med
oroliga steg österut. Var skulle han få tag i en mynthandlare med tvivelaktiga numismatikkunskaper? Det gick inte riktigt ihop. Spänstigt stövlade han in på Detektivaktiebolaget Hej & Hå's kontor med fickan full av spunnet navelludd och konsulterade Detektiv Hej.
-"Jag har
ett uppdrag åt er!" nästan röt Grötlars, vilket nästan fick Hej att ropa på Hå. Istället ropade Hå på Hej.
-"Gnuzg! Kom och lyssna!" Gnuzg
, som Hej uppenbarligen kallades, ryckte vingarna av en fluga bara för att visa hur stark han var och svarade Hå med ett morskt "Gnuzg!"; därav namnet. Detektiv "Gnuzg" Hej släntrade iväg, lämnandes Grötlars vid disken i omedelbar nöd av bättre expertis. Hej och Hå satte sig ned och lyssnade. Inget hördes. Grötlars harklade sig och försökte igen.
-"Jo, alltså... jag skulle behöva
hjälp att..."
-"Tyst!" hyssjade Hå
besvärat.
En
pinsam tystnad lägrade sig över rummet.

Herr Basun vred
och vände på situationen. Såväl den ena sidan som den andra och den tredje var precis lika oense och det föreföll sannolikt att samtliga parter skulle börja strejka såvida inte han hittade en lösning snarast. Kanske kunde han låtsas som om han aldrig ombetts medla i konflikten. Kanske var det bäst att helt sadla om. Han hade alltid känt sig bättre till mods när han flydde scenen till förmån för baren runt kröken, där hans förmåga att uppvigla pöbeln fick fritt spelrum.
-"Nä, nu skiter
jag i det här," snyftade han, hivade papiren genom fönstret och följde sedan själv efter. På vägen ner läste han några av av inlagorna men förstod inte mycket, men däremot rätt lite. På trottoaren stod en liten Toyota Tönt i vilken han lade tre av sina tår vid landningen, och de andra strax efter densamma, lade han tyst till.
-#SPLATT#-
hördes över nejden när han med eftertryck gjorde intryck på nylagd trottoarbetongasfaltslegering, likt de Hollywoodstjärnor han antastat i sin ungdoms dagar efter en runda eller sjuttiotvå. Muttrande reste han sig aldrig mer. Däremot skrattande. Därefter vandrade han genom pärleporten, stendöd som den naturligtvis var.
-"Vad gör jag nu?
Borrelias representanter kommer om en kvart och jag har inga anställda som vet hur man öppnar ytterdörren!" funderade han ansvarsfullt och stoppade en taxi. I taxin satt hans värste ovän, hissmontör John-Sverker vars lön Basun råkat bortförhandla. Med ett judoliknande handgrepp drog John-Sverker levern ur Hallådär och monterade tillbaka den igen i fungerande skick. Herr Basun mådde bättre än någonsin igår, men liemannen närmade sig däremot för John-Sverker. Utfattig och undernärd som han var. Hallådär såg knappast friskare ut heller, men var ändå i toppform.
-"Den där Grötlars kanske vet
vad han minns," funderade Hallådär. Beslutsamt körde då John-Sverker över honom med sin sedvanliga retorik.
-"Naturligtvis inte! Du
är ju systemtekniker i grunden!"
Konfunderad
likt en döende löneförhandlare med mycket långt kvar att leva gick han att söka Grötlars. Han kom till baren.
-"Om man
dricker kungsvatten, blir man då inlagd på intensivvårdsavdelningen?"
-"Ja," upplyste
bartendern Smäckablang Hoppsan-Granfrisk och blandade bort sig i vimlet.

