Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Med kepsen bak och fram i Frändefors

Statistics


Blue = Måns Svensson
Green = Katarina Berlin

   Den mumie som upptäcktes vid rivningen av Brålanda folkskola var i tämligen malätet skick, men rönte en hel del uppmärksamhet detta till trots. Hur mumien hamnat inuti väggen på skolan kunde man inte fastställa med säkerhet, men att skolbyggnaden var rödmålade syntes med blotta ögat och mumiens rödfläckade lindor tydde väl på att den kanske hade haft något att göra med den bristfälliga fasadrenoveringen. Den firma som anlitats hade inte dokumenterat åtgärderna, men hävdade bestämt att några mumier inte använts som isoleringsmaterial. Inte heller hade de iakttagit någon med förtorkat utseende och vit klädedräkt med renoveringen pågick. Däremot var skolvaktmästaren säker på att han sett en snetänd tjackpundare utanför Konsum samma dag som skolan tilläggsisolerades. Kanske hade denne vaktmästare något att dölja, menade en del, och dom hade nog rätt. Vaktmästaren hade nog betett sig skumt ibland ofta slog han en lov kring saker, påminde sig vissa. Många på skolan hade blivit av med lösa föremål såsom pennor, suddgummin eller små små slåtterbalkar som eleverna tyckte var coola just nu. Men det märkligaste av allt var att man kunde se honom utklädd till Tage Erlander vid de mest opassande tillfällen, pga detta ville många tro att han var genuin och ärlig. Med facit i hand var nog vaktmästaren trots allt en hederlig man. Men målarmästaren då? Var han verkligen den han utgav sig för att vara? Kom han verkligen från Mjölby? Han pratade ju Värmländska och hade dekaler på bilen med "rör inte min kompis". Efter att man gjort en kontroll i belastningsregistret visade det sig förvisso att han hade fortkörningsböter, men inget tydde på att han skändade mumier. Istället riktades blickarna mot den lokala Rotaryklubben, vilken alltid fungerat som ett lite väl perfekt och godhjärtat initiativ i det lilla samhället. Dessutom brukade klubben ha sina möten i skolans aula varje hösttermin, vilket var misstänkt. Ingen kunde förklara varför mumiens klädedräkt var av tjärpapp, men att tjärpapp använts till takbeläggning hemma hos två-tre Rotary-medlemmar var allmängods i folks medvetande. Trots detta misstänkta förhållande avfärdade Rotaryklubbens ordförande alla anklagelser på ett onsdagsmöte. "Rent nonsens!", var den sammanfattande kommentaren. En snedseglare från Dals-Långed började skratta, men föstes genast åt sidan. Nu gällde det att återupprätta Rotarys ära och heder och det skulle inte komma någon och förstöra det nu. Eftersom Rotary-ordföranden visade tecken på allvarlig oral inkontinens och rent allmänt betedde sig odrägligt och arrogant var det flera som i efterhand ville se honom dömd för vad de kallade uppsåtlig överlägsenhet. Det gick dock i regel dåligt eftersom tingsrätten envisades med att bara avskriva fallet som "nonsens". Upprörda röster kallade detta för ett rättshaveri, men det fanns också de som själva var rättshaverister. Flera av dessa hade gått i just Brålanda folkskola och eventuellt även tagit realexamen vid läroverket i Frändefors, även om det fanns invändningar mot att detta vore möjligt. Denna problematik till trots så var det inte uteslutet att någon tagit någon form av examen. Därför kunde man nog misstänka både det ena och det andra, till exempel att Rotaryklubben mumifierade oliktänkande och utsocknes. Man kunde säkert hitta fler mumier, framkastade någon och satte igång en utgrävning i stor skala kring olika byggnader, både sådana som hörde till kommunal verksamhet och privata fastigheter. Vem som egentligen ansvarade för de uppkomna schaktmassorna var en fråga som vållade stor oro. Tjänstemän från tekniska kontoret kom och kliade sig i polisonger och petade på varandra med uppfordrande min, men ingen vågade riktigt ta bladet från munnen och tala om vad som gällde. På så vis kunde utgrävningarna fortsätta, mest nattetid. Försök att identifiera utgrävarna misslyckades gång efter annan pga man i en patetisk sammansvärjning hade satt varandra under bevakning i ett cirkelresonemang. som trotsade all begriplighet. Snart var de som tänkt gripa utgrävarna själva utgrävare och jordhögarna bara allt större. Sedan, när de insåg att inga mumier fanns att finna och att de själva blivit de som de själva hade hatat och försökt infånga, blev situationen helt perplex. I en intervju i tidningen Dalslänningen några år senare berättar en av deltagarna att folk grät och slogs omvartannat när utgrävarna kom på sig själva med att vara just utgrävare. Man rev därför även skolan i småbitar i ren panik och sen, när man i ruinerna upptäckt ytterligare en mumie tog det hus i helsike. Kommunen förbjöd användning av spadar på offentlig plats och skickade ut en propå där man la ut texten om det olämpliga i att gräva i allmänhet och runt offentliga byggnader i synnerhet. Den första mumien var nu redan glömd eller åtminstone gamla nyheter. Den andra mumien däremot fick sådan uppmärksamhet att tidningarnas upplagor sköt i höjden och folk lät tatuera mumier på alla tänkbara kroppsdelar samt även några otänkbara. Nog om det.


