Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
På en balkong i Pålsboda

Statistics


Blue = Måns Svensson
Green = Katarina Berlin

   Freden i Brömsebro år 1658 var det fred eller krig? Det borde ju ha varit FRED! Just så. Men i mina anteckningar från år 1659 Går uppgifterna om detta isär  . Först skriver jag att det var fred, precis som man brukar. Sen skriver jag att man ändå hade blodbad på blodbad som om ingenting hänt. Nu vet jag varken ut eller in. Kan jag få ta ett bloss i min sjöskumspipa så ska jag vara vid mina sinnes fulla bruk sedan. Nämen så lustigt, har du också skepparkrans och potatisnäsa?  Följ med ut på balkongen så ska jag visa askkoppen som jag fick av Karl Granlund, gjord av porfyr faktiskt. Ja, lite gnisslig dörr porfyrdörrar bli ofta gnissliga faktiskt. Min kärlek till porfyr går att förklara, men endast under en längre middagsbjudning.  Redan på 1630-talet kunde man i Brömsebro se diverse bruksföremål som förfärdigats i bjärt kontrast till föremål utan praktisk användning tex te-silar utan hål eller meningslösa barkbitar. Dock undrar jag verkligen över det här med kvaliteten på piptobak nuförtiden, det är inte samma som när jag var i Holstein-Gottorp 1723 och köpte in konstverk  som förmodligen stulits från olika kyrkor och katedraler runtom i nämnda furstendöme. Deras piptobak var fyllig och aromatisk, som en robust fläkt från österlandet. Härliga minnen. Man bara låg där, drog i sig röken i bloss på bloss, på bloss. Ingenting kunde rubba en, himlavalvet krökte sig sig över mitt gyllene hårsvall likt en gigantisk  badmössa av PVC.  Den här tobaken är undermålig, fadd, tunn, smaklös som ett hånfullt slag i mitt plöfsiga rödflammig ansikte. Fy! Du gillar den inte heller? Jag har en vattenpipa också , du kan få prova om du vill. Ok, senare.  Då kan vi  blossa på med den här gamla skittobaken ändå då. Nä nu är det en gång för alla dags för en rejäl grogg. Sätt dig, så ska jag blanda, sedär, julmust! Utmärkt. Och så tar vi i lite MCPA...jag vet att dom säger att man inte ska dricka  sånt, men folk pratar så mycket skit jämt. Sådär, å så  fyller vi på med rikligt med med vodka och sarsaparil. Nu ska vi ha riktigt trevligt här! Sätt dig ner i solstolen här och var som en människa. Jo men nog är det lite smårisigt väder? Inte då. Ta för dig. Jag minns en kväll i Travemünde, månens kalla och skoningslösa sken över slottsruin och jag spatserade så där yvigt som bara jag kan. Hursomhelst  , nu tar vi och sköljer ner de här fina havrekexen med den där groggen, och sen ska jag bjuda på nåt annat gott serru. Åhej! Jävlar, det rev! Haha! Nu blir det picklad gädda! Nu undrar du var det receptet kommer ifrån  , förstås. Jo, på 1820-talet nedtecknade Brutus von Wellenfeldt ur minnet alla observationer av gädd-anrättningar som han råkade på . Dessvärre gjorde han inget nedtecknande av just gäddbiskvier eller picklad gädda. Så därför har jag gissat vad han torde ha skrivit och resultatet har du här. Själva gäddan skuren i småbitar och med viss möda nedtryckt i glasburk. Den får vi lätt upp med ett slägg-slag eller genom att vrida locket motsols  . Få se, vilket porslin vi ska ta har jag inte bestämt än... här har vi Ostindia i en liten ask. Varför inte?  Då dukar vi supé. Langa hit besticken och kristallglasen. Lite grus i maskineriet får vi ta,  eller "grus i krävan" som min gamle vän Hans Lohman alltid brukade  säga när han stupfull låg med hakan i kläm mellan en hög grus och  och sådan där gammal trampsymaskin som låg slängd på gödselstacken.  Akta fågeln! Aj,  nä nu, serverat! Jaja, potatis, ja.  