En bit
socker lagd på ett brunnslock en halv fjärdingsväg bort orsakade en trafikstockning av sällan skådat slag. Upprörda känslor luftades i kapp med vänligare dylika, knytnävar hyttes hätskt och doften av adrenalin hängde tung över korsningen. Föraren av den finaste av fem fula femtonmannaekipage flådde sig själv i upprörd protest. Gnuzg såg spektaklet från sitt vanliga krypin inne på kontoret. Hå kliade honom ömsint på pin kiv. Grötlars muttrade något om Friedrich Nietzche och hävde upp tjogvis med papper på disken.
-"Jag har antecknat lite
grann," påpekade han högljutt, medan detektiverna spelade in dagens händelser på kassettband. "Jag har ett problem!" fortsatte han sedan och stoppade Hejs puls på pin kiv.
-"10:30, vaknade", dikterade Hå. "12:35,
sket" fortsatte han. Hej plirade klurigt på sin partner medan han defibrilerade sig.
-"Vad är problemet?" frågade
Grötlars utan stora förhoppningar. Såväl fråga som svar fick man lista ut själv, verkade det som, men Hej och Hå hade egna projekt.
-"13:13, åt en räka"
exklamerade Hej, sedan han återfått livsgnistan medelst tusentals kilovolt genom ena bröstvårtan. "14:12, gjorde ingenting."
Grötlars kände hur
situationen började rinna honom ur händerna. Han rusade ut ur kontoret och rakt ned i det öppna hisschaktet ute i hallen. "15:01, åsåg upploppsupptakt utanför uthuset" sade Hå.

Grötlars föll
sjutton våningar. På botten av schaktet fanns ett mycket hårt skumgummiberg, täckt av ejderdun och krossat glas som brann. Som tur eller otur var stod en jättelik skärpning på spel, men Grötlars dunsade likväl handlöst i underlaget och rakt igenom golvet.

När
en gammal avdankad medlare steg in åt skogen fel och snubblade framför en liten välvillig pöbel var måttet rågat för hans del.
-"Nej! Nu
ger jag upp! Revolt! Revolt! Vilka av er skall anslute er till den store ledaren (dvs. mig) för att bringa bättring till icke blott mig, om än så i huvudsak, så till världen som helhet?"
Pöbeln
kliade sig oengagerat i huvudena och vätade på bälttre don.
-"Jag menar
att tiden för min raska karriärstegring står i direkt relation till er villighet att lyda mig blint i vad helst jag får för mig. Så: låt oss storma Kommunhuset!"
Med
ens var det två egendomliga figurer som lojalt ställde kravet att alla närvarande skulle starta ett förbund och utöva påtryckning på arbetsgivaren (hr Basun) i syfte att bringa dem rättvisa löner och avtalsenliga kakor till kaffet. Det skulle de inte ha gjort om de vetat vad det förde med sig, vilket de inte gjorde. Ej heller Basun var helt på det klara med konsekvenserna, frånsett de två filurernas snara "Haj då", vilket betydde att de inte tänkte deltaga de svinen! Nedstämd borde man dock icke bli, tänkte Basun moloket och tog treans spårvagn till riksdagshuset, tätt följd av sin pöbel, fortfarande helt oimponerad. Med yxan i högsta hugg kom ingen in i regeringsbyggnader, fick han veta av vakten. Modstulen lät han yxan sjunka in i odågans pannben. Detta piggade upp både honom och mobben, varför de med glada tillrop stormade riksdagshuset med tjo och nja. I ankomsthallen stannade de framför näste riksdagsvakt och gav honom en tjugokronorssedel.
-"Vill ni vänligen visa oss
var den viktigaste personen i huset sitter och känner sig påfallande överflödig?"
Vakten pekade på
Hallådär och skrattade hjärtligt varpå han svarade hjälpsamt.
-"Det är inte han
precis, men herr kommunbekäftige Blötfar Fröklund kanske vet bättre än gammal gnök som jag".

