Statistics

   CURRICULUM VITAE


Jan Adalrik Hilmersson







Utbildning


1951-1955 Daghemsbarn hos Asta Åhlander på Torggatan, Skillingaryd. Fokus på mänskliga interaktioner och viss estetisk verksamhet, främst fingerfärg. 1956-62 Grundskoleundervisning vid Tranemoskolan. Inga egentliga betyg men goda vitsord vid kvartsamtal. Per "muntlig överenskommelse" skyldig att hålla skolfanan högt, särskilt i "offentliga sammanhang." Kobenthet anledning till uteblivet deltagande i skolgymnastik och kretsmästerskapen i bordtennis. Jag har alltid stått för min uppfattning att kobenta ska sitta still i båten.


1963-1966 I strid med mors önskan avlade jag studentexamen vid Tavastehus gymnasium på fjärde försöket. Jag började som latinare, men gick till slut upp som rörmokare med extrakurser i semaforkommunikation.


1967 Mitt "anno terrible", som dock givit mig erfarenheter jag skulle ha stor nytta av om jag någon gång fick ett arbete.


1968-1971 Landstrykare i Kristianstadstrakten, senare även runt Sölvesborg och Bromölla. Lärde mig att se möjligheterna i en halv konservburk bruna bönor och en tändsticksask.


1972 Fristående kurs i ADB på gymnasiet som ligger någonstans i trakten av... här blir jag osäker, men typ sydöstra Mellansverige eller åtminstone Sverige, det är jag hyfsat säker på eftersom jag aldrig haft råd att lämna landet eller ens vet hur man gör. Kursen gick, efter några försök, skapligt, även om jag inte fick några "kurspoäng" eller vad det kallas. Jag tycker generellt att det är lite kul att utveckla min potential.


1973-1975 Försökte utveckla min potential på olika vis och misslyckades med allt utom min syn på olika aspekter av kommunistisk diktatur, där jag med hjälp av klotter i diverse busskurer och under järnvägsbroar gjorde tydligt för alla att jag hade högljudda synpunkter på olika saker.







Anställningar


1976 -1977 Doktorand med falskt examensbevis vid den namnlösa kommunala fortbildningsanstalten i Månkarbo. Mina obefintliga förkunskaper tvingade mig att verkligen konfrontera mina egna förutfattade meningar om betydelsen av så kallad självförverkligande verksamhet. Särskilt vill jag här rikta skepsis mot all sysselsättning i stil med att läsa på, ha torrt på fötterna och att i förväg bilda sig en välgrundad uppfattning.


1978 Kort halvtidsvikariat som papperskorg på Centralskolan i Gusum. Mitt livs lyckligaste tid, på sätt och vis. Tyvärr jämfördes jag på ett orättvist sätt med den ursprungliga papperskorgen och framstod därför i ofördelaktig dager i vissa hänseenden, som omkostnader, pålitlighet, social kompetens och diverse andra löst formulerade "egenskaper". Personligen tycker jag att det inte i sig borde varit mycket att orda om.




1979-1981 försökte jag ideligen att medverka på olika seminarier vid Volvos verkstäder och på andra sätt göra mig ett namn i bilbranschen. Det lyckades såtillvida att jag bytte mellannamn till 242, efter bilmodellen. Jag bytte senare även efternamnet, till Bolinder-Munktell. Resultatet av dessa bestyr godkändes inte av vare sig skatteverket eller något av de bolag som drog lans för att skydda sina respektive varumärken. Jag har sedermera kommit till insikten att detta måste ha varit första gången som jag nästan hette Bolinder-Munktell!




1982 Fender på lastfartyget Aurora som gick frakt mellan Nordkap och Toronto. Fullgjorde samvetsgrant mina åligganden hängande på babords sida i alla väder. På grund av det smala hamnanloppet i Reykjavik ådrog jag mig diverse kläm- och krosskador i magpartiet, men vägrade att ge tappt för något så bagatellartat. Det ledde dock tyvärr till avsked från posten när jag inte fullt ut lyckades med att dämpa stöten mot kryssningsfartyget Vega och vissa plåtskador kunde konstateras.