Varsågod, pantoffler, som vi sa nere i Böhmen om potatis. Öppna terrinen så finns det en bruksanvisning där. Ja, till hur man brukar göra med den här terrinen alltså. Smakade filmjölken  bra? Asch, släng den den är nog gammal  . Över räcket bara, tjosan! Så, härligt att sitta här och....ta en grogg till? Självklart. Vi blandar väl  lite Explorer med Nuance och toppar med lite cyklopropan. Aahh, underbar kväll, eller hur? Man riktigt jäser upp på nåt vis. Utsikten är väl kanske rätt underbar om man förtränger förfallet bakom brandstationen och alla ogräs, lövsly och uppeldade bildäck som ligger  här och var. Om man blickar ut över  vissa delar av Sibirien kan man beakta det  fåfänga i vår mänskliga strävan. Nu behöver vi en vederkvickelse av det mer andliga slaget. Ge mig Buddha-statyn som ligger i resväskan där. Sådär. Det var det. Nu ska jag berätta om den där gången då jag vikarierade som förman på häftstiftsfabriken  här i stan. Från början skulle jag bara in på ett par dar för att fixa några läckande rör, men Nisse Antonsson tyckte jag hade fallenhet  för arbetsledning efter det att jag rådigt hade pekat med hela handen  i något sammanhang fick jag genast befordran som kvalitetsansvarig på avdelningen för kvalitetsgranskning. Med emfas visade jag enda vägen mot...mot personaltoaletten om någon i arbetsstyrkan behövde. Jajamensan! Här kissar vi. En efter en, ställ er på led och lämna häftstiften  utanför. Så sa jag! Och sen var det bara plain sailing! Jag fick ofta tillrättavisa  en liten man som envisades med att ta med sig nävavis med  häftstift vart han än gick. Det ställde ju till obehag för alla som han gnuggade sig mot i kön till toaletten. "Sluta upp med det där, det sticks. Sa jag. Alltså förut.", sa jag. Det var då. Nu är det ingen ordning där längre, har sett hur man blandar olikfärgade häftstift i samma behållare och slänger fullt funktionsdugliga klädhängare i behållaren för kasserat material. Ta lite mer gädda! Seså, vad inte blyg. Jo, den där lille kamrern nere på fabriken, han som gnuggade sig mot övriga medarbetare. Han blev såsmåningom så övermodig att la häftstift på fönsterbrädet i matsalen. Till och med på direktörens del av fönsterbrädet! Ja, dra på trissor. Han blev omplacerad först. Rutewall hette han. Nere på emballageavdelningen fick de spader när de fick in Rutewall, men vad skulle de göra? Karln hade fackliga förmåner och kontakter, han kunde inte utan vidare ställas åt sidan. De kom till beslut om att han skulle få arbeta med defekta kartonger och reklamationer, på kvällar med OB-tillägg och gratis gurkvatten om han blev törstig. På morgonen efter den första arbetsdagen var kollegorna förtvivlade. Hur i hela friden hade karln lyckats fylla handfatet på personaltoaletten  med cement? Och hur kom det sig att det styrdokument som man gemensamt antagit och som skulle fästas upp på anslagstavlan, återfanns insmetat med gurkmajonäs under 2 ton sockerbetor ute på personalparkeringen. Ja, diskussionerna gick ju såklart högljudda. Var Rutewall befann sig var alltid en överraskning, Så även denna gång. Karljäveln var ett arbetsmiljöproblem, men skyddsombudet var inte heller behjälplig i ärendet. Den idioten - Brogren hette han, var en mjäkig och ryggradslös hedersknyffel som hade allierat sig med vidriga och underbata damer i receptionen, Ulla-Lena och Lill-Stig och allt vad de hette därnere. Nåväl. Rutewall hade på något vis lyckats fjäska sig in hos Brogren. Så fort nån olägenhet uppstod och man kom springande för att påkalla uppmärksamhet, brukade Brogren bara göra en ointresserad gest och titta på klockan. En del menade att det var ett sätt att svära sig fri från sina åtaganden, andra trodde att han helt sonika var stressad. Vilket som, Brogren sket fullständigt i Rutewalls trakasserier av kollegorna. Man satte nu en plan i verket för att ge Rutewall en minnesbeta. Här, ta lite mer av gäddan. Nåväl. Jasså, mer grogg också? Jo men visst, fram glaset så ska du få dig en rivig liten en! Det var alltså så att man började förbereda en liten fälla för Rutewall. Utanför Rutewalls kontor råkade en kopiator vara placerad. Bakom kopiatorn placerade hans uppretade kollegor en björnsax. För att locka Rutewall att titta åt ett annat håll medan de gillade fällan, hällde de illsluga konspiratörerna bensin i emballagelagret, Rutewall fick ett frispel då han kände lukten. Med samlade