Med högburna huvuden och
käckt svängande hårpiskor tågade hela konkarongen upprorsmän och uppviglare mot det kontor vakten vänligen utpekat som Fröklunds. Basun slog in dörren, medan den minste bråkmakaren snubblade in och blåste en agitatorisk fanfar i G-dur på näsflöjt. Det borde han inte ha gjort. Fröklund var allergisk mot fanfarer och avskydde dessutom dvärgar. Tungt beväpnade kommunkontorsvakter öppnade samfällt eld mot filuren och allt försvann i blod, eld och krutrök en liten stund. När dammet och sörjan lagt sig över Basun, ty enbart han stod levande kvar, var det redan middagsdags, mindes Fröklund och tog fram matlådan.
-"Jag har en Unica-box, om
jag minns rätt innehållandes brysselkål. Vill du ha lite? " erbjöd han generöst sin kladdige besökare. Basun blinkade med ena ögat och satte sig på en liten pall. Fröklund framräckte en bukett brysselkål och lite smör på en mindre tallrik. "Nå! Varmed kan jag stå till tjänst, min gode man?" fjäskade han. Basun replikerade förläget med munnen full av söndertuggad brysselkål. "Jag skulle vilja ändra på saker och ting är i stan," sade han. "Vilket 'ting'? Vart i stan är det? " undrade kommunbekäftige.
-"Det ligger en
kvarts fjärdingsväg åt sydsydnord" genmälde konstapel Gnuzg otippat. Häpet vände sig Fröklund om. På fönsterbrädet stod, med sin bror i ett stadigt grepp om nackskinnet, "Gnuzg" Hej och såg tuff ut i stålmannendräkt. "Strax bredvid Knödlfabriken" fortsatte han obekymrat och log bländvitt.

Grötlars tänkte
inte Hallådär mycket på, men däremot andra stendöda fordom bekanta. Han mindes sin tysklärare, Günter Grafenstaf, som en gång ritat en graf över en stav. Han kunde inte tyska, men däremot imiterade han språket skapligt. Inte heller Hallådär var tyskkunnig av denna anledning, men han trodde sig däremot vara det.

Fröklund
hade under tiden läst Hallådärs tankar eftersom Hallådär skrivit ner allt han tänkt på golvet med hjälp av brysselkålen, som han sedan tagit kort på och scannat, för att avslutningsvis publicera på sin hemsida.
-"Guten Tag!"
mös alltså Fröklund konversant, men fick inte mindre än tre likgiltiga blickar till svar, samt Basuns ena högersko (han hade för vana att bära tre (på samma fot)) . "Danke!" tillade han därför hoppfullt, men fortsatte olyckligtvis med ett optimistiskt "Töten und Gewünschen an dich, mein lieber Freund! Gegen sie bitte grossartiges Hausaufgaben im Geschäft und viel Angst!". Basun blinkade förvånat och brast ut i gråt.

I Gurgelistan hade något tidigare
namnen på listan över Gurgerna sorterats, dock i fel ordning, varför Gurgmogulen Gurgu Gurgururg beslutat att gurgla sig med gurksaft. Effekten härav blev att listan fortfarande var helt uppåt väggarna, men Gurgu klar i sturpen.

Grötlars vaknade upp i
torsdags, men det var sista torsdagen det nånsin hände.

-"Vilket ting?!" fortsatte
"Kwazblöök", som utan anmodan tittade in helt objuden, varpå han tittade ut igen och raskt fängslades av kommunkontorsvakterna Bengt och Örjan. Under dessa omständigheter kom det sig naturligt att han även arkebuserades grundligt.

Zwen Zwensson såg kalabaliken vid rådhuset
men lade ingen större vikt vid det; han behövde en ny säng och svängde därför in på Storgatan och parkerade sin gamla Opel utanför Klaustros Säng- och Hisspalats. Han köpte först en hiss och sedan en till hiss, som gick sidledes, innan han slutligen bestämde sig för en sämre och dyrare hiss och stoppade in den säng han snattat i någon annans bil. Slutligen överföll han sin medhavda skinkmacka med glupsk lystnad, köpte ännu en hiss och lade sig att vila, ty nu var han trött. Eftersom hans säng- och hissköpande var till ända nyttjade han tillfället och somnade. Det skulle dröja länge innan han vaknade.

