Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Islamabad och franske kungens spelmän

Statistics


Blue = Måns Svensson
Green = Mårten Lind

   Det finns fler problem än vad som vardagligen erkänns i kulturyttringar i stil med gatupantomim och kasperteater med flyttbar scen. Man hör visserligen ofta klagomål på ouppmärksam publik eller undermåliga framträdanden, men det huvudsakliga orosmolnet för oss som verkligen bryr oss finns istället i Toulouse. Naturligtvis kan man inte bortse från Toulouse! Denna stad har ju ända sedan senmedeltid varit Europas nav när det kommer till gatukultur. Det som sker här, sker sedan över hela kontinenten. Därför är varje icke önskvärd form av påverkan på gatukulturen i denna franska pärla av omedelbart intresse för alla utövare av dessa konstarter, liksom för dom som ser konsten som en spegel av viktiga samhällsprocesser.


När Pakistansk-Franska Gatumusikantskolan invigdes i
Toulouse hördes visserligen en och annan bekymrad röst uttrycka skepsis över hur det hela skulle sluta men snart upptäckte alla att dessa farhågor långt överträffades av verkligheten, eftersom hela den estetik som PFG lät genomsyra det pedagogiska arbetet var så extremt oförblommerat kolonialistisk rasistisk att till och med de elever som härstammade ur den mest schablonmässigt reflexrasistiska landsända tyckte att det blev något pinsamt. Till detta kom dessutom den säregna, för att inte säga sinnessjuka, riktlinjen angående lämpligt uppträdande vid officiella högtider. Denna stipulerade att samtliga gatuartister som deltog i sådana uppträdanden skulle "iakttaga sträng tystnad samt fullständig orörlighet". Dekretets vaga detaljer i kombination med den drakoniska huvudformuleringen fick det att bli något av en urban legend bland gatuartister och vissa hävdade att effekten i själva verket var så obefintlig att den inte ens var värd att kommentera.















Jean-Luc de la Picard var inte bara en bard, utan även kolonisatör, geopolitiskt ambitiös och försedd med en hakrem av allra modernaste snitt. I nummer på nummer av boulevardpressens allra mest ansedda tidsskrifter poserade han med en närmast klichéartad pondus och klanderfritt stomatolvitt leende än på den remsa av sand som utgör"tillskapad havsstrand" i Toulouse, än på taket till den av gatuartisterna mest hatade företeelsen i Bordeauxs närhet. Inget tycktes kunna rubba Picards benhårda tilltro till sin egen skönhet. Men så en dag, när han vanan trogen log brett mot hela världen som om den var hans och endast hans, kom brevbäraren gående längs gatan med ett oformligt paket under armen. "Monsigneur de la Picard?", sporde denne med jovialisk uppsyn. "Oui?" genmälde Picard. Brevbäraren konsulterade sin anteckningsbok   

  

Diskutera
Islamabad och franske kungens spelmän

Måns Svensson
2017-08-18, 08:45:35
Mmm.

Mårten Lind
2017-08-18, 05:18:27
Hujedamej vad detta trampar vatten.


Administrator: Anders Bylund