Statistics

   Clemens Möllers comeback som artist var enastående i det avseendet att knappast någon annan än han själv trodde att han skulle överträffa sin hit"Gå över bron". En känd producent som vill vara snäll tog sig tid att förklara hur en hitlåt fungerar. Slumpen har slumpat sig så , menade han, att man visste aldrig vilka one-hit-wonders som skulle dyka upp i ens inre spektra. Att Clemens lyckats en gång tidigare var nog mest just en slump. "Lägg ner", rådde producenten vid mötet, "du hade bara en chans och ofattbart nog funkade det." Nog gav Clemens fan i vad folk sa, men med facit i hand hade han för ovanlighetens skull tagit sitt förnuft till fånga. "Okej", sa han, jag satsar på något annat". Sagt och gjort. Clemens började se sig om efter en annan möjlighet att slå sig in på kvällstidningarnas löpsedlar. Först tänkte han på skådespeleri men det slog honom att det var så många föredettingar i den branschen som hela tiden förlöjligande sig själva motverkade alla andra. Istället ville han nog hänge sig sig åt måleri, litografier och etsningar. Hans passion för tavelkonst var dessvärre obefintlig, men med några penslar och lite sånt skulle han säkert nå berömmelse och ära, tänkte han. Frågan var bara motivvalet, abstrakt eller föreställande, Clemens hade bara vaga uppfattningar om vad god konst egentligen innebar. Han insåg dock att det kunde bli knepigt. Han mindes vagt att han på en bildlektion i högstadiet hört något om mustiga penseldrag, detta dock yttrat mer som kritik. Men va fasen, Clemens kände att det här nog skulle bära hela vägen ändå. Fram med målargrejer och på med baskern, så skulle det nog bli nån skit som kunde gälla som sk "stolpskottskonst" till helgen eller så. Om inte, vore det ett tecken på alltings jävlighet och en bekräftelse på att det vore helt rätt av de som häcklade Clemens försök till comeback att fortsätta med det. Nja, det här med måleri var kanske en tvivelaktig sysselsättning. Istället borde man kanske satsa på träslöjd? Hyvla, banka och såga och svarva förstås, det kan väl inte vara svårt? Clemens vägde ett trästycke i handen redan som barn och det ville han räkna sig till godo nu som aspirerande stjärna i träbranschen. Med en rasp ocj något mer satans tillhygge skulle det jädrar i min lilla låda bli en praktpjäs i cederträ. Några telefonsamtal senare stod det klart för Clemens att svarven han haft i åtanke låg nedpackad på exets vind, äsch... Knappast lägre att ringa och be om att få titta om den låg kvar. Jahaja. Exet alltså, vilken jävla soppa DET var! Först hade Clemens råkat säga i en intervju att Carina (exet alltså) var en illegal invandrare med nymfomani, det var menat som en beskrivning av verkligheten men uppfattades som ett billigt skämt. Många hade hört av sig och på sociala medier var drevet i full gång. Efter det tog Carina över tolkningsföreträdet och Clemens fick se sig själv grundligt utskälld i precis alla tänkbara sammanhang, bla vid en bingokväll i Ljurhalla, sydöst om Alingsås. Åt fanders med bingohallar och exflickvänner! Och skit i slöjdprylen! Nä, riktiga skulptörer jobbar i sten. Så talade Clemens och ingen lyssnade, naturligtvis. Därför började han leta efter ett extraknäck vilket blev som biljettkontrollör vid Sprithistoriska museets filial i Gäddede.


Clemens slutade höra av sig till vänner och familj efter några månader. Man tog det som ett tecken på att han mådde bra och att han äntligen hade funnit sig själv och sitt inre lugn. Efter ytterligare ett halvår tyckte Clemens tremänning att man kunde avskriva släktskapet mellan dem och låta Clemens citat: "sköta sig själv". Andra, mer närstående var också inne på detta, men arvsgången var mer än lovligt komplicerad. Istället kom man överens om att låtsas som ingenting, men samtidigt i det fördolda försöka tillskansa sig spillrorna av Clemens tidigare av fastigheter och förmögenheter, dock insåg man att krångel kunde följa.