Wagners Knödlfabrik låg i stadens
ytterkant. Ägaren var en notorisk upprorsmakare vid namn Otto Sockerduva Wagner, döpt och i viss mån uppfostrad i samma hus som knödlfabriken låg i, men utbildad i ett helt annat. I sin kikare kunde han se sin alma mater tvärs över Gemytliga Parken, i ett rosa moln av vänlighet. Teleskopet, däremot sade ingenting, var av märket "Blööörgh" och förstorade inte alls. Han hade blivit lurad av en läckert framlagd marknadsföringskampanj där en snygg brud tittade på Merkurius, liggandes i bikini på himlavalvet, och hon var klädd i heltäckande vadmal och hatt och helt gömd bakom Jupiter, men Otto hade gissat att det antagligen fanns en vacker dam bakom den planeten och därför ändå införskaffat sagda teleskop med en förhoppning att det skulle kunna se runt eller igenom allt som var i vägen för vad han ville titta på. Plötsligt såg han dum ut i sina vänners ögon när han via postorder fick hemskickat en tom toapappersrulle varpå två plastfoliebitar tillfästs, samt en lapp med texten "Ofarlig att titta på solen i". Okunnig om teleskopdesign som han var antog han helt enkelt att detta utgjorde sista skriket i astronomiska mätinstrument. Och skrek, det gjorde han när hans hornhinnor brändes till aska, vilket blev följden när han trotsade vett och sans och försökte räkna solfläckar en vacker dag, nyttjandes en kulram han fått av sin far och sitt nya teleskop, ihopsatt med ett annat, mycket bättre toapappersrulle/plastfolie-system. Plötsligt ringde det på dörren, och där stod kommunbekäftige Fröklund och herr Basun, med Hej och Hå i hasorna.
-"Får
vi lov att stiga in?" undrade Blötfar vänligt. "Vi vill gärna titta på när ni sitter och gör knödl här i er fina fabrik. "
-"Ehh... Javisst. Kom in bara." svarade
Otto barskt, reste sig upp och flydde ut genom fönstret. Sällskapet tog tillfället i akt att plundra lokalen på alla dyrbarheter, vilket gick mycket, mycket fort, och åt sedan upp allting.
-"Kalas!" skrek
Hå, duckade för Hejs örfil och skärpte sig ordentligt.

Wagner
stod och tittade in genom sitt eget fönster. Melankoliskt såg han sina pepparkakor, sin madrasstoppning och all tapet han hade haft omsorgsfullt lagras i konstapel Hås enorma magsäck. Dessutom slickade Hej rent i hans frys.
-"Jag sitter fast!
" låtsades han, den lille spelevinken, men putslustig som Hå var knuffade han till frysen, så att den föll omkull. Således utan rekvisita, men liggandes under frys, garvade Hej ihjäl sig. Otto Wagner funderade som vanligt på vad som egentligen pågick inne i hans fabrik. Nu tycktes två av hans gäster inleda någon slags satanisk ritual runt resterna av den kullvälta kylen, inkluderandes Hejs söndertrasade lik.
-"Nåja
, de har åtminstone roligt," hoppades Otto och gick att odla hjortron i Okechobee men misslyckades kolossalt.

Slut!
  

  

Diskutera
Konstapel Gnuzg och Det Stora Upproret.

Mårten Lind
2004-09-07, 12:12:06
Ja, det måste det väl ha varit.
Eftersom Gnuzg dog kunde han ju ändå inte haft något att göra med vad annat uppror vi kunde ha fått se, så det måste ha varit det där han i viss mån var närvarande.

Anders Bylund
2004-09-07, 12:11:06
Minsann. Det var alltsa troligen Basuns lilla hop som var det stora men latt nedslagna upproret.

Mårten Lind
2004-09-07, 12:06:57
Utflippade saker förkortar vi lidandet för.

Administrator: Anders Bylund