krafter föste man Rutewall ut ur byggnaden och låste grindarna. Någon påpekade att den ursprungliga planen var kopplad till björnsaxen, och att man nu stod handfallna, men detta viftades undan av några tongivande förmän bland annat en gubbe som kallades Stumpen som Sket. Ja, hahaha, han kallades Stumpen faktiskt. Rutewall befann sig....men vänta, här har ju kvar lite piptobak! Vilken tur! Fram med elfenbenspipan nu! Så, nu ska du få höra hur det gick för Svea Sund när hon skull uppvakta landshövdingen på 63-årsdagen. Hon hade köpt en sämre begagnad separator och en riktigt skabbig gammal katastrof till flakmoped, och så skulle hon på något vis ta sig hela vägen in till Jönköping och rådhusparken där firandet skulle gå av stapeln. Riktigt mycket folk hade samlats eftersom det gick ett rykte att det serverades rulltårta och sprit, oklart av vem dock. Rulltårta fanns i mängd, men nån jävla sprit kunde ingen se, detta föranledde kravaller, eller ja, åtminstone visst muttrande. Svea Sund tog för sig så mycket hon orkade. Hon åt och åt och glömde alldeles av att hon skulle gratulera landshövdingen. Hon knuffade undan några tafatta pingstvänner och enligt vad jag har fått återberättat lär hon även ha stuckit en morakniv i en påse konfekt på sin väg mot den låda där hon skymtade ett rulltårteliknande föremål. Ja, hon var mycket förtjust i rulltårta. Jag har förresten en rulltårta i jordkällaren, vänta så ska jag bara ringa min butler så kan han komma sättande med bakverket! Sådärja, nu ska det inte dröja länge förrän vi är mätta och om inte belåtna så åtminstone tämligen tillfredsställda. Rutewall var förresten släkt med min gudmor, om jag inte tar helt jävla tokfel! Så du förstår ju att bryr mig en aning extra om hans totalt ointressanta liv. Det var ju så att man kanske inte riktigt begrep sig åå honom, men visst var han innerst inne en riktig skitstövel. Här kommer rulltårtan! Tackar! Lite röka på det? Kunde tro det! Jag hämtar vattenpipan och körsbärstobaken. Nä, sitt du! Jag kommer strax, jag har dom bara runt hörnet. Hej och hå, här kommer pip-härket! Ja, verkligen stor! Seså, dra ett djupt andetag nu och res dig upp en gång innan du flyger iväg av ångdusten. Alltså på häftstiftsfabriken var det alltid nån som rökte en sån där jävla marockansk vattenpipa fylld med de mest avvikande tobakssorter du kan tänka dig, exempelvis maskrostobak, majstobak, fisktobak, porslinstobak, portvinstobak, hamstertobak, varantobak, strontiumtobak, och givetvis porfyrtobak, den bästa varianten av riktigt usel sunktobak som enbart gamla vrickade idioter skulle få en nikotinkick av så som den är beskaffad. Nä, du förstår att rökpauserna nere drog ut på tiden! Efter en tid fick man skjuta flera av de inplanerade personalmötena framåt eftersom större delen av personalstyrkan var fullkomligt tillintetgjorda av det myckna vattenpiperökandet. I samband med det kan jag inte låta bli och nämna hur de dumma jävlarna på plastöverdragsavdelningen råkade klanta till det när de skulle gömma undan vattenpipan för förmannen när han gick för att svara i telefon nere vid arbetsbänkarna. Här, ta lite av rökat, föreslog en kille som jag tror hade utstående öron. Dom var åtminstone liksom inte tryckta mot huvudet särskilt mycket. Eller ja, inte direkt tryckta heller eller vad ska jag säga? Man kan säga att han hade öron i alla fall, men huruvida öronen var riktigt ordentligt utstående eller bara lite fladdriga kanske inte går att fastställa oavsett vilket fick han omedelbart veta att så säger man inte till en grinig förman. Förmannen hade som sagt gått för att styra upp situationen någon annanstans, men han hörde väsande från vattenpipan när han passerade ett öppet fönster. Ja, ni förstår ju att det tog hus i helvete när det kom fram att ingen hade laddat häftklamrar i i den särskilda maskin som användes för att just vid sådana här tillfällen då man skulle sammanfoga två vid tidigare sammanträden officiellt utsedda ordningsvakter till en