1982-83 Fender på det plåtskadade kryssningsfartyget Vega, som hela denna period låg i torrdocka i Godthåb. Enklaste sättet att beskriva min upplevelse: Kallt. Korrektaste sättet att beskriva: värdelöst och delvis farligt. Men om jag fick, skulle jag göra om detta CV och försköna min Grönlandsvistelse. Jag skulle berätta om plommon och andra trevligheter, om behaglig badtemperatur och ett oföränderligt vänligt bemötande oavsett omständigheterna. Då skulle jag nog få jobb.


1984-1986 Diverse småjobb, till exempel ankartross på kryssningsfartyget Vega och barlast på samma fartyg. Även dörrstopp till kryssningfartyget Vegas bogvisir i september 1985. Dörrmatta på tullkontoret i Longyearbyen julen samma år. Avsked efter nyår, förmodligen eftersom budgeten för dörrmattor överskridits.


1987 Uteslutande verksam som isoleringsmaterial i väggen mellan kallförråd och hamnkontor i Longyearbyen. Jag erkänner att "verksam" och"uteslutande" inte bör tolkas snävt; jag stod lutad mot väggen, varefter ett kallförråd byggdes runt mig medan jag sov. I efterhand"vistades" jag i förrådet snarare än fullgjorde ett åliggande, men samtidigt måste min kropps inneboende värme ha gjort sitt till för att skydda hamnkontoret från allehanda nedkylande processer. Jag fick emellertid svårt att fortskrida min insulerande syssla när hamnkontoret fattade eld och brann. Å andra sidan var ju isoleringsbehovet under dessa förhållanden avgjort mindre, varför jag med gott samvete kunde fokusera på att ta mig loss och lämna kallförrådet, som vid det laget var alldeles förstört. Tyvärr blev jag nästan omedelbart misstänkliggjord såsom anstiftare av branden och dömdes i en rudimentär"rättegång".


1988 Satt internerad på Longyearbyens öppna anstalt för vård. Tog tillfället i akt att ytterligare stärka mitt kontaktnät via ingående samtal med andra människor. Utvecklade ytterligare min praktiska erfarenhet genom att oombedd agera på olika sätt i olika situationer. Har förstått att detta anses meriterande.


1989 Frigiven. Jag lyckades först inte förstå skillnaden (anstaltens dörrar var alltid olåsta och personal saknades i stort) vilket en tid fick mig att dröja kvar i mitt tidigare fängelse. När jag senare insåg att jag var ensam och kunde gå ut, slog det mig att livet blir vad man gör det till, och att i mitt fall fanns det utrymme för att göra något bättre av 1990 än vad som skulle bli fallet. Omedelbart därefter fick vulkanen Aina ett av årtusendets värsta utbrott och jag begravdes under aska.


1990 Tjänstgjorde som fornlämning enligt gängse definition ("varaktigt övergiven"). Fick sparken när jag hittades av några kulturmiljövårdare som körde mig i Hoffmans fornlämningsregister och fann att jag varken ingick eller borde ingå. Ett så uppenbart brott mot praxis menade de vara mer än skäl nog för att inte bara forsla mig ur den jordkula jag legat i utan också för att säga upp mig, trots att den formella grunden för detta får anses svag då jag egentligen aldrig var anställd.







1991-1993 Försökte få anställning som klorofyll i diverse olika buskage i trakten av Tomsk. Listar nedan stäppväxter i arrogansordning:


Den där ganska lågväxta busken med vassa blad som är så jävlig att springa barfota i. Förvägrade mig åtskilliga stunder av sorglös njutning och dessutom anställning, eftersom jag är säker på att den hatar den mänskliga rasen i allmänhet och mig i synnerhet. Skitväxt.


Ljung är riktigt jävla drygt.


Mindre fårsvingel är botanikens värsta exempel på ett helt odrägligt och oförskämt litet skitgräs. Nog sagt.


