Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Mina fornminnen

Statistics


Blue = Katarina Berlin
Green = Måns Svensson

   Det finns så mycket  av det jag äger som helt saknar affektionsvärde. Ja, eller andra värden. Men här, i sydvästra Västergötland finns fantastiska  spår av svunna tider. Exempelvis  finns på gamla kvarnstenar inristade budskap  som, om de tolkas av mig enbart kan uppfattas som oerhörda vittnesbörd på vilken intellektuell rikedom  de gamla västgötarna besatt. Handsnidad lakansväv och rötad bark har varit allmängods i landskapet vilket syns på de avtryck som återfinns i skålgropsstenar, lyft på mossan och kika in så får du se. Nu ska det sägas att det som döljs under sådan mossa i nio fall av tolv  endast i låg upplösning går att någotsånär bestämma till en sibulurisk eller kanske eventuellt möjligtvis postsibulurisk  lämning. Jag tror den representerar en maktposition, på sätt och vis. Men nu är det inte det jag ska tala om, utan det faktum att mina fornlämningar - ja, mina helt egna fornlämningar - kommer att visas på baksidan av den här lilla stugan  mellan lördag den 26 februari och söndagen  den 27 februari. Inträdet avlägges i samband med besöket. Om man vill donera ytterligare medel kan man hala fram plånboken när som det behagar och ösa ur den. Det går att hänga upp små vitsord och tillkännagivanden invid den 14 meter höga skampålen här framme. Vad detta föremål ursprungligen haft för användning är intressant  att utreda i detalj. Som synes är den utförd i gethorn med utsmyckningar av lokala konstnärer. Fundamentet är utmejslat i Älvdals-porfyr och platsen väl vald för ändamålet. Med utsikt över de omkringliggande gårdarna och numera igenvuxna hagmarkerna är pålen centralt belägen i gammal kulturbygd. Således har detta föremål sannolikt utgjort någon typ av offeraltare, där man förmodligen har slaktat små däggdjur, exempelvis  igelkottar, näbbmöss, barbasteller och småvesslor. Ännu kan  man ana blodfläckar här på stenytan. Vidare måste pålen tidvis ha utnyttjats som torkställning för insjöfisk, eftersom typiska små fiskbensmönstrade ylletygsbitar återfinns här och var i kringliggande snår och under  platta stenar som tillsynes slumpartat utplacerats mellan träden, men detta kan eventuellt ha varit en avsiktligt förvillande manöver för att dölja något. Vi ska titta i dessa gömmor senare men först, en pilspets  som vi grävt upp ur mullen precis framför huset här. Pilspetsen  ser visserligen inte mycket ut för världen men är unik  såtillvida att den använts för att genomborra  världens första och enda och sista representant för sin art, nämligen den sällsynta brunspräckliga kvastborstsorken, vars existens visserligen är ifrågasatt men ändå mytomspunnen. Hursomhelst förvisso intressant. Till yttermera visso har alltså pilspetsen också varit en rakkniv. Nu undrar ni nog var pilsnern är. Lugn, vänner. Vi ska fukta struparna  senare. Men pilspetsen: alltså se på dess smäckra form och eleganta formgivning, tänk hur nöden tvingade de som nyttjade  dåtidens barberare, stenrakkniv. Otroligt! Men så har västgötar trimmat skägget  med sällan skådat resultat. Om ni tar ett steg bakåt så trillar ni lätt ner i den forntida ölkylen, den är verkligen ingen syn för en skelögd ölfantast  men kan ändå tjäna som en typ av irritationsmoment om inte annat. Samtida med pilspetsen och minst lika hänförande är den här lilla puderdosan som hittades vid utgrävningen under dasset därborta. Ja,  just ja, pilsnern. Kom hit allihop, ställ er i kö . Knuffas inte! Pilsnern finns här, under vaxduken. Voila! Oj, urtida fulpilsner minsann! Hembygdsföreningen har sponsrat. Varsågoda. Så. Nåväl,  drick upp och tänk på gamla saker! Vi ska fortsätta vår rundvandring  med att gräva just här där vi står. Här finns tecken på boplatslämningar från den tiden som föregick yngre bronsåldern eller nåt... äldre bronsåldern? Nåja struntsamma  . Eller vänta,  det är ju mellan-bronsåldern jag menar! Puderdosan är hursomhelst i fint skick och de västgötarunor som pryder den  nästan möjliga,förlåt MÖGLIGA  . Tidens tand har visst gjort sitt. Vi kan emellertid försöka bända upp locket och se vad som döljes därunder. Åhej det var visst en riktig jäkel! En skruvmejsel hade varit bra  . Okej, har någon en sån? BRA. Va? Den där? En semi-antik skomakarsyl  ! Var hittade du den?
-Tjaaa här borta 
, typ.
- Då försöker vi
med den. Sådärja! Oj! Där rök locket åt fanders. Jag ser nu att det bara finns några flarn av pudret kvar. Skidresa, haha. Jaja, glöm det. Som jag försökte säga  på lördag visar jag de här grejerna. Även då finns kall pilsner i mängd till er  om så önskas. Men just nu ska vi fortsätta med en övning i historisk varseblivning. Om ni sluter ögonen och försöker mana fram hela forntiden inom er och utstöter ett dovt läte som kan erinra om en dovhjorts eller kanske en försupen majors strax efter hans uppvaknande efter en rejält blöt kristihimmelsfärdshelg sätt igång bara. Bra. Om ni nu vidare känner hur chakra-energi liksom väller an i mellangärdet så är ni eventuellt lite fel ute, försök då att istället kanalisera energin upp mot näsroten. Mässa gärna något som får övriga  med på tåget och  som får världen att tyckas obetydlig. Ni kan till exempel vira torrt läder runt handlederna och vagga fram och tillbaka ylandes som vargar. Vad som passar er bäst, vet ni förmodligen inte själva. Därför tänker jag visa er vad jag menar och ni gör som jag säger, helt enkelt. Så er på denna bädd av granris med fötterna först. Gro sedan. Ja, gro eran tillit till jorden, bygden och hela världsalltet. Känn hur ni sugs in i den allenarådande auran och i den västgötska myllan omsluter er tills ni kvävs. Eller ja,  gör så nu. Jag ska inte vara den som hindrar er om ni gör er själva något gott. Tack och bock. Okej,  ses sen   

  

Diskutera
Mina fornminnen

Måns Svensson
2015-03-04, 07:27:13
När han försöker öppna puderdosan och har sönder locket avsåg jag att låta honom kalla den för skitdosa. Min telefon ändrade det dock till skidresa, vilket får honom att låta ännu mer underlig än han redan var.



Administrator: Anders Bylund