ordningsvakt. Praktiskt. Även skattetekniskt ska det tydligen vara fördelaktigt. En kusin till mig kunde laga jättegoda gäddbullar, kanske man kan säga. Nu får vi komma ihåg att Volvos generalsekreterare faktiskt också var inblandad i så skumma gäddraskaffärer som min kusin någonsin kunde tänka ut och det ena ledde till det andra. Mer portvin kanske? Haha, kunde tro det, ditt fyllesvin! Ta hela flaskan! Nä men kolla här! En liten skalbagge från min före detta grannes delvis förskingrade insektssamling, ärtvivel bestämt av nån tysk. Den slänger vi! Lyssna, nu slår den satans grannen in dörren hos den andre grannen på andra våningen, samma visa varje dag! Alltså, jag måste ha en riktig tur som får ha dig som gäst, och som får möjlighet att lägga ut texten på det här viset utan att bli emotsagd en endaste gång! Hedersknyffel där! Var var jag? Kan det ha varit någonting om häftstiftsfabriken...njaee, snarare något om landstingets omorganisation i Västerbotten under 1860-talets senare del. Det var ju allmänt känt att man på den tiden i största allmänhet lät bli att ta tag i viktiga göromål. Ja, det är faktiskt sant. Vidare finns det tecken på att piptobaken i Västerbotten under denna tid var fullkomligt bedrövlig och detta kan man inte nog betona om man är bara lite intresserad. Jag har förresten ett parti västerbottnisk tobak som fyllning i fåtöljen där borta, provsitt gärna, och du - ta för all del för dig av plommonvinet i kristallkaraffen. Jadå, ös i bara, botten upp! Oj! Haha! Här var det visst botten upp som sagt var. Jo, det var ju det skulle säga också, att jag har en paté i kylen som vi inte bör försumma att sätta i oss under anskrämliga former! Hahaha! Jävlar jag glömde släcka sjöskumspipan, SÅ! Puh, det kunde ha gått lite illa det där. Jag minns en gång nere på västkusten när en ålafiskare vid namn Möller skulle lägga ifrån sig sin pipa på en nytjärad hammock och det bar sig naturligtvis inte bättre än att fanskapet tog fyr, jävlar vilken brasa! Hammocken tumlade runt och drog med sig en baden-badenstol i fallet, vilken också tog eld liksom ett murket trädgårdsbord och ett par gamla trälårar fyllda med jästa äpplen. Hela rasket rullade iväg längs byavägen. Möller hade förövrigt släktingar lite varstans i terrängen bla i Tranemo-trakten, det ökända Tjörnområdet och i Flen naturligtvis. Hursomhelst, det kanske egentligen inte hör hit, eller jo förresten, nog fan gör det det! Det var tack vare Möller som jag insåg det absurda i att Rutewall skulle åtnjuta något som helst nöje eller förmåner i något sammanhang framöver, och genom denna insikt kunde jag få möjlighet att lösa flera kniviga problem. Till att börja med tog jag mig an anslagstavlan i personalrummet, den var verkligen ett lysande exempel på hur Rutewalls härjningar kunde gå fullständigt över styr. Tavlan var full av små pretentiösa lappar med uppfordrande visdomsord och diverse tillrättavisanden, ofta riktade till de kollegor som Rutewall visste minst om. De som händelsevis hade ifrågasatt påståendena fick också kritik skriftligen, men nu var det snart slut på papper överallt, varför svaren på spörsmålen hädanefter istället klottrades direkt på väggar, golv och inredning. Nu skulle jag vilja ha glöggflaskan där borta, kan du räcka hit den långa eldgaffeln också, jag behöver klia mig lite på öronen...aaaahhh! Såja! Man får lite klåda av en eldsvåda! HAHAHAHAHAHA!! Nåja, sedermera började jag faktiskt tycka att Rutewall hade vissa försonande drag. Nu undrar du kanske vad jag gjorde då? Jo, det har jag skrivit om i min anteckningsbok som hänger på tork bakom dig. Råkade välta ut en flaska fulsprit över den, sånt som händer. Nåväl, vad var det jag höll på med. Just det, jag pratade om Svea och hennes tillkortakommanden på den där tillställningen i Jönköping, det var ju landshövdingens födelsedag. Fast nu glömde jag vilken födelsedag. Var det 69 eller 24 han fyllde? Jaja, skit samma, nu tänkte jag att vi skulle ta och äta lite - kan väl vara gott med något