Skolan
revs alltså två gånger vilket kan tyckas märkligt. Saken har diskuterats länge och väl och många menar att det var fråga om två olika skolor, nämligen Frändefors skola och en till skola med rödfärgad träfasad och spröjsade fönster. Vad den andra skolan heter framgår i första kapitlet i den här stafettberättelsen (BRÅLANDA). Att det ändå uppstod förvirring kring dessa skolors respektive identitet kan bero på Dalslänningarnas bristande sinne för sådana saker som geografi och ortsnamn. Faktum är att undersökningar visat att den intellektuella förmågan i vissa delar av Dalsland var tämligen bristfällig när det kom till kritan, kanske pga skolbrist. Det fanns dock ett och annat som talade för att börja om med folkbildningen i detta västbelägna landskap. Att då riva skolor och leva om var ju inte nödvändigtvis helt fel under sådana omständigheter. Om man ser det som en bortrensning av allt gammalt och ömkligt och en möjlighet till nystart så kan det ju tvärtom vara det som behövs.


Den nya skolan i
Frändefors byggdes i dalsländsk stil och det innebar brunt tegel, trånga dörröppningar och mossgröna heltäckningsmattor i alla tänkbara utrymmen. När kommunalrådet invigde bygganden råkade man av bara farten uppföra den provisoriska talarstolen på en bristfälligt konstruerad scen i den grop i vilken man skyffla ned resterna av den gamla skolans tapeter. Det var såklart lite pinsamt, men fick ändå oanat positiva konsekvenser då det väckte viss munterhet när kommunalrådet snubblade och svor ljudligt.