Vad Clemens beträffar så var det ingen som riktigt blev klok på honom redan innan han kom bort. Och nu var han alltså borta. När Skatteverket började skönstaxera honom hände ingenting. Tidigare hade ju reaktionen från Clemens blivit närmast pyroteknisk vid dylika påtryckningar, men nu hördes inget alls. Clemens satt vid sitt köksbord därborta i Jämtland, trodde man, i själva verket hade han kanske inget bord, trodde Clemens själv. Dock hade han på sista tiden haft fullt sjå med att sortera alla intryck som bara vällde in över honom och han hade fått allt svårare att fokusera på viktiga saker, som exempelvis var han lagt sin samling med Wizex-skivor eller var han bodde och varför smörpaketet stod i tvättstugan. Han visste inte att han var kallad till tingsrätten för att svara på frågor om sina ekonomiska förehavanden. Inte heller var han medveten om vad som överhuvudtaget hade hänt utanför huset där han bodde. Inte för att något minnesvärt hade ägt rum i Gäddede, men själva principen var ändå tillämpbar såtillvida att något skulle ha kunnat hända och det kunde vara viktigt. Just den typen av bekymmer bekymrade inte Clemens. Han hade gradvis åldrats och nu skulle någon som aldrig sett honom förut inte känna igen honom som löpsedlarnas konung. Med fårat ansikte, stripigt och tunt hår, och en klick rinnande lös-snus i mungipan liknade han närmast en illasinnad karikatyr över en misslyckad föredetting, vilket han förvisso visade tydliga tecken på men bakom den gistna fasaden var det ännu värre. Clemens var helt lost, hade tappat all glans och lyster och minst hälften av sina visdomständer. Vad som var något oklart var om han fortfarande åt kalaspuffar varje morgon som tidigare, eller inte. Faktum är att detta var det viktigaste som i nuläget berörde Clemens göranden, men eftersom han faktiskt åt kalaspuffar var åtminstone detta någon slags hållpunkt. Ofattbart nog var det detta som skulle bli grunden till Clemens häktning för förargelseväckande beteende. Det som hände kan inte helt klarläggas men i stora drag verkar det som om Clemens hade klätt ut en liten julgran i säckväv och lustig manchesterhatt, varefter han själv bytte om till julgranskostym med skitfula näbbskor till, sedan loafers när näbbskorna sprack. Som man kan förstå var det hela ett spektakel utan sans, men tanken var ju god från Clemens. Eller nja, den var inte genomtänkt alls förstås. Men hur det nu var, så tog Clemens julgranen och använde den som en lustig sidekick i den gatuteater ett frilansande gäng just höll på att sätta upp. Lustigt och lustigt, nja förresten. Obegriplig är en mer passade benämning, julgranen nyttjade Clemens som obegriplig sidekick. Ja ni må tro att det blev kalabalik där på torget när gatuskådespelarna försökte kasta Clemens i fontänen och julgranen ned i en container med byggavfall. Nu strömmade tysk ful-house ur en rostig Volvo som gled förbi och Clemens tappade greppet. Kastandes kalaspuffar åt höger och vänster med flackande blick störtade han hejdlöst i armarna på en visserligen pensionerad men ändock handlingskraftig major vid namn Göran Holmberg. Denne satte sig bryskt på Clemens och tillsade de kringstående att avlägsna sig från platsen. När polisen kom var Clemens medvetslös, men arresterades prompt och sattes alltså i häktet. Det är inte helt klart om det rättsliga efterspelet verkligen i alla stycken var korrekt, men vem brydde sig om sådant när man nu äntligen hade någon att skylla alla märkliga händelser och olyckor på. Clemens som var konflikträdd lyckades inte föra sin talan utan fann sig i nöjet, som han sa. Där i häktet fick han lunginflammation och i feberfrossor halkade han på en liten bit näver som av en händelse hade ett hemligt budskap inristat på baksidan. Då Clemens var vidskeplig åt han genast upp näverbiten och fick en uppenbarelse, han såg hur hela Sverige skulle hylla honom! Vilken fantastisk comeback!