så här på kvällskvisten, gädda kanske? Jag har faktiskt picklad sådan här på bordet. Oj, inte mycket kvar! Jo, när jag kom cyklande längs Tåkern en dag i första min ungdom, så stod en gäddfiskare där på bryggan, vackert utstyrd i livgardets fiskefängedräkt, rikt dekorerad med guldbrokader och epåletter. Verkligen ståtligt! Han hade haft god fiskelyckan och runtomkring honom låg allsköns fiskar, sutare, braxen och gäddor i en vidunderlig hög. Jag fick mig ett gott skratt när han erbjöd mig att köpa en andel i en fiskebåt, men istället kom han dragande med halva sin fångst och erbjöd mig att köpa den. När jag avböjde även detta blev karln folkilsk, han hotade att köra ner en stor sutare i halsen på mig så jag hade inget annat val än att köpa två ton insjöfisk. Javisst förstår du! Så nu äter jag picklad gädda nästan dagligdags, sutare-konserverna bara vid speciella högtider. Det var ju mycket sutare i en sån burk så man får ju vara hungrig när man öppnar en, jorå . Eller så får man bjuda! Du kanske vill provsmaka lite? Haha, kunde tro det, du är verkligen inte nödbedd! Jahajaaaa...jo Rutewall spelade ju trumpet. Lät ju förjävligt, vi var många som önskade livet ur honom och jag måste säga att det gjorde jag med ibland, trots att han bara var en människa. Men är vi inte alla kapabla likt mig till outsägligt briljanta prestationer? Jag utnyttjade mina kontakter runtom i hela sydöstra Närke för att bli kvitt den person som försåg Rutewall med de ekonomiska medel som tillät honom att så till den milda grad dominera nöjeslivet i hela Pålsboda. Detta visade sig vara om inte omöjligt så i alla fall behäftat med helt osannolika konsekvenser för mig personligen. Jo förstår du, det var en tuff tid det där. Fan, du vet, jag måste ha lite mer av nåt. Kanske lite tuggtobak och ett glas eller sju av mullbärsslikören. Aaaaah, sådärja! Jaha ja. Om man ska vara uppriktig så var freden vid Brömsebro 1658 egentligen aldrig någon fred i strikt bemärkelse. Dom busarna bara skojade till det och förresten är jag inte klar med redogörelsen för denna tilldragelse. Jag vill förkunna och fastslå att det var jag som drog upp Rutewall till personalchefen och påtalade hans roll i den demoralisering som ägde rum med anledning av Brömsebrofreden. Jag utnyttjade mina kontakter i Tranemo-trakten för att få Rutewall omplacerad, på bästa sätt. De kom och hämtade honom i en dumper. Slängde bara i honom lite bryskt och drog iväg med en väldig fart. Väl där fick de väl fullt sjå med att hålla honom på mattan, kantänka. Han fick sortera skruvar hörde jag, men tydligen var det gruskorn. På TGB sa de att Rutewall passade bra, men jag förstår det på ett sätt som man bara kan förstå om man förstår Freuds tolkning av förståelse. Förresten så måste jag kissa nu, men du kan vänta här så länge, visst hörru. Hallå? Du vet väl att du inte kommer ut den 19:e utan passerkort? Jo du förstår, jag....HALLÅ? Vakna! Ska jag behöva hälla vatten på dig? VAKNA såja, lyssna noga nu: du kan sitta kvar på balkongen. Jadå, det går så bra så. Ja, jag kommer strax. Sisådärja, då går jag. Va? Om du är törstig är det bara att dricka mer sprit. Va? Lite dragen? Jag? Nää, näää , hahaha, ojojoj, näru här hoppar jag omkring, räck mig pottan.....AJ! Amen vafan, vad gör du? Nu får du...men, balkongen? Ja, ja, det.....NEJ! Håll i dig nu! Hart du hört vad som hände...nej, somna inte om. Jo, känner mig sömnig men ändå pigg! Eller nja. Mest sömnig. Nåja, jag får berätta mer senare. Sov gott hörru!   

  

Diskutera
På en balkong i Pålsboda

Måns Svensson
2015-11-11, 04:59:34
Det var borta, men konstigt nog var det min tur. Så då fick väl jag skriva 2 ggr då. Skumt.

Katarina Berlin
2015-11-10, 18:20:04
Hmmm, jag kan inte ta bort det, kan inte du ta bort det? Hur gör man?

Måns Svensson
2015-11-10, 16:14:17
Nu lyckades jag göra två exakt likadana inlägg efter varandra och nu är det min tur igen. Kan du ta bort det ena, så borde det vara din tur istället?

Administrator: Anders Bylund