Efter skolans återinvigning
föreslog någon att man skulle placera en glasmonter i entrén i vilken mumierna skulle visas, mest som en kul grej. Debatten i lokalpressen lät inte vänta på sig. Från folkpartistiskt håll framhölls rätten att själv få välja om man ville ha en mumie i en monter i sin valda skola men vänsterpartiet menade att alla skulle gå samman i lokala mumiebytarringar så att varje person kunde få lära känna mumien och ha den lika länge. Lokalpartiet ville gärna ha mumifierade katter också och framhöll att bristen på ordning och reda i kommunens skolor ofta beror på otydliga spelregler, inte minst när det kommer till mumier. Moderaterna visade tecken på viss tveksamhet gällande mumierna, det var å ena sidan i linje med idéen om skolors marknadsföring av särart och identitet, men å andra sidan kan knappast mumier sägas ingå i välfärdens kärna. Miljöpartiet hade senast någon frågade ingen ansvarig för frågor som rörde forntida egyptiska tvångstankar, men menade på allmänna grunder att det kunde vara bra med mumier som kolsänkor av klimatmässiga skäl. Oenigheten var stor och frågan hamnade dessutom i nationellt blickfång när kommunstyrelsens ordförande gick emot majoritetsbeslut i kommunfullmäktige och tillät mumier i klassrummen till varje elev. "Viktigt att se möjligheter framåt med de lokala erfarenheter vi samlat på oss här i kommunen", hävdade ordföranden och när han blev ifrågasatt så blev han bara ivrigare. Snart hade varje elev en egen mumie att köra runt i en liten hjulförsedd sarkofag. Kostnaderna för "mumie-bonanzan" som den skämtsamt kallades sköt i höjden rätt fort och många hördes nu kräva mumier även i förskolan för rättvisans skull. Samtidigt kom en kraftig motreaktion mot det faktum att det egyptiska folket så hänsynslöst utnyttjades för en kommunal fåfänga så gränslös och omotiverad att motstycke saknades i modern tid. Dessutom uppstod ett envist rykte som gjorde gällande att det tjänades grova pengar i det företag som en svåger till ordföranden ägde, ett bolag med mumieimport och tveksamma affärer med egyptiska antikviteter. Ordföranden förnekade först kraftfullt att han var svåger med företagaren men det blev snabbt ohållbart. Då försökte han bedyra att mumierna var lokalproducerade och inte importerade, men detta avslöjades snart som en bluff då ingen kunde erinra sig att det någonsin funnits en tradition av balsamering i Dalsland. Efter tre år med mumieskandaler, skrev lokaltidningen, borde kommunstyrelsen ta sitt ansvar, styra upp situationen samt avgå. Så skedde ej, utan istället köptes lokaltidningen upp av ett skalbolag och lades ned. Med detta i ryggen kunde kommunstyrelsens ordförande, tyckte han själv, både fortsätta på sin post och göra ytterligare försök att profilera kommunen som"Sveriges mumietätaste kommun" vilket skulle skapa fler arbetstillfällen, ökad jämställdhet, och en attraktiv boendemiljö, allt detta uteblev dock och upprörda röster krävde att nu fick det sannerligen vara nog. Demonstrationståg drog gatorna fram och skanderade: "Död åt mumierna! Ner med kommunstyrelsen". Folkmobben stormade skolan och rafsade ihop de mumier de hittade och slängde dem i stor hög på skolgården, nu skulle de förbannade mumierna gå hädan en gång för alla! Bensin hälldes på och någon hämtade en låda med fyrverkerier som blivit över sedan nyår. Tändstickor letades fram och bålet tändes i en unison gest av avståndstagande. Det brann bra och stämningen blev framåt kvällen riktigt lättad. Man skrattade och tjoade och dunkade varandra i ryggen. Mer brännbart samlades ihop. Möbler och skolböcker, diverse kvarglömda kläder och annat. Sedan gick man i samlad trupp och satte eld på resten av skolan och på kommunhuset och allt annat. Återigen fick skolan alltså bli rov för mobbens fåfänga försök att bringa ordning, men även övriga personliga tillkortakommanden rymdes inom ramen för det raseri som sprutade ur var och en. Frändefors brann och nu kände sig kommunalrådet på sätt och vis att han nått sitt mål.   

  

Diskutera
Med kepsen bak och fram i Frändefors

Måns Svensson
2016-04-11, 18:29:38
Blev lite strul när jag skrev på telefonen tidigare. Lyckades skriva två inlägg i rad här, men om du bara tar bort det sista inlägget och sen skriver som vanligt blir det ingen skillnad (Blev samma på nyponen, men där var det ju jag som startade den, så det kunde jag fixa själv.)

Katarina Berlin
2016-02-07, 10:28:05
Jo det är lite motsägelsefullt...men se det som att det bara gör det hela mer intressant...

Måns Svensson
2016-02-07, 02:00:32
Jovisst, men jag tänkte nog mer på att det är konstigt att säga att vaktmästaren gör en viss typ av saker ibland, för att sedan direkt ta ett exempel på detta och säga att det händer ofta. :-)

Administrator: Anders Bylund