Den där missunsamma taggiga bärväxten som brukar finnas där man minst anar det. Fy fan för den jäveln!


1994 Ansvarig för HR-frågor på ett statligt arkiv på Hallands väderö. Nästan genast fick jag personalens förtroende, tror jag. Jag är särskilt nöjd med hur jag tydliggjorde personalens respektive, fru Göransson. Hon behövde det, sannerligen!


1995-1998 Avancerade till arkivchef. Gjorde stor sak av att osynliggöra syfte, rutiner och personal gentemot intressenter, skattebetalare och inte minst internt. Min ledarfilosofi började precis ta verklig form och jag har under åren som följde många gånger konstaterat att min potential verkligen utvecklades i det där arkivet! Hösten 1998 blev särskilt minnesvärd, eftersom större delen därav åtgick till planeringen av den skulptur som enligt åtminstone vad jag hade hört önskades av olika organisationer och privatpersoner, föreställande mig själv med ett representantivt urval av mina bästa promemorior under ena armen och med ett gammaldags muskedunder i andra handen. På många sätt betraktar jag detta som inte mer än rätt och på ytterligare andra sätt som en veritabel skymf; nog vore jag, med min utvecklingspotential minst lika betjänt av bibliotek uppkallade efter mig som någonsin obrukbara statyer!


1999 Tjänstledig från arkivet på grund av utbrändhet. Alltför många människor idag tampas med en svårighet att separera arbete och fritid, och sömnsvårigheter kan leda till problem med återhämtningen. Denna problematik kan förvärras av en långt gången schism med en egen bild av hur en produktiv samhällsmedborgare bör agera.


2000 Utvecklade min potential på flera håll som resultat av orättfärdigt avsked.


2001 Fortsatte utveckla min potential. Återvände till Godthåb för att stämma av läget med min fenderkollega från tiden i torrdockan, och fick då erbjudande om en befattning som fiskmås på en nedlagd pir några mil från Thule. Jag tackade naturligtvis genast ja.


2002-2017 Fiskmås på den gradvis alltmer sönderfallande piren "Thule:Qaanaq 12". Inga sjukdagar.







Övrigt







Licens för framförande av gaffeltruck saknas sedan hösten 1988 eftersom jag råkade äta upp den.


Intyg från skolsköterskan vid Tranemoskolan (Ester Germunds) som styrker min utvecklingspotential.


Vinnare av"Förrådspokalen" 1987. Pokal och diplom förkomna.


På avtalsbaserad grund kan jag inte avslöja några detaljer, men så mycket kan jag säga att jag är hemlig agent eller kanske inte.


En gång såg jag Gösta Bernhard på Rätt Pris, fast det var faktiskt lite fusk eftersom jag förföljt honom.


Publikationer







Hilmersson, J.A. Idag. CURRICULUM VITAE. Egen utgivning.







Sagt om mig (uppsnappat eller hört ryktesvägen):


"Hilmersson är ju för fagerlund komplett socialt missanpassad!" (Åke Franz, rektor, Gusum)


"Han är som fornlämning betraktad underkvalificerad för jobbet" (Hildur Starridottir, kulturvetare, Island)


"Om det inte varit för Janne så hade vi kanske kommit någon vart!" (Preben Freud, kapten på lastfartyget Aurora)


"Ge mig ett dussin gubbar och jag garanterar er att inte en enda av dem kan omvandla solljus till purjolök eller ens se någorlunda rätt ut placerad i en papplåda bakom en sämre busskur." (Hr Oskarsson (?), hörd i förbifarten under en promenad 1979)







Fysionomi

Ca 160-185 cm lång.


Två fötter, en i slutet och en bakom.


Hår och ben.


Begagnad Citroen i garage.


.Ett par saker till i samma garage, som med viss rätt kan tillskrivas delar av mig. En del av dem kan sägas utgöra mitt korpus medan andra kan sägas vara yttre illustrationer av min själ. Exempelvis gestaltar den rostiga kofoten aspekter av min utvecklingspotential.